Staten
En man blir nedslagen i en park i Malmö. Han gör polisanmälan och kan peka ut mannen som slog ner och sparkade på honom. Mannen blir inte ens förhörd och ärendet läggs ner.
Om ovanstående handlar bland annat dagens ledare i Sydsvenskan om. Ledaren innhåller också "historiska tankar" kring Leviathan, ett statsteoretiskt verk, av den engelske filosofen Thomas Hobbes. Hobbes tankar utvecklas sedan av John Locke, liberalismens engelske urfader.
I varje fall så anses det fastslaget att oavsett ideologi har staten skyldigheter och att en av de viktigaste är att skydda medborgarna till liv och lem. Det är statens hårda kärna.
Inga-Britt Ahlenius har ställt frågan om Sverige blivit en soft state, en mjuk stat? Med begreppet soft state avses en statsmakt som är engagerad på så många områden att den får svårt att klara sina fundamentala uppgifter, det som privata aktörer aldrig kan sköta.
Jag tycker absolut att det är bra att fundera på vad vi vill att staten ska göra. Hur många myndigheter ska vi ha, vad är kärnan i dem. Opinionsbildning, "folkuppfostran" osv. Jag anser nog att det är mycket viktig för ett fungerande land att ha en fungerande polismyndighet, rättsväsende, skatte- och skuldindrivningsmyndigheter och liknande. Däremot har jag sedan länge funderat på om Folkhälsoinstitut, jämlikhetsfrågor osv är något som främst staten ska syssla med.
Som vanligt är en av kärnfrågorna för min del när jag gärna vill ha något skattefinansierat numera att fundera på vad jag vill ta bort av det som är skattefinansierat. Att önska sig mer resurser till något är alltid lätt, att aktivt fundera på nedskärningar och ännu värre vara med om att ta beslutet om dem är mycket svårare.
Jag tycker dagens ledare i Sydsvenskan är värd att läsa i sin helhet. Resonemanget tycker jag är tydligt och bra att fundera på. Om man sedan sympatiserar med det eller inte är en annan sak.
Håller med du.
Eftersom jag bor i ett bostadsområde där antalet överfall har ökat dramatiskt på senare tid, så kan jag bara hålla med Ahlenius. En 'sommarsatsning' med extra poliser är utlovad, men tonåringar som rånar bussar o personer på väg hem ifrån pizzerian kan ju inte ha något större förtroende för staten/samhället.
"En man blir nedslagen i en park i Malmö. Han gör polisanmälan och kan peka ut mannen som slog ner och sparkade på honom. Mannen blir inte ens förhörd och ärendet läggs ner."
Skrämmande. Men tyvärr dagens verklighet.
Jag håller väl inte med krönikören på alla punkter, men visst fanns det en hel del att fundera på - inte bara för oss vanliga dödliga utan de som verkligen borde läsa det, politiker och de som jobbar i rättsväsendet.
Annica
N/: Vad skönt med rent medhåll utan "men" efter! :)
Desirèe: Men är det främst "rånarna" som behöver förtroende för staten/samhället? Jag tror vi ska ha en försommarsatsning här med patrullerande poliser osv. Rånen tar de utsatta, deras vänner och anhöriga väldigt hårt, så jag hoppas att det går att komma tillrätta med dem. När människor till och med på dagtid känner sig osäkra i tätbebyggda områden är det ett underbetyg till samhället, staten. Fast lätt att komma tillrätta med är det inte.
Annica: Jag håller inte heller med fullt ut, samt att jag inte är tillräckligt insatt för att kunna uttala mig speciellt säkert om vad staten ska syssla med. Men jag håller med om grundtanken, som jag uppfattar den. Att staten har en skyldighet att upprätta grundläggande trygghet för sina medborgare. Därför tycker jag att polis, domstolsväsende och liknande borde vara mycket högt prioriterat, t ex på bekostnad av jämställdhetsdepartement. Rån och överfall på öppna gator, våld i hemmen osv som det inte finns tid och vilja att utreda gör att det finns många rädda och besvikna medborgare. Det tror jag är en stor fara. Främst för uppgivenheten, men också som jag märker här viljan att ta saken i egna händer. Det är viktigt att ha tilltro till både polise och domstolar. Jag vill i varje fall inte ha alternativa domstolar.
Nej inte bara rånarna, alla ska kunna känna sig trygga på offentliga platser. Det är bara så tragiskt med tonåringar som redan har börjat med såna saker, det är ju ett symtom på att någonting är fel.
Desirée: Jag håller med dig. Det är svårt att förstå att det finns så grov kriminalitet bland så unga. Ett fåtal är inte ens tonåringar när de börjar med rånen.