Kyrkan som festlokal?
Det har ibland i olika sammanhang diskuterats varför man är med respektive inte med i svenska kyrkan. En sak som alltid fascinerat mig är att i stort sett alla som gått ut kontrollerat möjligheterna att gifta sig i kyrkan innan utträdet verkställdes. Flera har också gift sig i kyrkan efter utträdet. Anledningen är att det är så stämningsfullt i kyrkan.
Jag tycker det är en intressant tanke. De är aldrig i kyrkan annars, men gifta sig där vill de ändå. Vad är det för stämning de vill ha? Den religiösa stämningen, som de inte tror på? Det stämningsfulla ljuset från kyrkfönstren? En feststämning kanske? Jag kan tänka mig många ställen som ger mig bra stämning. En park, kanske en restaurang, ett slott, mitt eget hem, en vacker trädgård. Att jag skulle dras till kyrkan för att gifta mig fast jag aktivt tagit steget ur den, hade för mig känts väldigt fel. Falskt. Men för andra är det helt naturligt.
Jag är själv med i kyrkan, jag har aldrig varit inne i den närmaste kyrkan där jag bor. Jag kommer aldrig att gifta mig. Så frågan är helt sedd utifrån.
Det är av samma anledning som nästan 80% av föräldrar döper barnet som kyrklig handling: "utifall-att" det är sant allt med Gud och så så är det bäst att göra det med präst och hela kitet.
Jag håller med om det du skriver, men något som jag tycker är ännu värre är när personer kräver att deras anhöriga, som gått ur Svenska kyrkan, ändå ska ha en vanlig begravningsceremoni där.
Var tog respekten vägen för den personens önskan?
För egen del skulle det kännas konstigt att gifta sig i kyrkan om jag hade gått ur svenska kyrkan. Men det måste ju ändå finnas betydligt fler som är kvar i svenska kyrkan, utan att tro på gud, som väljer att gifta sig i kyrkan. Jag håller med N|. att det nog ofta handlar om "i fall gud finns". Fast den tvekan borde ju inte finnas hos den som valt att gå ur? Eller? Framför allt tror jag att det handlar om att när man växt upp så har de mest högtidliga saker skett i en kyrka. Skolavslutningar, dop, bröllop, begravningar osv. Känslan av att kyrkan är något speciellt, och lite extra högtidligt sitter säkert kvar. När man sedan gifter sig så vill man att just ens eget bröllop också ska vara speciellt och högtidligt.
N/: jag tror också det ofta är så. Många är inte så ateistiska som de vill utge sig för att vara? Kyrkan beskylls ofta, ibland befogat, för dubbelmoral, men vi är många utanför kyrkan också som är dubbelmoraliska.
Easypieces: Sådant tycker jag också är respektlöst. Så mycket som möjligt ska vara som den avlidnes önskan var!
Åsa: Visst handlar mycket om traditioner. Finns säkert flera skäl till att välja att vara med i kyrkan utan att tro, slöhet, tradition, att man ändå stödjer verksamheten osv.
Ändå tycker jag att det är lite hyckleri att flera gånger t ex säga att man inte är med för man vill inte stödja dubbelmoralen, inte tror på det osv. Ändå vill man stå där och lova saker inför någon man inte tror på.
Jag är inte med i Svenska Kyrkan utan har gått ur sedan några år tillbaka eftersom jag inte varken känner mig eller är religiös.
Döpt är jag men inte heller det av religiösa skäl utan det saknades barn (den familjen hade 2 barn och det krävdes då 3) för att sjömansprästen skulle komma i Liberia (-64) och då tillfrågades mina föräldrar om inte dom kunde döpa oss så att det blev rätt antal och så blev vi döpta. Min fröken är inte döpt heller och hon är nöjd med det idag.
KA och jag gifte oss visserligen i kyrkan men det var innan jag gick ur och en viktig sak där, jag lovade min man att älska honom i nöd och lust inte kyrkan. Prästen som vigde oss var då militärpräst och en helt underbart varm person. Jag pratade med henne om min bristande tro och ville veta vad hon tyckte men hon såg inga hinder i det eftersom det var löften till KA och mig, för oss. Prästen var ingen religös stofil utan en otroligt fin samtalspartner med mycket värme i sig och det gav en helt annan känsla. På något sätt tycker jag att en vigsel är något som görs i en kyrka och har för mig inget med Gud att göra däremot som något heligt man gör tillsammans för livet. Jag har all respekt för kyrkan som plats även om jag inte delar det kyrkan står för.
