Gränser
Jag har inga problem med att göra saker på egen hand: Bio, restaurangbesök, besöka utställningar, köpa kläder, gå på teater, resa, gå på pubar osv. Vissa saker, som handlar kläder, gör jag alltid ensam. Reser gör jag också nästan alltid ensam, just för att jag känner att jag för ut mest av det. Har aldrig heller upplevt att det varit någon nackdel att göra saker på egen hand jämfört med tillsammans med någon. Ofta är det snarare tvärtom. Därmed inte sagt att det inte är trevligt att dela upplevelser och umgås med andra också.
I varje fall så i våras så pratade jag lite löst om att åka till Österrike på semester. Jag får en del utskick från Alpresor. I våras kom det något utskick att om man bokade resan tidigt så kunde man boka till en femrättersmiddagar på hotell Salzburger Hof till rätt så bra rabatt.
Där kände jag att min gräns för att göra något på egen hand med någon slags njutning var nådd. Jag kände bara en obehagskänsla vid tanken på att varje kväll klä upp mig, göra mig i ordning och gå ner och sätta mig själv i en matsal och äta en lång "finare" middag ensam kväll efter kväll.
Konstigt egentligen att just den aktiviteten fick en negativ reaktion, när jag inte kommer på något alls annat egentligen som motsvarar den känslan när det gäller att göra något på egen hand.
Nu var det inte, och är inte heller, aktuellt att boka sådana middagar, men känslan av avståndstagande var stark.
Jag skulle gärna äta femrätters med dig.
Vem vet, du kanske skulle fått sällskap? Jag reser gärna själv, gör saker på egen hand och jag hade nog inte bangat för detta. Du hade väl kunnat skippa just den biten, frågan är bara varför just detta kändes som en tröskel för dig?
Annica
Varför är det så tabubelagt att äta ensam?
Jag har hört unga människor säga att de tycker det måste vara skitpinsamt för dem som fikar ensamma, och jag har faktiskt känt mig lite uttittad ibland när jag har gjort det. Trots att jag tycker det är skönt och avkopplande att ta en fika på egen hand när jag gör ärenden etc.
Och jag har blivit uttittad något så in i bomben när jag har gått på bio ensam när jag varit på jobb i andra städer och bott på hotell. Kände mig som ett riktigt UFO, för precis alla stirrade länge och väl på mig som saknade sällskap medan vi väntade på att gå in. Konstigt! Eller så kanske jag verkligen SER UT som ett UFO? Hihi!
Egentligen skulle jag kunna tänka mig att gå på bio ensam här i Göteborg också, fast det har inte blivit av än. Men har man en egen smak som ens vänner och bekanta inte har, eller om man helt enkelt vill koppla av i ensamhet med en film, tycker jag man ska få unna sig att se en film ensam utan att bli uttittad. Liksom ta en bit mat eller fika på egen hand.
N/: Vad trevligt. Då tycker jag att vi gör det nästa gång jag är i Borlänge. :)
Annica: Jag hade kunnat göra det utan att må dåligt av det eller så. Var bara en känsla av att just den aktiviteten inte kändes bra på egen hand. Kanske för att det var ett lite "uppklätt" ställe. Och det hade känts lite konstigt att sitta själv vid ett bord och kolla in alla par och familjer runt om.
Jag hade inte valt det alternativet av flera andra skäl, t ex att det trots rabatten inte kändes speciellt prisvärt, jag är t ex inte speciellt förtjust i kött. Sedan trivs jag bättre på mindre hotell, pensionat.
Eva-Lena: Det är inte bara unga människor. Tror en majoritet av de vuxna jag känner inte skulle kunna tänka sig att äta, gå på bio etc själva.
