Åsas anteckningar

Nu är det som bekant inte längre tillåtet med olika sätt att prisdiskriminera.

Jag tänker kommentera två välkända ,lättviktare, i diskrimineringen, tjejtaxi och frisörer.

Tjejtaxi har jag alltid starkt ogillat. Jag tycker det är något som snarare trycker ner än stärker tjejer. Ett affärstrix som spelar på rädsla. Visst händer det saker, våldtäkter, överfall, rån osv. Men hur mycket skyddare egentligen en taxi hem? Det största skyddet är väl i så fall att taxin inte tillåter att du tar en man med dig i den? Dvs att du anländer hem till dig själv ensam och inte i sällskap? Överfall osv drabbar män också, det oprovocerade våldet på stan på nätterna har en mycket stor andel manliga offer, om anledningen är att det helt enkelt är fler män ute vet jag inte. Ytterligare en sak som jag ogillar med tjejtaxin är rabattsatsen. Vem tar tjejtaxi för att det är billigare en lördagnatt? De som har så dåligt med pengar att varenda krona måste vändas på tar nog hellre bussen eller cykeln istället. Återstår det då tjejer som inte kan räkna? Är det tjejer som inte ser att t ex 10% på 100 kronor bara är 10 kronor och går och väntar på att en tjejtaxi ska dyka upp? Så små pengar tror jag en majoritet av de som väljer att gå ut en natt inte bryr sig nåmnvärt om när de ska hem. Om man står och väntar på taxi så utsätter man sig väl redan där för en risk. I t ex Malmö tror jag i stort sett aldrig att det råder taxibrist ens om man bara väljer de de etablerade bolagen.

Frisörer är också intressant. Uppdelningen mellan herr- och damklippning känns väl rätt så föråldrad?  Vad jag inte förstår är tanken att det skulle bli dyrare att klippa sig nu när det inte får delas upp längre. Jag har sett den på flera ställen. Nu senast i en kommentar hos Annica Tiger.  Varför skulle det bli det? Många frisörer är ju ensamföretagare så det är väl i så fall bara att sätta igång att förhandla om man inte är nöjd med priset? Det har ju gått att göra tidigare, så varför inte nu?  Frisörer är ett  yrke med överetablerings, självklart kan de inte höja priserna hur som helst. Det måste finnas en balans mellan tillgång och efterfrågan, frisörsidan måste ju vara en av de enklare att gå vidare från om man tycker det är för dyrt.

Jag skrev för ett tag sedan att jag skulle behöva gå på humorkurs. Jag har efter det fått frågan om jag kan ge exempel på något som jag tycker är roligt. När jag får frågan kommer jag inte på något svar alls. Men nu har jag kommit på ett exempel, men går en liten omväg innan jag kommer fram till mitt exempel.

Jag har aldrig gillat sättet att vända på något för att få fram problem, skillnader osv. T ex ändra kön, åldrar, religioner, politiska tillhörigheter. Jag slutar oftast att läsa, för jag tycker den största effekten är att jag anser att skrivaren betraktar mig som läsare som lätt korkad eftersom det blir tillgjort för att just jag ska fatta något som jag ändå fattat redan. Och nej, jag gillade inte Egalias döttrar heller. Tycker den var överdriven och tråkig, både när jag läste den  som tonåring och när jag läste om den som vuxen.

I varje fall så hade jag häromveckan roligt åt en sak jag läste imorgontidningen, där det just handlade om att vända på resonemang.

Den 7:e juni i år hade Lars Åberg en artikel om skolan införd i Sydsvenska. Artikeln handlar om problem med segregeringen i skolan." Ett av förslagen för att lösa det är i artikeln: "sprid vid första terminsstarten barnen över hela stan genom styrning eller lottning, A till Ö, du börjar skolan här och du tar bussen dit och så vidare. Det skulle bli ett väldigt resande, en ständig upptäcktsfärd i vardagen. Nya kompisar man inte visste fanns. En viss oreda skulle säkert uppstå under en tid, men vad ska vi då kalla alternativet, den situation som råder i dag?"

Några dagar senare var det en insändare i tidningen av Lennart Hansson, lärare och Malmöbo, hittar inte insändaren på nätet.  En välskriven insändare, där han bland annat bemöter just ovanstående. Han skriver bland annat: "Varför göra våra små sex- och sjuåringar till slagträn i integrationsdebatten? Mitt motförslag är istället att lotta ut nya bostäder till samtliga 275.000 Malmöbor så att vi kan få en integration värd namnet, en total inklusion av alla medborgare. (hoppar över lite text). Med mitt förslag kanske just Lars Åberg får en ny bostad på Kroksbäck, Holma eller varför inte Ramels väg på Rosengård? Detta skulle väl, som han skriver i sin artikel verkligen ge honom "en ständig upptäcktsfärd i vardagen och nya kompisar man inte visste fanns".

Det här bemötandet tyckte jag var roligt, just för att det var välskrivet och  har ett allvar bakom.

