Skadestånd och
Det har pratats och skrivits en del om skadestånd senaste tiden. Främst i samband med att ett våldtäktsoffer, en 14-årig flicka, fick skadeståndet sänkt från 610.850 kronor till 510.850 kronor i hovrätten.
Flickan har varit utsatt för en oerhörd kränkning. Vad som är en rimlig eknomisk kompensation vet jag inte. Jag vet inte om 600.000 egentligen är mer rimligt än 500.000, eller om 5.000.000 varit mer rimligt. Om beloppet varit 500.000 från början hade någon protesterat då? Nu vet jag att en del av reaktionerna kommer sig av hovrättens formulering om lidandet, som jag och många andra uppfattade som stötande.
Som jag uppfattat det så finns det inga färska prejudikat att gå på när det gäller skadestånd mot barn och unga. Förhoppningsvis kommer det här att prövas en gång till, så att det blir något slags praxis.
Emellanåt framhävs att vi har för låga skadestånd i Sverige jämfört med vad åtminstone en del andra länder har.
Mina tankar går mot vad som är rimliga skadestånd. Är det helt rätt sätt att gå mot höjda skadestånd? Det är gärningsmannen eller hans försäkringsbolag som ska betala skadeståndet. Betalas det inte ut något från någon försäkring eller för lågt belopp betalas ut, träder brottsoffermyndigheten in. Det vill säga att det ska finansieras med våra skattepengar. Enligt artikeln blir tendensen att försäkringsbolagen betalar mindre, några har redan nu infört schablonbelopp, och staten mer.
Är en kraftig höjning av skadestånd en prioriterad del att använda våra pengar till? Jag är tveksam. Skadestånd är viktiga, de kan ge andrum i en kaotisk situation, samt att symbolvärdet är viktigt. Ändå så skrämmer mig kraven på högre skadestånd något. Dels att de ska ta resurser från något annat. 600.000 kronor räcker till ungefär en heltidstjänst för en psykolog. Gör det mer nytta än en höjning av skadestånden med samma nivå? Finns det något annat som våra skattepengar finansierar som vi kan dra in på och istället höja skadestånden? Jag kommer inte på något och jag vägrar skrika efter mer resurser till ett område om jag inte samtidigt kan komma på något som har för mycket resurser idag.
Då kommer vi in på en sak till som skrämmer mig i samband med den här flickans tragiska upplevelser. Att läsa och höra kommentarer som "hon kommer aldrig att få ett normalt liv", "hennes liv är totalförstört", "hon kommer aldrig att kunna gå vidare", "finns inga pengar i världen som kan ge henne något alls efter vad hon gått igenom" tycker jag är mycket drastiska kommentarer om en ung flicka. Jag hoppas att hon slipper läsa de kommentarerna, lika mycket som jag hoppas att någon tar sig tid att förklara hovrättsdomen för henne. Det finns sätt att gå vidare. Den här artikeln visar en bättre inställning tycker jag. Man tar händelserna på stort allvar, likställer det med Trauma liknade krigsskador, men visar ändå en optimism när det gäller framtiden. – Flertalet blir av med sina mardrömmar, kan ha ett normalt sexliv och får tillbaka sin tillit till andra människor. Det är mycket glädjande att se.
Min uppfattning är att man ska vara mycket försiktig med att döma ut andras möjligheter till ett bra liv oavsett vad de varit med om. Det finns många exempel på människor som lever bra liv, trots att de varit med om ofattbara saker i sina liv. Jag tycker det är bättre att lyfta fram att man trots svårigheter, olyckor, sjukdomar, trauman osv kan gå vidare på olika sätt.
Förutsatt att de får den hjälp och terapi som behövs för att bearbeta traumat/upplevelsen så kan jag nog hålla med. Men ett ärr kommer nog alltid att finnas kvar och för att det inte ska skava, bör nog resurser sättas in på ganska lång sikt. Vilket inte kanske alltid görs i tillräcklig omfattning.
Annica
Klart tjejen ska ha både hjälp och skadestånd, men jag tror ingenting blir bättre för nån, av att bloggar och kvällspress basunerar ut att hon aldrig kommer att få ett normalt liv. Dumt att skriva så, man vet ju inte om flickan själv läser det.
En eloge till ett mycket bra och genomtänkt inlägg.
Instämmer, ingen vet hur den här tjejens liv kommer att bli. Vi människor har så olika förutsättningar och sedan, med god hjälp, kan hon kanske lägga det fasansfulla bakom sig som en tragisk upplevelse i sin ryggsäck.
Jag hoppas att inte alla olycksbådande profetior om hennes framtid blir till en "självuppfyllande profetia" för henne i vuxen ålder. Att hon har hört det så ofta så det blir en självklarhet att hennes liv ska bli elände i ångest och ruelse.
/Mia
Mycket bra inlägg.
Instämmer med tidigare kommentarer här, visst var det bra skrivet.
Något annat jag reflekterat över är att den som suttit fängslad en aning för länge för det här brottet får förhöjt skadestånd som kan användas till att betala flickans skadestånd. Lidandet för brottslingen blev alltså ett par månader i fängelse istället för att behöva betala skadestånd ur egen ficka.
Bra inlägg Åsa.
Ibland kan man nog bara känna så oerhört starkt för det man läst att man skriver eller handlar i affekt. Ibalnd vet man bara inte vad man ska säga eller tycka i de stunder då man inte kan sortera det här med förnuft och känsla.