Jag har aldrig tänkt på om jag skulle vara uttittad när jag gått på bio själv. Jag brukar inte vara den enda som går själv i varje fall. Jag brukar också någon kväll i månaden gå ut på kvällen och äta själv. Inte på någon riktigt fin restaurang, men ändå på välbesökta restauranger och jag har faktiskt aldrig känt att någon tittat på mig. Fikat ensam och även gått på pubar/barer har jag också gjort rätt många gånger själv. Även om jag gör det mindre nu än förr.
Att andras reaktioner i form av att de skulle titta eller kommentera att jag gör något på egen hand berör mig inte alls. Att göra något på egen hand kan vara ett förstahandsalternativ för mig, innan jag frågat om någon vill följa med.
Kanske är det annorlunda i mindre städer, som den jag gick på bio ensam i. Det var nästan så att de pekade på mig, en väldigt tydlig reaktion från deras sida. Själv struntade jag naturligtvis i det, förutom att jag tyckte det var psykologiskt intressant. Fast nu var det en del år sedan, så det kanske har ändrat sig även där.
Jag har inte heller några som helst problem med att göra saker ensam. Gå på bio, sitta på en pub med en bok och ett glas god öl, gå på museum, resa etc. Har gjort allt det där många gånger själv.
Känner som du att där skulle min gräns också gått..eller gräns och gräns.. det skulle inte vara så kul att sitta på den typen av långmiddagar själv för de middagarna är det ju trevligt att prata och diskutera på. Visst kan jag äta ute själv men det blir på ett annat sätt då. Vissa aktiviteter är gjorda för att man ska vara fler...eller att det känns trevligast om man är fler och just de där långmiddagrna är såna.
Men säger som Tiger här.. du kunde ju skippa den biten. :-)
Österrike låter kul. Mitt ex vill dit och han kommer resa ensam då han tycker det känns bäst så. Många gillar att resa själv. Det som är så skönt med att resa själv är att man slipper ta hänsyn till andra. Man kan köra sitt eget race från början till slut.
Önskar dig en fortsatt bra torsdag.
Min gräns går också där, ungefär. Jag fikar, äter lunch och går på bio själv. De aktiviteterna ägnar man sig åt för att få i sig kaffe, mat eller en film. Däremot tycker jag inte om att gå på middag på fin restaurang själv, det känns mer som om det ska avnjutas långsamt i sällskap med någon. Jag skulle förmodligen äta upp de fem rätterna alldeles för fort och tycka att jag kastat bort pengarna.
Trevligt att det finns fler som gillar att göra saker "ensamma", ibland får man för sig att alla andra gör allt tillsammans, så då är det trevligt att få läsa motsatsen ibland också!
Vi skall faktiskt till Österrike i sommar. Åker nästa onsdag. En vecka i Tyrolen och en vecka i Salzburgerland. Så det blir en aktiv semester förhoppningsvis.
Eva-Lena: Men i en tillräckligt liten stad kan du ju bli betraktad lite nyfiket bara för att de inte känner igen dig? Anonymiteten i en större stad uppskattar jag mycket.
Miss Polyester: Självklart kan jag skippa den biten, jag har aldrig köpt till några middagspaket på någon resa. Jag tror jag är inne på det ungefär som du är att det inte helt enkelt skulle vara kul att sitta där lite uppklädd och ensam vid ett bord.
En annan fördel med att resa ensam är att jag hinner göra väldigt mycket, utan att stressa så klart, planeringen blir på det som intresserar mig helt enkelt. En stor egoist!
Nickel: Jag hade nog också känt det som bortkastade pengar, just för att jag inte tror att det skulle bli njutbart. Men jag kanske har fel. Rätterna serveras säkert i rätt långsam takt också så det hade väl tagit hela kvällen att komma igenom alla rätterna....
Mats: Jag tror att många gör saker ensamma. Andra vill, men gör det inte ändå av o.ika skäl. Det är för vissa inte riktigt fint att göra saker på egen hand.
Asta: Ja, jag läste att du skulle till Österrike. Jag tågluffade lite där för många år sedan och vill gärna tillbaka.