Ps. Jag gillar Lars Åbergs sätt att skriva också. I den här artikeln ger han t ex förslag till förändringar också, inte bara lyfter fram problemen så det var ingen kritik mot honom.

Nu har jag gjort sommarens första och hoppas jag sista kvällsbesök på Lilla Torg. Lilla Torg är ett rätt så stort torg bredvid det ännu större Stortorget i centrum. På somrarna är det många uteserveringar och ett ställe där många träffas.

Jag vet att många ser fram emot att kvällarna ska bli varma så det går att vara där länge. Igår, midsommardagen, var det rätt så lagom med människor där. Ända känner jag samma sak som jag alltid gör när jag är där på kvällen. Jag vill därifrån.

Jag gillar att sitta på någon uteservering på  Lilla Torg någon timme direkt efter jobbet. En sväng in på Saluhallen är också trevligt, fast det numera nästan bara är restauranger där också. Äta lunch på torget gillar jag också, den indiska restaurangen har t ex mycket bra lunchmat.

Det är kvällarna jag inte gillar, ofta är det trångt, hög ljudnivå, inga sittplatser. Igår var allt det ok, det fanns plats, ljudnivån var bra, det gick att sitta. Ändå så gillar jag det inte.

Rekommenderar ändå ett besök på Lilla Torg, eftersom det hör till sommarmalmö. Jag kan nästan garantera att ni inte kommer att stöta på mig där efter 20.00 i varje fall.

Nedanstående är en skrivövning i kombination med en slags vadslagning från midsommarafton 2001. Sexbeskrivningarna är censurerade i den här versionen, men popcornen och midsommar finns kvar. Midsommar är ju det viktiga just nu.

Önskar alla mina läsare en fin midsommar!

Pop-corn, sex och midsommar.

 
För en halvtimme sedan hade jag sett mig omkring i mitt hus. Allt var förberett till midsommar. Flera sorters sill, nypotatis, olika snapssorter. Naturligtvis också jordgubbar till efterrätt. Allt såg ut som det var taget ur en saga av Astrid Lindgren, helt idylliskt och traditionsenligt. Jag hade lagt ner mycket tid på att få den här midsommarfesten att bli den bästa i mitt liv. Gjort hela menyn efter recept i en veckotidning.

 
Själv hade jag sett ut som en romantisk midsommarprinsessa. En lång klänning med blommor. Snygga sandaler på fötterna. Mina långa ben var solbrända. Hade till och med gjort en blomsterkrans som jag hade i mitt långa blonda hår.

 
Jag hade också kollat den fina champagnen jag hade tänkt ha som välkomstdrink. Det här var inte en vanlig midsommarafton, det här skulle även bli min förlovningsfest.

 
- Men Sara, varför sitter du här?

 
Upptäckte att jag fortfarande satt på hallgolvet med telefonluren i handen. Hade inte alls hört att Björn kom in.

 
Höjde blicken och såg mig själv speglas i spegelväggen. Midsommarkransen hade åkt av, kinderna var svarta av maskara och ögonen var som krossat glas.

 
- Margareta ringde. Hon vågar inte komma hit på midsommar. Hon sa att hon hade tänkt och nu på eftermiddagen blivit så orolig för att jag skulle ställa till det på något sätt. Hennes väninnor och deras män som skulle komma hade numera nått en viss position i samhället och förväntade sig ett riktigt midsommarfirande. Med tanke på hur jag kunde vara litade hon inte på att jag skulle klara att varken ordna mat, städning eller uppföra mig. Hon ville inte skämmas. Eftersom det tutat upptaget hos mig hade hon redan meddelat de andra att komma till henne istället. Det hon tänkte på var min konfirmationsfest! Jag har anordnat massor av fester efter det och de har varit bra.

 
- Vilken kärring! Nu bad du väl henne dra åt helvete!

 
- Nej, jag tackade för hennes inbjudan och sa att det skulle bli trevligt att gå dit.

 
- Men det ska du väl ändå inte göra? Vi stannar här och har det mysigt istället.

 
- Ja, mysigt ska vi ha det, men först ska vi dit på festen.

 
- Men jag är inte ens bjuden. De vet ju inte ens om min existens. Vår förlovning skulle bli en överraskning.

 
Jag hade nu ilsknat till rejält. Dels på mig själv som blivit så ledsen och sårad, men främst på Margareta. Margareta var tidigare min mammas väninna. Hon är yngre än min mamma, men äldre än mig. Sedan mamma och pappa flyttade till USA har jag betraktat henne som en vän. Vi har haft mycket kul ihop. Hon och hennes väninnor har ofta berättat hur frigjorda de var både sexuellt och på andra sätt när de var unga. Många intressanta historiera som visat på styrka och vilja. Men nu visar hon upp sitt rätta jag, vilken vän. Vilken feghet. Varför trodde hon att hon skulle behöva ta ansvar för mig och min fest.

 
Ilska gjorde som vanligt att jag tänkte på sex.

 
- Vad är det för plan du har?