När jag läser om tjejer som farit illa så blir jag så illa berörd. Lider med dem.
Men samtidigt så vet jag att de kan få ett bra liv trots trauman. Jag kan bli så uppslukad av saker och ting att jag då inte kan tänka klart. Som häromveckan när jag skrev om de i hovrätten. Gick för långt. Efteråt insåg jag ju att det inte är hovrättens fel. Jag var orättvis i min text. Och väldigt dum.
Aftonbladet tex. skrev ut deras namn och snaskade till det hela. Senare skrev de annat och allt de gör är att skapa sensation. Folk läser. Vanligt folk som inte är insatta i systemet, politik etc. Okunskap och hela den grejjen blir ju bara så fel. Folk reagerar men de har ingen kontroll över hur de reagerar. Hur fel det egentligen blir.
Men alla är ju inte smarta och klartänkta...
Gagh, får inte fram det jag vill ha sagt så jag sätter stopp här. :-)
Mycket bra notering du skrev iallafall.
Inte för att bli tjatig eller så men jag måste sälla mig till dom som tycker inlägget är väldigt bra för det tycker jag också.
Att höja skadestånden generellt anser jag inte är vägen att gå av flera skäl och ett av dom är att brottsoffret absolut inte blir mindre brottsoffer, mår bättre inombords eller blir friskare fortare av högre summor med pengar. Däremot tycker jag att omkostnaderna för hjälp, rehabilitering med alla möjliga och omöjliga resurser skall ingå som del utöver skadeståndet som hjälp till, förhoppningsvis, ett bättre liv under dom förutsättningar som finns.
Gällande flickan tycker jag är direkt frånstötande att gärningsmännen skall få högre skadestånd än offret för inte var det vad som var tänkt med skyddsnäten.
Jag tror personligen att flickan kan få ett bra liv med rätt verktyg vartefter hennes läkning fortskrider för DET gör den. Viktigast av alla verktyg tror jag är närfamiljens engagemang samt cirkeln precis utanför densamma, vänner, vänners anhöriga osv. Ta bort "hon som..." och låt henne vara henne som person utan att hänsyftas till som brottsoffer, förenklat ett normalt liv för henne som bara är möjligt. Finns det som grund kan iaf hennes oerhörda trauma få en chans att inte hindra henne senare i livet utan läka henne så hon blir så hel det bara är möjligt.
Annica: Ärr är jag helt säker på finns kvar. Men det är skillnad på att ha ärr och ha ett förstört liv. Ja, resurser ska finnas till de som behöver hjälp och vill ha hjälp. Det borde vara självklart att hjälp fanns lättillgänglig och också erbjöds aktivt på olika sätt. Tyvärr behöver ju många tjata för att få den och många av de som får hjälp får inte den hjälp de vill ha.
Monica: Jag håller med om att hon ska få både hjälp, om hon vill ha det, och skadestånd. Det är nivån på skadestånden jag funderar på. Jag reagerade mer och mer på "övrerdriftsord" när det gäller sådant som upprör. Tror det stjälper mer än det hjälper. Nog är det rätt sannolikt att hon, eller andra i samma situation, vid något tillfälle kollar vad som skrivs?
Mia: Det är just det här med självuppfyllelsen som jag är lite rädd för. Om man gång på gång får höra "domedagsprofetiorna" så tycker jag det skulle vara lättare att ge upp. "Det blir ändå inte bättre av att jag försöker ta mig igenom allt det jobbiga, allt är ändå förstört".
N/: Tack
Eva-Lena: Jag får inte riktigt ihop det du skriver om hans förhöjda skadestånd.
Nina: Tyvärr "skriker" framför allt kvällspressen ut sitt budskap på ett hårt sätt. Att reagera och sätta ord på sina reaktioner tycker jag är ok, ändå så tror jag det är bra att fundera på vad man skriver offentligt och hur det kan uppfattas. Som jag skrivit innan så reagerar jag mot "överdriftsorden", samtidigt som jag vet att de är vanliga och att många även tycker de är rätt. Vi är ju alla olika med hur vi vill uttrycka oss och vad vi tycker.
Carina: Just att få bort att hela identiten är ett brottsoffer tror jag också är riktigt. För övrigt tycker jag att hjälp till alla som vill ha och anser sig behöva ha det borde vara tillgängligt för alla, oavsett om det finns domslut på skadestånd eller inte.
Skadestånd tycker jag ska finnas, inte minst för symbolvärdet, men jag ser inget direkt värde i att höja dem rejält.
Det var väldigt otydligt skrivet av mig där. Sorry.
Det handlade helt enkelt om att när exempelvis en våldtäktsman får sitta inne två månader för mycket efter att domen i efterhand har kortats av med den tiden, så innebär det kanske en halv miljon i skadestånd till våldtäktsmannen. Pengar han kan använda för att göra sig skuldfri till offret, som i sin tur begärt skadestånd. Därmed har våldtäktsmannen bara behövt offra några månader i fängelse och kan fortsätta sitt liv utan ekonomiska problem. Men pengarna skulle väl ha fått betalas ut av staten i vilket fall som helst, till offret. Det verkar vara ganska svårt, det här med skadestånd.
Eva-Lena: Nu är jag med.:) Skadestånd är svårt. I slutändan står staten för det mesta av pengarna även här.