Total kontroll: Glöm inte att anmäla dans och akvarellmålning

Maria Strogala, som är enhetschef på  Kommunaltjänstemännens a-kassa, svarar ett ja  på frågan om en  kurs i akvarellmålning ska anmälas till a-kassan. Annars kan du  mista a-kassan.


Vem anser att det är rimligt att ett fritidsintresse ska leda till utebliven a-kassa? Finns det någon som anser att akvarellmålningskursen på ett studieförbund skulle vara ett hinder för någon att ta ett jobb?


I konsekvensens namn borde då andra fritidssysselsättningar också vara förbjudna. Hundar borde det t ex vara förbjudet för arbetslösa att äga, definitivt kan de ju inte få använda söndagarna till att gå på hunddressyrkurs.  Om de nu inte snällt anmäler och får ett godkännande av någon på a-kassan. Kanske ett sätt att skapa fler arbetstillfällen? Kontrollanter som kontrollerar allt som bara går att kontrollera.


Det är ok att träna på Friskis och Svettis och behålla a-kassan.  Friskis har också yoga på programmet. Är det då tillåtet att gå på Yoga på Friskis och Svettis, men inte på ett studieförbund för att det där räknas som kurs?


Jag hoppas att tidningen missuppfattat  Maria Strogala. Tyvärr tror jag inte det. Att man ska tvingas rapportera en kurs på ett vanligt studieförbund tycker jag det är tragiskt. Gränsdragningen mot högskola-komvux har jag lättare att förstå, eftersom det där kan vara en "rättvisefråga" för  de som lånar pengar för att läsa där.


Men kanske är något som majoriteten vill ha.  Enligt uppfattningen att det bara är de som inte har rent mjöl i påsen som kan ha något emot övervakning i olika former, så uppfattas säkert även den här övervakningen som positiv.


Jag är inte odelat positiv till all övervakning som föreslås "för vårt eget bästa". Ovanstående tycker jag är skrattretande samtidigt som det skrämmer mig.


Ovanstående exempel med dans och akvarellmålning tycker jag är något som är positivt, en kurs man väljer att betala själv för att bibehålla sin livskvalité. Jag tycker det är skrämmande att kräva in att sådant ska anmälas.

Avundsjuk

Har ordet avundsjuk fått någon slags nytändning? Jag tror aldrig jag läst  och hört det ordet så ofta som jag gjort senaste tiden.  I varje fall inte som ett slags "diagnosord".


Om någon skriver eller säger något kritiskt, då avfärdas det med att den som har åsikten bara är avundsjuk.  Jag har aldrig hört ordet användas på det sättet innan.  Jag tycker det är ett konstigt sätt att bemöta något.  Vad är det som gör att man läser in avundsjuka om någon inte delar någons uppfattning?


Snöinspirerad.

Det är snö överallt. I varje fall både i kängorna, i luften, i håret, på jackan  och på marken. Jag gillar snön.  Det är mycket ljusare ute. Jag ser också väldigt sminkad ut med färg på kinderna i kombination med naturlig snöwetlook.  

Funderar starkt på att modeblogga så ni kan få se hur vacker jag är nu när det är snö, men eftersom det här skrivs under inflytande av ett snörus och det är olämpligt att blogga under vilket rus det än är, så låter jag bli. Jag skriver långa meningar om snö istället.

Det är ännu oklart om snön kommer att hindra eller inspirera mig att skriva fler bloggposter innan nyår. Ifall det här är det sista innan det nya året så passar jag på att önska alla mina läsare

Ett Gott Nytt År med mycket snö!


Misslyckat projekt...

Ikväll var det Riket igen. Mitt enda för tillfället pågående allmänbildningsprojekt. Jag glömde bort det! Vad jag gjorde istället? Jo, jag har gjort ett av mina årliga  fåtal undantag till att äta kött. Jag har varit ute och ätit oxfilé med potatisgratäng. Bruchettan till förrätt och den friterade camemberten med hjortronsylt till efterrätt var mycket bättre än varmrätten som jag inte åt så mycket av.