 
- Popcorn och sex. Nu ska vi äntligen få den publik vi vill ha.

 
Några timmar hade nu gått. Jag hade färgat håret svart, klätt om till min svarta, nyblankade latexklänning och satt på mig skorna med högsta klackarna. Make-upen var nu mer vulgo än romantisk. Såg inte alls ut som någon som skulle gå på en midsommarfest, snarare på någon välkänd gata.

 
- Du är alltid så sexig. Jag kan snart inte hålla mig från att ta dig direkt. För ett tag sedan ville jag ha sex med en romantisk midsommartjej, nu med en riktig tuffing.

 
- Jag vill inget hellre än att ha sex med dig, men nu får du vänta.

 
- Mmmm. Men du. Byt klänning.

 
Jag hade precis tänkt detsamma. Latex är sexigt att se på. Men det trixigt att ta på och av sig och det kändes klibbigt i sommarvärmen.

 
- Klä av mig då så tar jag på mig den korta, snäva, svarta istället.

 
Med Björns hjälp var latexklänningen snart av och jag stod helt utan kläder. Björn tryckte sig hårt mot mig, men med ett skratt knuffade jag lekfullt bort honom och drog snabbt den andra klänningen över min nakna kropp.

 
Med den stora popcornsskålen i ett fast grepp gick jag barfota iväg mot båten. Känslan av gräs under fötterna ökade min erotisk känsla ännu mer. Startade båten, tryckte gasen i botten och drog på för fullt till grannön där Margareta och hennes man bodde på sommaren.

 
Gick med snabba steg upp till huset. Innan jag kom inom synhåll satte jag på mig mina högklackade skor.

 
Vilken jämlikhet. Kvinnorna samlade i köket där de fixade till det sista av maten och pratade om bantning. Männen satt på verandan drack whisky och pratade om förlustaffärer i aktier. Min entré på verandan gjorde att samtalet helt tystnade. Med hög röst berättade jag att jag både köpt och sålt mina aktier i rätt tid och numera inte hade några aktier kvar och hittills i år gjort en vinst efter skatt på två miljoner. Vilket var sant. Fick dem att bli ännu tystare.

 
- Varsågoda. Smaka på mina popcorn. Ett utmärkt tilltugg. Det senaste på den mesta innekrogen i London är att äta svarta, flamberade popcorn som drinktilltugg.

 
De såg lite tveksamma ut, men någon sa att inne ville de ju vara så de tog varsin näve. Popcornen var goda, så de tog alla en näve till. Skålen var stor så den räckte till många nävar.

 
Nu var det dags att besöka köket. Även där tystnade kvinnorna när jag kom, men istället för att se roade ut, såg de kritiska ut. Bjöd även dem på popcorn. När de tvekade sa jag att det var inne på krogar i London. När jag dessutom tillade att popcornen var så gott som kalorifria fanns ingen tvekan kvar och de åt också stora mängder.

 
Jag talade om att min båt inte gick att starta och att jag behövde låna telefonen för att hitta någon som kunde laga den. Ringde till reparatören. Sa till honom att komma till huset och meddela när båten var klar.

 
Vi började midsommarfirandet. Jag kände mig som den berömda ankungen. Inte ful, men att jag inte hörde dit. Men glad var jag att jag inte hörde till deras inskränkta värld.

 
- Hej. Jag heter Björn. Jag har reparerat Saras båt. Finns hon här?

 
- Hon sitter i vardagsrummet. Den här vägen. hör jag Margareta svara.

 
Jag reser mig upp när Björn närmar sig. Han börjar på en teknisk beskrivning av problemen med båten.

 
- Tyvärr, sa jag. Det är ett problem. Jag har inga pengar. Jag vill därför betala in natura. Här och nu!

 
Tar Björn i handen och leder honom ut på verandan. Regnet smattrar mot verandataket. Börjar kyssa honom hårt och intensivt. Känner direkt hur hård han var.. Inget förspel och inget prat. Knäpper med tänderna upp gylfen och bältet i hans jeans. Han drar med van och aggressiv hand av mig klänningen. Ingen av oss hade något under. Känner hans kropp och njuter av hans hårdhet. Kan inte låta bli att kasta en blick mot fönstret. Där står de allihop och tittar. Om det var möjligt så hade känslan av att de tittat ökat min upphetsning ännu mer, men den var så intensiv redan så någon ökning var omöjlig. Istället  upplevde jag mig stå utanför och betrakta oss. Ja, inte såg det ut som det var tagit ur en romantisk film direkt, snarare  någon med censurmärke på videomslaget. Med en snabb hand tog han bordsduken och vek ihop den med whiskyglasen och flaskorna i och svepte ner alltihop på golvet. Där fullbordade vi alltihop, ordentligt fulla i skratt.
 

Direkt efter det reste vi oss upp.

 
- Ok. Det är godkänt som betalning, sa Björn.

-
Björn tog snabbt på sig kläderna och gick direkt därifrån. Jag drog också på mig min klänning och gick in till de andra. De stod fortfarande i fönstret som förstenade och tittade.

