Åsas anteckningar

År 2004 slutade med en oerhört stor katastrof. Tror det var mycket länge sedan något påverkat så många av oss så starkt.

Jag brukar inte ge några direkt nyårslöften, däremot brukar jag göra någon slags planering inför det kommande året. Den brukar innehålla lite av varje, med olika små mål. Både stora och mycket små saker. En del handlar om att "bli en bättre människa" på olika plan. En del mål uppfyller jag, andra når jag en bit på, en del andra kasseras av olika skäl efter ett tag.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag har skänkt pengar till den pågående katastrofen.  Jag vet inte hur jag kom fram till beloppet, men av någon anledning så var det just det beloppet  som jag bestämde mig för som kändes rätt. Beloppet är inte så viktigt, men för mig blir det 500 kronor.. Men känns det tillräckligt? Nej, det gör det inte. Men när blir något tillräckligt då? Ja, jag vet inte, tror att många liksom jag känner att de kan och vill göra något, men vet inte riktigt hur och på vilket sätt.

Flera tyckte i år att det var olämpligt att Önska Ett Gott Nytt År, skjuta raketer osv. När kan vi i så fall göra det? Enligt Lutherhjälpen, dör cirka 15.000 barn under 5 år varje dag på grund av svält. (Jag har läst en högre siffra någon annanstans).  Under veckan mellan jul och nyår har alltså över 100.000 barn under 5 år dött för att de inte fått tillräckligt med mat. Jag förringar inte på något sätt Asienkatastrofen, men katastrofer där familjer lider stor pågår  hela tiden. Kan vi någonsin fira något alls och vara glada egentligen?

Hur många av oss kommer ihåg Luterhjälpens lila pappsparbössor som stod i våra hem när jag var barn? Där vi fyllde på med våra godispengar osv för att hjälpa barnen i Biafra.. På något sätt upplever jag det som att jag tänkte mer på svälten och var mer medveten om att den existerade när jag var barn.Världsdelslekarna på lekis. När den ensamma killen fick ett helt halvliterspaket med glass för han drog lotten att vara Amerika, medan ett stort antal barn fick dela på nästan ingen glass alls för de drog lotten att vara Afrika. Sparbössorna har jag inte sett på hur länge som helst. Svält och aidsepedemier tycker jag inte att det skrivs  så mycket om längre. Känske för att det inte är något större samhälleligt problem i västländerna för tillfället. På det individuella planet är självklart förluster av familjemedlemmar, allvarliga sjukdomar och matbrist det som överskuggar allt annat.

I min nyårsplanering i år finns det punkter där jag  ska gå in mer än tidigare för att handla kravmärkt, jobba på att hålla mig själv frisk och jag ska också bli en mer regelbunden givare till något projekt som jag tycker känns rätt för just mig.  Om jag inte belastar t ex sjukvården med sådant som jag själv kan påverka för att minska risken för att bli sjuk så bidrar jag också med något. Kanske inte att det kommer någon på andra sidan jorden till nytta direkt, men kanske åtminstone någon medmänniska i Sverige kan få min tid inom sjukvärden.

Ps. Min klara uppfattning är att de som tycker det är rätt att avstå nyårsfirandet eller göra det på något alternativt sätt ska göra det. Vi måste alla självklart lyssna på oss själva och de vi har nära och försöka att må så bra som möjligt i våra vardagliga val.