Mitt tankeprojekt under julhelgen blir följande:  Måste jag nu måste avsluta mitt allmänbildningsprojekt Riket eftersom jag missat ett avsnitt, utgår från att jag missar repriserna som jag inte vet när de är också? Å andra sidan har jag tilltro till min fantasi så jag borde kunna fantisera ihop det här avsnittet med lite hjälp. Kan jag  kompensera mitt fusk med att läsa lite om Riket och använda min intelligens istället för att se det? Fast då kanske jag är stämplad som fuskare för alltid. Vem kommer då att kunna ha någon som helst tilltro till min blogg?


Jag önskar  alla läsare en fin jul på vilket sätt de nu väljer att fira den eller låta bli att fira den. Jag ska varje fall ha en fin helg!


F-skattesedel och A-skattesedel

Svenskt Näringsliv har idag en artikel om F-skattesedel och A-skattesedel.  Resenemanget är att det omvända mot hur det fungerar idag  borde vara naturligt. Dvs att F-skattesedeln skulle vara normen och A-skattesedeln undantaget.


Jag gillar den tanken.  Egentligen tycker jag det är mer naturligt att välja att jobba för mig själv med det jag är bra på, än det är att jobba direkt åt någon annan.  


Jag är inte egen företagare, har aldrig haft någon större önskan att bli det heller. Kanske för att under rätt många år ha jobbat så nära många företag och företagare som av olika skäl inte fungerat. Anledningen till att flera av dem inte fungerat är kanske just att normen inte är att vara egen, utan att vara anställd?


Jag tycker tanken är spännande. Definitivt tycker jag att steget att bli egen företagare borde vara naturligare, att det borde vara minst ett likvärdigt alternativ med att vara anställd. 


Idag får jag tyvärr ibland känslan att de enda som uppmuntras att bli egna är de som är arbetslösa, som då får bidrag för att starta eget som den "sista nödåtgärden". Min personliga uppfattning är att det borde vara tvärtom. De som har den naturliga drivkraften och viljan att vara egna företagare borde vara de som uppmuntras att bli egna företagare. Inte de som känner sig tvingade till det.

Malmötips: Köpenhamn

Den här bloggposten bär det mig egentligen mycket emot att skriva.  Den handlar om att lämna Malmö.Men just nu kan jag bara inte låta bli. Köpenhamn går i längden knappt att undvika att skriva om när det handlar om Malmö. 


Om jag ska välja någon tid att rekommendera någon att lämna Malmö för Köpenhamn, så är det nu. Köpenhamn innan jul är kul i flera timmar.


Så lämna Malmö och ta tåget till Köpenhamn. Nu när det snart är jul tycker jag att det både är rogivande och stimulerande att gå på Ströget. Kolla in olika affärer, dricka glögg, se de Dukade Borden på Illum.  Gå i fler affärer. Äta något, fika.  Framförallt med bra sällskap, som jag hade.

 
Gå in på tivolit och se julmarknaden. Titta på alla tomtarna. Dricka lite mer glögg. Akta er för Coca-Colan som kostar 35 danska kronor glaset. Känn stämningen istället.  

Riket - jadå, jag såg ett program till.

Igår åkte Jonas ut.  Med sättet de åker ut  på gör att det  på  mina funderingar om lämnandet av Riket egentligen betyder något alls.   En grön kvis, inslängandet i ladan med de andra tycker jag gör att jag tycker spelet känns som om det styrs utifrån, blir med andra ord inte riktigt vad deltagarna gör det till.


Avsättandet av härskaren, Jonas A.,  tycket jag bidrog till att göra Riket ointressant som serie.


Gårdagens avsnitt gick mig ännu mer spårlöst förbi än de tidigare. Tävlingen var om möjligt ännu mer ointressant och mindre spännande än föregående avsnitt. Ingen av deltagarna utmärkte sig på något sätt.

Sauk har förlorat tempo och med det även intresse att titta på.


Fördelar då? Ja, det är mig själv, som avsätter planerad tid för att allmänbilda mig för att se det!