 
- Margareta, är det inte dags för jordgubbarna nu? Jag kan ta in dem om du vill.

 
- Tack, Sara. Det är snällt om du vill bära in dem.

 
Margareta såg helt chockad ut. Jag log för mig själv. Hämtade jordgubbarna. Jag var den enda som åt ordentligt. De andra satt mest och sneglade åt mitt håll.

 
- Tack, så mycket för ikväll. Är dags för mig att tänka på att ta mig hem. Jag önskar er alla en fin midsommarnatt med erotik i överflöd i era romantiska gästrum. Tack speciellt till dig Margareta, som ordnat en så trevlig fest. Det hade jag aldrig lyckats med. Handla jordgubbar, koka potatis, öppna sillburkar, vilken prestation. Hoppas även att din fortsättning på natten blir lika het, som min kommer att bli. Jag tar för mig av livet och har förmåga och vilja att njuta av det. Drivs inte alls av några regler och kommer aldrig att prata om hur sexuellt frigjord jag är, utan bara verkställa det istället.

 
 
Efter de avskedsorden vände jag mig om. Tog skorna i handen och sprang ett sprinterlopp ner till båten.

 
Längtade efter champagne, mer sex och förlovningsring. Jag började berätta för Björn:

 
När jag jobbade på en Londonkrog fick jag veta en yrkeshemlighet av den ansvarige kocken där. Det går att flambera popcorn utan att alkoholen går förlorad. Han talade om hur man gör, men jag fick lova att aldrig avslöja hur. Vanligtvis görs det på Madeiravin, någon likör eller något annat gott för att få god smak på popcornen. Ikväll flamberade jag popcornen på innehållet i alla snapsflaskorna jag hade. Eftersom det är flamberat med en speciell teknik så fördröjs effekten av alkoholen. Undrar om det blir något sex alls hos det fina folket i natt. Eller om det blir illamående istället.

 
För mig och Björn, två riktiga exhibitionister, blev det het sex hela natten. Förlovningsring också. Champagnen glömde vi och tog till frukost. Vi behöver inte alkohol, eller popcorn, för att brinna. Det gör vi ändå!

Nu är det tid för ny bloggträff igen. Söndagen den 10:e juli klockan 13.00 på "Bullen", Två Krögare på Storgatan 35 i Malmö

Anmälan till Håkan, antingen i en kommentar till inlägget, Skånsk bloggaremiddag söndagen 10 juli 2005, kl 13.00 på Två Krögare Malmö.,  som jag inte hittar någon dirketlänk till. Är det verkligen en blogg som du har, Håkan?  (När jag nu gör redigeringen så hittar jag direktlänken till bloggmiddagstexten, genom en annan länkning.)

Jag har läst någonstans att repetion gör att det mesta fastnar lättare, därför är tiden och platsen upprepade i texten här ovanför.

Jag gör som flera andra, t ex Annica, Researcher och Framtidstanken redan gjort. Länkar till en artikel om Åsk Wäppling.  Förklarande text här är överflödig bättre att ni läser artikeln och ser bilden istället. Eller besöker Adland.

Definitivt välförjänt för en framåt kvinna som inte vilat sig till sin framgång!

Bara att konstatera. Jag gillar restauranger, just nu speciellt sådana med uteserveringar.

Igår började jag på en bok, Små Citroner Gula, som till en del i varje fall handlar om en restaurang.  Det gjorde jag på restaurang Nyhavns utservering på Möllevångstorget. Den ligger bredvid Maskot som jag skrev om häromdagen.

Jag har inte testat maten där. Jag föredrar mer "specialiserade" ställen att äta på. Men att ta något att dricka och något litet att  äta där, rekommenderar jag.  Det är ofta många gäster och Möllevångstorget är fint, speciellt på sommaren. Nyhavn har inga gasolvärmare, som jag såg i varje fall, däremot fanns det gott om utlagda filtar för den som fryser.

Eva-Lena har  skrivit om läppförstoringar i sin Rulle. Jag har hakat upp mig på generaliseringen att de som gör läppförstoringar har psykiska problem,  går att läsa i gästboken. vilket ledde till ett nytt, bra inlägg i Rullen. Fast jag kan ändå inte stödja det hon skriver den här gången.

Jag tänker inte utveckla det här. Inläggen är som vanligt bra skrivna så jag rekommenderar er ett besök där, så kan ni själva bilda er en uppfattning.

Jag ger inte upp restaurangerna. Här kommer ett  till, Mascot på Möllevångstorget.

Jag satt där någon timme efter jobbet och läste idag. Maten har jag bara provat en gång för något år sedan och har ingen uppfattning om. Jag gillar Möllevångstorget och Mascot har en mycket stor uteserveringsplats direkt vid torget. Utmärkt ställe att ta  något att dricka på med något tilltugg. Idag blev det fårost och oliver. Det var inte så varmt ute idag, så värmen var på. Inte de vanliga infravärmarna som gör att man blir mycket varm punktvis. Här var det en jämn värme över hela kroppen som snarare ledde till känslan att det var en mycket varm sommardag.

