Humor
Jag skrev för ett tag sedan att jag skulle behöva gå på humorkurs. Jag har efter det fått frågan om jag kan ge exempel på något som jag tycker är roligt. När jag får frågan kommer jag inte på något svar alls. Men nu har jag kommit på ett exempel, men går en liten omväg innan jag kommer fram till mitt exempel.
Jag har aldrig gillat sättet att vända på något för att få fram problem, skillnader osv. T ex ändra kön, åldrar, religioner, politiska tillhörigheter. Jag slutar oftast att läsa, för jag tycker den största effekten är att jag anser att skrivaren betraktar mig som läsare som lätt korkad eftersom det blir tillgjort för att just jag ska fatta något som jag ändå fattat redan. Och nej, jag gillade inte Egalias döttrar heller. Tycker den var överdriven och tråkig, både när jag läste den som tonåring och när jag läste om den som vuxen.
I varje fall så hade jag häromveckan roligt åt en sak jag läste imorgontidningen, där det just handlade om att vända på resonemang.
Den 7:e juni i år hade Lars Åberg en artikel om skolan införd i Sydsvenska. Artikeln handlar om problem med segregeringen i skolan." Ett av förslagen för att lösa det är i artikeln: "sprid vid första terminsstarten barnen över hela stan genom styrning eller lottning, A till Ö, du börjar skolan här och du tar bussen dit och så vidare. Det skulle bli ett väldigt resande, en ständig upptäcktsfärd i vardagen. Nya kompisar man inte visste fanns. En viss oreda skulle säkert uppstå under en tid, men vad ska vi då kalla alternativet, den situation som råder i dag?"
Några dagar senare var det en insändare i tidningen av Lennart Hansson, lärare och Malmöbo, hittar inte insändaren på nätet. En välskriven insändare, där han bland annat bemöter just ovanstående. Han skriver bland annat: "Varför göra våra små sex- och sjuåringar till slagträn i integrationsdebatten? Mitt motförslag är istället att lotta ut nya bostäder till samtliga 275.000 Malmöbor så att vi kan få en integration värd namnet, en total inklusion av alla medborgare. (hoppar över lite text). Med mitt förslag kanske just Lars Åberg får en ny bostad på Kroksbäck, Holma eller varför inte Ramels väg på Rosengård? Detta skulle väl, som han skriver i sin artikel verkligen ge honom "en ständig upptäcktsfärd i vardagen och nya kompisar man inte visste fanns".
Det här bemötandet tyckte jag var roligt, just för att det var välskrivet och har ett allvar bakom.
Ps. Jag gillar Lars Åbergs sätt att skriva också. I den här artikeln ger han t ex förslag till förändringar också, inte bara lyfter fram problemen så det var ingen kritik mot honom.
Ja, det var verkligen roligt skrivet. Jag har sett liknande tankegångar formulerade i stil med att de mest segregerade områdena är de med de högsta villapriserna, men det här var roligare. Kanske för att man känner igen det där med ständigt nya överraskningar?
Jag brukar vända på kuttingen ibland, bara för alla är inte lika kvicktänkta och intelligenta som dig Åsa :).
Det kan faktiskt bli en aha-upplevelse för somliga om man gör så. Det som man vill framföra framträder tydligare. Så tydligt att till och med de förstår vad man egentligen vill säga.
Man skrev jag, menar jag - för jag vet att även andra ibland använder denna metod.
Annica
Mm. Om man då analyserar VAD det är som är roligt i det uppmålade scenariot...
JAG tror att det roliga ligger i att det är fullständigt otänkbart att det någonsin skulle genomföras. Och ändå tänker kanske många; vilken grej! Vad skulle inte kunna hända om man gjorde så?! Man tänker vidare och ser framför sig... flyttlass...
Eller?
Desirèe: Ja, kanske är det överraskande. Men jag tror jag mest gillade att det var två personer som skrev som är seriösa, samtidigt som de vinklar till problemen.
Annica: Det där var precis vad jag var ute efter när jag skrev. :)
Ja, det blir kul att se flyttlassen. Samtidigt, så är det inte heller rimligt med bussar tvärs igenom hela stan heller, så det var egentligen ett orealistiskt svar på något som också var orealistiskt. (En del av det jag inte skrev av i insändaren var tanken att en 8-barnsfamilj fick sina 8 barn placerade på 8 olika skolor).
Monica: Ja, jag kan också se det framför mig. Och det är roligt att föreställa sig enskilda människor också. T ex någon som idag bor i Limhamn och skulle flytta till Rosengård, eller hem till mig!, undrar om de skulle våga gå ut överhuvudtaget. Bara att fantisera om själva lotteriet och minerna där är jättekul.