Säkert mycket dubbelmoral i det men det är så jag tycker.
Carina: "På något sätt tycker jag att en vigsel är något som görs i en kyrka och har för mig inget med Gud att göra däremot som något heligt man gör tillsammans för livet. Jag har all respekt för kyrkan som plats även om jag inte delar det kyrkan står för."
Jag tycker tvärtom, som du vet, det är inte att visa respekt att viga sig i en kyrka om man tar avstånd från det den står.
"Prästen var ingen religös stofil utan en otroligt fin samtalspartner med mycket värme i sig och det gav en helt annan känsla"
En annan känsla än vad? Det finns många goda samtalspartners, men om man aktivit söker upp en präst så tycker jag det är konstigt om han/hon inte väljer att förmedla något åt det religiösa hållet.
Kyrkan kanske kan lanseras som "festlokal" (vigsel, dop och begravningar) och hyra avkrävas av icke medlemmar? Det kanske inte är en sådan dum tanke?
Annica
Jag tror kyrkorna måste bli öppna och släppa in andra evenemang om dom ska ha råd med underhåll osv.
Om det finns en Gud tro jag inte hon/han har något mot att folk som inte är religiösa gifter sig där. Kyrkan ska ju enligt Jesus och bibeln vara öppen för alla. Alltid.
Det där är lite svåra nötter att knäcka men jag skrev ju att det ligger en del dubbelmoral i mitt svar.
Svenska Kyrkan är för mig är likvärdigt med Bibeln och enligt många är Bibeln med dess innehåll den enda sanningen och det tror jag inte ett dyft på. Jag tror på godhet och att man skall göra sitt bästa för andra och sig själv. Jag tror på att man skall värna sina nästa på det sätt man kan. Ja, jag tror på många fler saker vad gäller hur jag menar att jag vill leva i harmoni (så gott det nu går) i mitt liv och med mina medlevande oavsett sort, jag tror på att göra mot andra som jag vill att andra skall göra mot mig även om, precis som många andra, gör fel. Dom här sakerna pratade jag bland annat med prästen om och även om jag då inte anser mig vara troende på det sättet tyckte hon att jag ändå hade en sund inställning till livet.
Vår präst har arbetat som fältpräst i Kosovo tror jag det var och har kanske därför en mer avspänd attityd till Kyrkan och dess roll eller som jag kände en sund och avspänd/odramatiserad inställning. Varför pådyvla någon något som dom inte är mottagbara för? Våra (2 eller 3) samtal handlade om oss, KA och mig, våra drömmar, tankar kring barnen och framtiden som vi tänkte oss och vi ville ge varandra. Prästen sa att hon tyckte vi var speciella (på ett bra sätt) i hur vi resonerade kring livet och livsfrågor och hon önskade oss många lyckliga år tillsammans i nöd och lust. Något i hur vi var gav henne känslan av att det var rätt annars tror jag inte hon hade varit som hon var mot oss båda. Hon var den som gav mig min enda positiva bild av präster och som också har gjort att jag har en annan syn på präster i dag.
Kyrkan som byggnad har för mig en helt annan betydelse än den religiösa. Det är en fridens plats där även jag kan sitta och känna rofylldhet utan att för en sekund tänka på Gud. Jag har stor respekt för byggnaden och dess syften. Det är något särskilt i arkitekturen, stämningen i byggnaden och ljudåtergivningen osv och dom sakerna gör byggnaden speciell och även till för mig att vara i oavsett religiös tro eller inte. Eftersom jag känner så är också byggnaden den rätta platsen för mig att gifta mig i eftersom det är ett heligt löfte mellan mig och min man, för oss och framtiden.
Jag kan inte förklara bättre men jag vet hur jag menar åtminstone.
Annica: Men icke-medlemmar får väl betala något "extra", redan nu för vissa saker?
Vad jag inte förstår är varför man överhuvudtaget vill göra viktiga symbolhandlingar i en lokal som står för något man tar avstånd för, oavsett om man betalar för det eller inte.
Irene: Se svaret ovan till Annica. Nu kommer jag aldrig att gifta mig, men jag hade t ex känt mig oerhört falsk om jag t ex gift mig i ett hinduiskt tempel, för att "stämningen är fin där". (Nu vet jag inte om det går, så det var bara ett exempel.)
Carina: Jag respekterar ditt resonemang, men jag skulle aldrig kunna resonera som du gör. Jag tycker det är respektlöst att gifta sig på ett ställe som symboliserar något jag själv inte delar.