Värd ett besök, en bra mötesplats. 

När jag ser tillbaka på Malmötipsen så ser de mer och mer ut som restaurangtips. Io ch för sig inte så konstigt för restauranger är en viktig del av Malmö och jag gillar restauranger.

Aten på Davidshallsgatan 23 är ett säkert restaurangtips. Välbesökt och har funnits länge. Förutom de vanliga grekiska rätterna så har den också ett antal rätter som inte direkt förknippas med Grekland, men kanske ändå är grekiska.

Min storfavorit där är den vegetariska tallriken med lite olika smårätter, vindolmar, tzatziki, moussaka m.m. Deras getost till förrätt är också absolut värd att prova.

Aten har bra mat året om, Serveringen är snabb och trevlig. Nu på sommaren har restaurangen ett extra plus. Deras gårdsservering har mycket bra atomsfär. En tältduk ger skydd mot eventuellt regn.

1.Häromdagen var det läggdags vis 23-tiden. Utanför sovrumsfönstret står två män och pratar. När jag vaknar igen vid 3-tiden står de fortfarande kvar och pratar. Trevligt att direktsamtalen fortfarande finns.

Själv är jag kluven. Sommarmånaderna är den tiden jag ibland får funderingar på att flytta, just för pratet, diskussionerna, skrikandet.

2. Sent en kväll skickade jag ett mail och berättade att jag skrivit något på ett ställe, men att det var uselt skrivet. Jag fick ett rätt så snabbt svar: Det var slarvigt skrivet och därför ganska svårläst, men andemeningen gick fram i varje fall.

Det är bra och roligt  med ärliga människor.

3. Enligt preliminära siffror köptes det bostadsrätter till ett sammanlagt värde av 56 miljarder i Sverige under år 2004. Det genomsnittliga priset för en bostadsrätt var 667.000 kronor.  (Källa Byggindex nr 5 2005 sidan 13).

Jag tycker det är högt, mycket högt. Jag ser inget fel i bostadsrätter, tvärtom. Men jag tyckre det är mycket viktigt att det finns bra bostäder som man inte behöver köpa. Ett val att också kunna bo enklare och billigare måste också finnas. Det skrämmer mig att många idag upplever sig tvingade, åtminstone i vissa regioner, att köpa en bostad för att få någonstans att bo.

4. Jag tror jag aldrig upplevt behovet av  av källkritik och kritiskt tänkande  som så viktigt på nätet som jag gör nu. Fast det är säkert nyttigt att träna upp den delen också.

5. Min blogg kommer inte att ta någon bestämd sommarpaus, däremot kommer den att uppdateras mindre ofta och regelbundet under sommarmånderna.

Den författare  som jag tror har gett mig mina största läsupplevelser, förutom alla hästböcker, är Leon Uris.

Framför allt Exodus, om kampen för den nya staten Israel, var en mycket stor läsupplevelse. Min religionslärare läste vissa avsnitt högt ur den en stund varje lektion. Var genom henne jag upptäckte Leion Uris.

Exodus har även filmats och den filmen räknar jag som den största filmbesvikelserna någonsin av en bok.

Röd gryning, Upproret, Mila18, Harmagedon, Vredens Berg och Hadji var också stora upplevelser. Jag läste dem som skönlitteratur och det är så jag ser dem också. Hadji, om en arabisk och judisk man som försöker bli vänner, har t ex kritiserats för att vara rasistisk.

Hadji fick jag när jag fyllde 21, dvs för 20 år sedan. Sedan tror jag inte att jag läst mer av Leon Urishonom. Totalt ska han ha gett ut 29 böcker, den sista ska ha utkommit efter hans död 2003.

Jag saknar att få ryckas in en bok, som jag faktiskt gjorde med hans böcker. Idag vet jag inte om de skulle hålla för mig. Men jag är frestad att läsa om Exodus för att se om jag gillar den idag också, eller så förstör jag ett bra bokminne genom omläsning.

Men först vill jag läsa alla de andra olästa böckerna som jag har också.

Förundersökningen mot de tre hockeyspelarna avseende misstankarna om sexuellt utnyttjande är nedlagd. Anledningen är att det inte anses gå att bevisa att ett brott har begåtts.

Anledningen till att jag skriver de här raderna är det jag skrev häromdagen om Vem ska döma. 

Är de fortfarande våldtäksmän i vissa av den dömande allmänhetens ögon. Jag skulle tro det.

 Kanske dags att på allvar införa bevakningskameror med ljudinspelning på de ställen där de verkligen behövs i bevishänseende. I våra hem, bilar, hotellrum osv?

Eller ska det räcka med en anmälan för att bli fälld i allmänhetens ögon?

Jag inser självklart svårtigheten med övervakningskameror och är inte odelat positiv till dem ens på offentlig plats. Tycker de delvis ger en falsk trygghet och det måste finnas regler för hur de ska användas.