Blåljustolkning

Igår  kväll kom jag hem runt 22.30-tiden. I hörnet där jag först skulle svänga in stod det en polisbil med blinkande blåljus, i nästa likadant. Min tolkning var att då ska jag inte vara i närheten.  Så jag tog mig runt om kvarteret för att ta mig hem via "stora vägen". När jag kommer fram till andra delen av min gata så stod det även där en polisbil med blinkande blåljus.  Nu var jag trött på att gå runt i kvarteret. Så jag försökte få ögonkontakt med poliserna i bilen och visa att jag tänkte gå in på gatan. Det lyckades inte,  jag såg inte så mycket  i mörkret. Jag hade på min gångtur frågat några jag mötte vad som hade hänt, det var mycket människor ute. En kille svarade: Tror det är ett vanligt gängbråk.


I varje fall så gick jag in på min gata, så nära polisbilen som möjligt så de skulle ha möjlighet att bli arg på mig på nära håll ifall jag gjorde något fel.



Vad som hade hänt går att läsa här.:    En bilist backade på polisbil. Inte en gång utan flera gånger.  Föraren misstänktes vara drogpåverkad, så jag tycker inte pådraget var fel, visar också att det går att få ihop polisresurser.


Trots allvaret så tänker jag på parkeringsscenen i filmen Stekta Gröna Tomater.

Fem frågor för 2000-talet och utvik

Blir två länkar idag. Som handlar om vad som är viktigt, fast på två olika sätt.


Erik Starck har skrivit Fem frågor för 2000-talet. Tycker absolut att det är värt att gå dit för att få något att tänka på.  Jag tycker de sammanfattar rätt bra vad som är viktigt, i det stora.


På detaljnivå tror jag vi alla skapar vår egen moral om vad som är viktigt och vad som är fel. Läs t ex inlägget  Jag tar tillbaka allt!!! och tillhörande kommentarer.  Det inlägget tycker jag är bra för det visar att vi tycker olika saker är viktiga, även om jag fortfarande tror att grundtankarna är ungefär lika, men när det kommer ner på detaljnivå så funkar det inte riktigt.


(Tänkte kommentera en gång till hos Hedgehog, men från den datorn jag sitter på går det knappt att läsa texten där, den är verkligen pytteliten, så jag avstår.)


Riket del 4

Nu har jag sett ytterligare ett avsnitt. Inte heller den här gången testade jag om det var ett strykvänligt program. Kom hem precis när det började och hann inte rigga upp strykbrädan. Kvällen fortsatte sedan i kläder som inte behövde strykas.


Den som jag anser lyser som starkaste personligheten nu är Renen. Även Jonas A och Tommy växer.  Jonas Bengtssons  synlighet i första avsnittet har tonats ner ordentligt.  Kläderna och positionen gör mannen eller något?   Den enda som jag då tyckte  kunde matcha honom var Sara, som jag tyckte var en färgstark kvinna.


Ett plus i det här avsnittet är att presentationerna av de civila människorna inte var så framträdande. Tyvärr tycker jag att Sauk, som innan varit den stora behållningen, sjönk. 


Det som jag tagit upp innan, att jag tycker att tävlingarna är ointressanta, höll i sig. Jag tycker de är svåra att hänga med i, men jag kanske är för otränad i dokussåpatittande än? Några avsnitt till så kanske även de blir kul.





Sagan om Ringen och kroppsbehåring

Jag försöker allmänbilda mig genom olika projekt. Det pågående projektet, vilket jag skrev om i förra bloggposten, är att titta på Riket.


Egentligen är Riket inte det jag först tänkte allmänbilda mig på, utan det jag först tänkte göra var att se alla tre Sagan om Ringen filmerna.   Vilket jag alltså inte gjort än.


För många, många år sedan så läste jag böckerna, plus några böcker till av Tolkien. Sagan om ringet trilogin tyckte jag var helt ok läsning, utan att göra några bestående intryck. Den jag gillade bäst var egentligen förboken, en Hobbits Äventyr.


I varje fall för många, många år sedan, gick det en tecknad film om Sagan om Ringen. Jag och M. var och såg den på en biograf i Borlänge. Jag minns inget speciellt från  filmen, mer än att det var träd med och en sak till. Hobbitarna hade synligt  på stortårna!  (hår ska det stå före synligt, men det är tydligen censurerat här, jag som inte ens skrivit om sex än!)


