Walking Tall och Populärmusik från Vittula
Walking Tall var en actionfilm med precis vad som krävs för att vara en actionfilm. En huvudrollsinnehavare, en enkel story, en tjej, en del skjutande och en bil som brinner. Helt ok och avkopplande film.
Sedan blev det Populärmusik från Vittula. Jag har inte läst boken, läste baksidan och fastnade inte alls för ”ytterligare en nostalgihistoria”, fast många tycker den var helt underbar. Filmen måste jag väl ha läst kommentarer av någonstans, men det är inget jag kommer ihåg, har inte läst något efteråt heller. Jag började se den, såg någon halvtimme, såg om några delar som jag trodde skulle betyda något för den fortsatta handlingen, fortsatte att titta. Ansträngde mig för att hitta någon mening, något roligt, något sammanhang, men lyckades inte. Drog slutsatsen att det kanske inte skulle finnas något sammanhang. Fortsatte sedan att anstränga mig för att orka se klart filmen. Trots stor ansträngning lyckades jag inte. Gav upp när jag tror att det var cirka en kvart kvar.
En rolig scen tycker jag det var, det var när pappan skulle ha något slags man till man prat med sin son som var i pubertetsåldern. Han varnade för några namngivna flickor som han skulle hålla sig ifrån för de var släkt och sedan skulle han hålla sig ifrån några familjer som de var ovänner med. Han prova på att dricka hemma för det var det bästa stället att ta reda på om han hade dåligt ölsinne så han inte började slåss ute. Det var filmens behållning
Jag kan i varje fall inte se att filmen skulle vara bra till något annat än att somna till.
Sedan förstår jag mig inte på mig själv varför jag ska pina mig igenom de filmer jag hyr, när jag stänger av tv-filmer jag inte gillar. Jag får inte mer valuta för pengarna om jag tvingar mig att se något som jag inte vill, tvärtom.
:-)
Känner igen det där med när man plågar sig igenom en film som är så
infernaliskt dåligt att man efteråt blir irriterad på tanken att man ödslat tid på att se filmen överhuvudtaget. Varför stänger man bara inte av som med Tv-filmer?
För mig är det oftast så att om man nu påbörjat se en film så vill man på nåt sätt se klart den. Jag är inte snål så det beror inte på pengarna man lagt ut... det bara blir så.
Tänk så olika ens filmsmak kan vara. Den första du nämde är inget för mig. Gillar inte action alls.
Populärmusik från Vittula gillade jag jättemycket.
Kanske det också beror lite på att jag är finne. Man har haft det lite så förr att man verken var finne eller svensk på nåt sätt. Att vara finne i sverige är inte lätt och att vara i finland som svenskboende finsk är inte heller lätt.
Jag har svårt att sätta fingret på vad exakt det var med filmen som gjorde mig så berörd.
Jag tyckte den var både dråplig, rolig, charmig, sorglig etcetera etcetera.
Här tipsar jag om några ruskigt bra filmer ala äldre:(ifall du missat nån av dessa så tycker jag du ska se dem)
Happiness, Nyckeln till frihet och Harold and Maude är tre helt underbara filmer du bara måste se. Om du sett nån av de tre här ovan... berätta gärna vad du tyckte. *nina nyfiken*
Övriga tips:
84 Charing Cross Road,Allt eller inget, Clockwork Orange, Deer Hunter, Elling, En kvinnas doft, Modstriologin, The icestorm, familjehemligheter, Farväl Las Vegas, Svart katt vit katt, Virgin Suicides, Den spanska lägenheten och så finns det ju många många fler. :-)
Önskar dig en fortsatt bra söndag../nina
Jag får nog konstatera att vi har rätt så olika filmsmaker. En del av de som du rader upp har jag sett, men ingen som jag tycker är någon riktig höjdare. Clockwork Orange har jag börjat på flera gånger, men aldrig sett till slut. Beror nog på att den alltid gått mitt i natten. Boken var i varje fall kanonbra.
Ps. Jag låter så negativ i alla mina kommentarer just nu, ändå är jag på ett strålande humör.
Tycker INTE du låter negativ..
det är nog bara en känsla du har som inte är ett faktum. :-)
Jo, vi har rätt olika filmsmak.. Heh...
Jag tillhör de få som inte tycker om boken Populärmusik från Vittula och tror inte heller att en filmatisering kan göra den bättre.
Nina: Bra att du inte tycker att jag låter negativ. Filmsmaken har vi nog konstaterat att den är olika.
Iréne: Jag har ju inte läst boken, men vad som var bra med filmen kan jag inte alls komma på.