Jag är däremot säker på att jag  vill att människor ska vara dömda för brott av en domstol innan de tvärsäkert betraktas som brottslingar av andra. Trots att jag också har svårt att förstå domslut emellanåt så är min tilltro till att domstolarna dömer rätt mycket större än att kvällstidningarna, fikarumsdeltagare eller bloggare skulle döma bättre.

Dags att återupprätta civilkuraget är titeln på Mikael Bergstrands senaste krönika. Återigen har det hänt. Misshandel på stan, två tonåringar misshandlas av andra tonåringar. Den här gången mitt på dagen, mitt i centrala stan, bredvid Gustav Adolfs Torg, ett av stans mest befolkade områden. Ingen ingriper. Ingen ringer ens polisen.

Det är det senaste jag tycker är underligt. Ingen kan väl vara rädd för att ringa till polisen? Att man inte vill ha sitt namn med, konfronteras, vittna har jag numera en viss förståelse för. Men ett telefonsamtal? Finns det inte till och med en telefonkiosk på torget, så man kan ringa utan att uppge sitt namn, om det nu handlar om det? Eller om det nu är viktigt med anonymiteten låna ut sin egen mobiltelefon till en okänd person så man kan säga att man inte vet vem som ringde?

Jag har tidigare flera gånger tagit upp att det inte alltid är så lätt att få en uppfattning om vad som händer om man inte både ser och hör. När det gäller ovanstående ropade de på hjälp, finns alltså inget att tveka om.

Jag tror idag inte jag vet någon här i Malmö som inte kan berätta  om att de själva, någon vän, familjemedlem eller arbetskamrat blivit utsatt för något brott ute på stan. Rån, stöld, väskryckning, misshandel osv. Flera av dem är inte polisanmälda över huvudtaget. Gäller inet minst anmälan när det gäller brott mot tonåringar. Man ser det som att en anmälan skulle kunna ge mer problem än hjälp. Det kan den säkert också. Hänvisar till det jag skrev om Staten häromdagen. Polisverksamheten måste vara en högt prioriterad del i ett fungerande samhälle. Om fler och fler får sin vardagstrygghet minskad, så innebär det helt klart en försämrad livskvalitet för många, inte bara de drabbade, utan även de runt omkring som smittas med rädslan och otryggheten.

Men visst måste ansvaret att åtminstone anmäla pågående brott ligga hos oss som finns i närheten?

Jag tycker att jag är en lättroad person. Ändå tycker jag att jag ofta inte roas av sådant som ska vara roligt. T ex roliga filmer, roliga serierutor,  roliga mailbrev osv. Ofta tycker jag att sådant som ska vara roligt bara är tjatigt.

Några exempel, Jonas Gardell tycker jag är tråkig, stand-up komedy får mig inte ens att dra på munnen, skrattserier på tv får mig att vrida mig av pinsamhetskänsla.

Det finns filmer jag gillar som har en varm humor, t ex När Harry träffade Sally. Benny och June hade också värmen. Sedan jag såg den filmen tänker jag på rostat bröd varje gång jag ska stryka.

Linda Skugges krönikor tycker jag ofta varit roliga. De har jag läst i åratal. Däremot så delar jag inte hennes humor. Kedjebreven hon publicerat i sin blogg,  Nya Robinson och Ett lika roligt mail som Robinsonmailet. tycker jag inte alls är roliga.  Den sista har cirkulerat i åratal och inte ens första gången drog jag på munnen. Jag kan inte förstår det roliga helt enkelt. Kanske har jag identifikationsproblem eller något.

Jag behöver en humorkurs! Finns det någon som vill vara min lärare?

Många lever utan att veta vem deras pappa är. Varför lägger just han ner så mycket kraft på att få veta?
Han suckar. Värjer sig för psykologiserande och krångliga förklaringar.
– Så här enkelt är det: man vill veta. Både jag och min biologiske far har rätt att veta om varandras existens.

Det har under rätt så lång tid varit stor uppmärksamhet på att få barn genom insemination, tillfälliga kontakter, adoptioner osv. Det som oftast framkommer där är föräldrarnas tankar om hur de ska förklara för barnen när de blir äldre. Flera gånger har också adopterade barn berättat om sitt sökande efter information om sina biologiska föräldrar. Berättelser från barn som tillkommit genom insemination av anonyma donatorer är än så länge bara ett fåtal.

Här ovanför berättar "Martin" om sin långa kamp att få veta vem hans far var. Martins far och mor träffades och hade en kort relation på 70-talet.

Jag skriver inte det här för att jag är emot  att  få barn utanför den vanliga familjesammansättning. Det är jag inte. Jag tycker bara att det är bra att barnens, och de vuxna barnens, syn på det också kommer fram. Självklart har de olika erfarenheter och olika behov att ta reda på sin bakgrund. Martins berättelse är en av flera.

Tålamod är inte min starka sida. Kan någon tala om för mig var jag kan se vilka "ord"Norton blockerar? Och hur jag tar bort blockeringar som jag inte vill ha kvar?