Senaste åren, på nätet och bland kompisar, har det emellanåt varit en del diskussioner med stort djup och allvar beträffande: Rakat, icke-rakat eller hur mycket rakat.


Eftersom jag är en rätt så oprivat personlighet i min blogg så använder jag det politiskt korrekta uttrycker här: Sexighet och snygghet ligger självklart i betraktarens ögon.  Så gör även det tilltalande eller frånstötande i kroppsbehåring.


Men inte ens jag som strävar efter neutralitet kan riktigt hålla med om det.  Efter att ha sett den tecknade versionen av Sagan om Ringen så vet jag inte vilka egenskaper hos en man som skulle kunna kompensera hårtuffsar på stortårna.  Vem känner ens en liten närmelse av fortplantningslängtan efter att ha sett det? Eller för att vara mer modern och strunta i ursprungsgrejen, vem tänder på håriga stortår?  Inte jag i varje fall.


Att  Sagan om Ringen filmen för en massa år sedan gick mig rätt spårlöst förbi är bara en ren förträngningslögn. Den har präglat mina referensramar när det gäller män hela mitt vuxna liv.


Så.... vem kan övertyga mig att de senaste årens filmer om Sagan om Ringen är värda att se.  Verkar vara låååånga filmer också, så det handlar väl om minst en heldag.


Ps. Carras åsikt vet jag redan, helt lyrisk, men hon har ännu inte övertygat mig.

Riket än en gång

Jag var på teater i fredags när den ordinarie programtiden var. Såg därför reprisen på tredje avsnittet  av Riktet  på lördagen, igår, istället. Eftersom jag valde att tvätta efter tv-programmets slut fick jag inget tillfälle att testa om det var ett bra program att stryka till.  Det jag vet är att det är ett program som inte håller för mig att titta koncentrerat på.   Passar nog bäst till att just stryka, vika tvätt, måla naglarna och liknande till. Eller som bakgrund till en förfest.


Spänningsmomenten saknas, tävlingarna känner jag inget engagemang i.   Inte ens efter tre avsnitt är det någon som fastnat som någon starkare personlighet hos mig. Sara, är den som jag hittills tyckt visat mest glöd.  De enda som överhuvudtaget har fastnat som namn är Jonas A, Jonas B,  Renen och så är jag positivt inställd till nya härskarinnan, Marielle. Tycker att hon har någon livsenergi i sig som är positiv, glittrande ögon osv.


 Fortfarande förstår jag inte anledningen till att visa vad deltagarna heter, ålder och yrke mitt i programmet. Det bryter den lilla 1600-tals känsla som finns.


Men det finns en person som gör programmet värt att titta på. Sauk. Han slår deltagarna flera gånger om med sitt sätt att vara på. Han hade varit den bästa härskaren av alla!



Och jag ger beröm till mig själv för att jag jobbar så målmedvetet på min allmänbildning.  Min målsättning är att jag nästa år ska kunna säga att jag följt en HEL dokussåpa. Det har jag aldrig gjort förr. Men nu är jag tre avsnitt på väg. Ja, jag ska klistra guldstjärnor till mig själv.


Picassos kvinnor

Har precis varit och sett Picassos kvinnor på Teater Terrier. Mycket sevärd.  Alla tre kvinnorna gestaltades mycket bra och den kändes för kort.


Så lätt det gick att se det framför sig, även flyttat till år 2005. Färgstark, begåvad man drar kvinnor till sig.  Manipulerande. Även intelligenta och starka kvinnor faller. Otrohet som kvinnorna inte vill se.  Bortförklaringar, lögner som det överses med.  Barn som växer upp med frånvarande pappa, pappa som förnekar faderskapet.

Hans barnbarn Marina har skrivit en bok: Min farfar Picasso.  En mening i boken ska vara, enligt programbladet till pjäsen: "Vi var Picassos gisslan, han var övermannen som kunde tillåta sig vad som helst och som krossade alla med sin makt"


Är det inte så många karismatiska människor  (män och kvinnor) gör, de ger en hel del, men i slutändan krossas många?  


Den går imorgon, lördag 3:e december, på Teater Terrier. där den gästspelar.  Vet inte om den kommer att fortsätta någon annanstans.





hits