Ifall någon tvekar att svara mig av moraliska skäl, så är det inget omoraliskt jag tror att jag är blockerad från.

Tillägg: Nu behöver jag inga svar längre.

Jag har svårt att komma på något konkret att skriva om den här bloggträffen och kommer istället att länka efter hand som andra uppdaterar.

Tänker i varje fall vara oartig mot det trevliga bloggsällskapet och skriva att kvällens mest minnesvärda uttalanden kommer från restaurangens personal. Klockan är runt halv sju och två i personalen står vid baren och pratar och tittar åt vårt håll. En kommer till vårt bord och frågar om vi önskar något mer, kaffe eller något. När vi säger nej svarar han: Tänkte väl det och informerade om vart toaletterna fanns!

För oss var det en klar signal och vi valde att avsluta. Fast vi kanske missförstod orden?

Uppdatering: Restaurangen var Glorias Lounge. Jag tänkte vara snäll och inte skriva ut det, men när jag ser att Framtidstanken gjort det så gör jag det också.

Erik på Framtidstanken har uppdaterat om bloggträffen.

Hakank har också uppdaterat.

Idag  utvidgar jag Malmöområdet till att omfatta även en del av övriga  Skåne.

Det finns en researrangör, Sakura Tours,  som gör guidade turer i Skåne. Kullaberg, Österlen och Malmö-Lund är turer som nämns på deras sida. Finns möjlighet att skräddarsy turer efter deltagares önskemål. Företaget har både gruppguidningar och enskilda guidningar.  Som jag uppfattat det kan guidningarna vara både på svenska och engelska.

Rekommenderar i varje fall varmt ett besök på deras hemsida. Något att ha i minnet nu till sommaren när både svenska och utländska gäster kanske kommer på besök. Jag blir i varje fall inspirerad till en Österlentur i sommar. Det kanske ni också blir?

En man blir nedslagen i en park i Malmö. Han gör polisanmälan och kan peka ut mannen som slog ner och sparkade på honom. Mannen blir inte ens förhörd och ärendet läggs ner.

Om ovanstående handlar bland annat dagens ledare i Sydsvenskan om. Ledaren innhåller också "historiska tankar"  kring Leviathan,  ett statsteoretiskt verk, av den engelske filosofen Thomas Hobbes. Hobbes tankar  utvecklas sedan av John Locke, liberalismens engelske urfader.  

I varje fall så anses det fastslaget att oavsett ideologi har staten skyldigheter och att en av de viktigaste är att skydda medborgarna till liv och lem. Det är statens hårda kärna.

Inga-Britt Ahlenius har ställt frågan om Sverige blivit en soft state, en mjuk stat? Med begreppet soft state avses en statsmakt som är engagerad på så många områden att den får svårt att klara sina fundamentala uppgifter, det som privata aktörer aldrig kan sköta.

Jag tycker absolut att det är bra att fundera på vad vi vill att staten ska göra. Hur många myndigheter ska vi ha, vad är kärnan i dem. Opinionsbildning, "folkuppfostran" osv. Jag anser nog att det är mycket viktig för ett fungerande land att ha en fungerande polismyndighet, rättsväsende, skatte- och skuldindrivningsmyndigheter och liknande. Däremot har jag sedan länge funderat på om Folkhälsoinstitut, jämlikhetsfrågor osv är något som främst staten ska syssla med.

Som vanligt är en av kärnfrågorna för min del när jag gärna vill ha något skattefinansierat numera att fundera på vad jag vill ta bort av det som är skattefinansierat. Att önska sig mer resurser till något är alltid lätt, att aktivt fundera på nedskärningar och ännu värre vara med om att ta beslutet om dem är mycket svårare.

Jag tycker dagens ledare i Sydsvenskan är värd att läsa i sin  helhet. Resonemanget tycker jag är tydligt och bra att fundera på. Om man sedan sympatiserar med det eller inte är en annan sak.

Jag var i Warszawa några dagar i maj. Där var vi bland annat på en restaurang. Vid bordet framför satt en man med sällskap. Det var Henning Mankell. Jag kände inte igen honom, men de flesta i mitt sällskap gjorde det. Oavsett om de läst något av honom eller inte. Jag funderade på om jag någonsin sett honom på tv, jag tror inte det. Någon bild av honom har jag sett, men tror aldrig att jag sett honom i rörelse.

Och varför skullde jag känna igen honom, när jag inte känner igen vare sig arbetskollegor, kurskompisar, grannar osv när jag träffar dem på "fel" ställe?

Känna igen är en svag sida hos mig, däremot brukar jag komma ihåg vad de pratar om, vad deras hundar heter osv.

Fast fick jag välja hade jag nog föredragit att känna igen människor, eller förresten nej det är nog bättre att komma ihåg vad de gör osv. Jag kan inte bestämma mig här. Vad är bäst, egentligen?

Något mer som inte kan bestämma sig är vädret. Jag har varit ute och vände hem när himlen blev riktigt svart. Nu är den blå åt ena hållet från min lägenhet och svart från andra hållet. Nackdelen med en genomgående lägenhet. Inget bra beslutsunderlag. Fast nu ska jag gå ut oavsett väder.

Varför har jag just idag lust att överlåta åt vädret att bestämma vad jag ska göra? Det brukar jag inte göra. Sällsynt slö lördag idag, fortsättningen på en slö fredagkväll.

Det har hänt alldeles för många gånger tidigare att våldtäktsmännen kommer undan med skitstraff, medans offren oftast får ett straff till genom den mildhet som domstolarna behandlar våldtäktsmål i Sverige. Jag vet att dessa tre herrar ännu inte är dömda, men vi vet alla att de haft sex med kvinnan under former som hon inte medvetet ville delta i och det tycker jag räcker. Sådana hockeyspelare vill inte jag se i Tre Kronor.

Ovanstående är taget från BiSurrs blogg.

Att våldtäktsmän går fria, att domar är för milda osv är vanliga diskussionsämnen. Men är det så enkelt? För mig är det inte det. Att kalla män som inte är dömda, inte ens alltid har genomgått rättslig prövning för våldtäktsmän skrämmer mig. Vilka ska döma då? Vi vid tangentborden, fikaborden? Som ofta endast har tidningarna, främst kvällstidningsskriverierna, att lita på? '

Jag har själv flera gånger, både när jag haft möjlighet att läsa hela domar och även varit med på rättegångar,  fått en helt annan uppfattning om händelseförloppet än jag hade när bara läst om det i media. Min förståelse för domen har med få undantag ökat. 

"Vi vet alla att de haft sex med kvinnan under former som hon inte medvetet ville delta i och det tycker jag räcker."

Alla håller inte med om det. Jag har i varje fall inte en aning om vad hon ville  och  vad hon har uttryckt för vilja. Nej, jag tycker i varje fall inte att det räcker för att kalla icke dömda män för våldtäktsmän.

"Sådana hockeyspelare vill inte jag se i Tre Kronor."

För mig är det en moralisk, personlig, värdering som inte har något med juridik att göra.

Min personliga uppfattning är helt klar. Jag kan göra moraliska bedömningar av vad jag tycker är  rätt och fel. Däremot den juridiska bedömningen är det sällan jag har vare sig kunskaper eller har läst på tillräckligt för att kunna bedöma.

Nu fick BiSurr illustrera amatörernas sätt att döma. BiSurr är  inte den enda som skrämmer mig, jag bara valde att ta ett aktuellt exempel.

Min fråga kvarstår. Är det verkligen rätt och så svart eller vitt att sitta hemma och döma?

Förtydligande: Jag är helt medveten om att det ofta när det gäller t ex  våldsbrott mot  kvinnor är svårt att få fällande domar, mycket på grund av att det är svårt med vittnen och bevis som jag var inne på häromdagen. Det jag vill få fram här är att jag starkt ogillar att amatörer agerar domstolar och använder "ettiketter" som avser grova brott på personer som inte är dömda än.

Nu är även hovrättsdomen för mordet och misshandeln på restaurang Wendis klar. Två tonåringar 18 och 19 år gamla döms till 8 respektive 9 års ålder. Båda hade enligt rätten fått livstid om de varit över 21 år gamla. Intressant är att man dömde båda för mord, trots att man ansåg att det var faslagt att det var 18-åringen som utdelade det dödande knivhugget dömdes även 19-åringen för mord för att han borde förstått att även hans knivhugg kunde varit dödande.

Det här rånmordet av krögarhustrun och den grova misshandeln mot mannen är det som berört mig mest illa av de våldsbrott jag läst om. En anledning är den geografiska närheten, restaurangen ligger ett hundratal meter från min bostad. Andra anledningar är att det är ett ofattbart övervåld för relativt lite pengar, med parets barn i rummet bredvid.  En rätt så välkänd, välbesökt restaurang där gästerna bara haft gott att säga om restaurangägarna, glada, trevliga och måna om att gästerna ska trivas. Några av förövarna var stamgäster på restaurangen och i rättten ska någon av dem sagt att det var just för att paret var trevliga och omtänksamma.

Även om det händer rätt så mycket i stan så tror jag det här mordet är det som det pratats mest om, som berört många.

Så ska det ätas igen då.

Plaka är en liten välkänd restaurang i Malmö. Självklart grekisk. Mycket grekisk till och med, ingen utfyllnadsmat från andra håll. Det är mer än taverna än en restaurang. Snabb och effektiv betjäning, utan krusiduller och tillgjordhet. Ett fåtal rätter och ett fåtal viner. Enkel inredning och ofta fullsatt, med bra stämning.  Mycket prisvärd. Maten finns också för avhämtning.

Adressen är Södra Förstadsgatan 86.

Uppdatering: Det blev en vegetarisk tallrik med diverse smått på Plaka och sedan en stund på Maskot på Möllevångstorget.