Hur ska det vara?
Något som är rätt kul ibland är att få fram hur något "ska vara". Vad som är "normalt". Normalt är idag i stort sett ett otillåtet ord. En förklaring på vad som är normalt kan vara "allt som inte skadar någon". Och det tycker jag är en mycket generös beskrivning. Jag ska använda ordet rimligt istället.
Att fastställa när något är "för mycket" respektive "för lite" brukar vara relativt lätt. Att komma överens om vad som är som det "ska vara" respektive "normalt/rimligt" är värre.
Den som inspirerar mig just nu är Linda Skugge och hennes bloggande om städning. (Det finns flera inlägg runt dagens datum, så ni kan själva leta upp dem om det är intressant.)
Var går då gränsen för "lortsverige" respektive "överstädning"? Om vi tar exemplet med att byta handdukar i badrummet, så tror jag många tycker det är för lite att byta en gång i kvartalet och för mycket att byta varje gång de används. En vanlig vecka hos mig är det bara jag själv som använder handukkar hos mig. Jag skulle tippa att jag tvättar fem till sju handdukar/badlakan i i veckan som jag själv använder i badrummet. Gästhandduken använder jag inte själv. Är då mitt byte av handdukar rätt nivå?
Byter man även disksvamp en gång i kvartalet tror jag de flesta tycker det är för lite, att byta efter varje disk anser nog de flesta är överdrivet. Vad är normalt då? Utan att räkna tror jag att jag byter cirka en gång i veckan, jag diskar ju som bekant inte så mycket heller eftersom jag normalt sett inte äter hemlagad mat hemma. Är då mitt intervall att byta disksvamp rimlig?
Jag lämnar nu Linda Skugge och går över till andra saker.
Hur mycker ska man duscha/bada då? De flesta tycker nog att en gång var tredje timme är för mycket, liksom jag skulle tro att de flesta tycker att varannan vecka är för lite?. Vad är då rimligt? Att som jag gör duscha varje morgon och rätt ofta på kvällen också?
Hur mycket ska man träna då? En gissning är att de flesta tycker att fyra timmar per dag som motionär är för mycket och tio minuter i veckan för lite. Vad är då rimligt? Att som jag gör träna "lite hårdare" två till tre timmar i veckan och cykla 1,5 - 2 mil transportcykling om dagen?
Hur många frukter om dagen ska man äta? Ytterligare en gissning är att de flesta skulle tycka att en frukt i timmen dygnet runt är överkonsumtion, men att bara äta en frukt i veckan är för lite. Vad är då rimligt? Att som jag äta 2-3 frukter om dagen?
Det jag vill skriva är att det nästan alltid är lätt att säga när något blir för mycket, för lite. Men vad som är rimligt är svårare. Vem ska kan fastställa vad som är rimligt? Och vem behöver bry sig om det?
Det är egentligen först när något blir ett problem som det egentligen behövs fastställas en rimlighetsnivå. Jag har ingen erfarenhet av att leva ihop med någon. Men.... för mig skulle större avvikelser i nedanstående exempel mellan mig och min partner bli ett problem. Ett problem som jag kanske bortsett från eller valt en annan partner.....vad jag vet är att jag inte skulle stå ut med vardagsdiskussioner om disktrasebytning och handduksbyten. Det problemet är ju lätt att lösa. Går ju att fixa med att vi tar med egna trasor, fixar färdigmat, duschar på varsitt håll, tar med egna handdukar. Svårare skulle det vara med duschintervallet.
Vad jag vet är att jag inte skulle bry mig ett dugg om hur många frukter min partner äter om dagen.
Jag gillar själva tankeleken om "hur det ska vara". En av de första heta diskussionerna jag läste på nätet handlade just om hur ofta det skulle duschas.
Idag var jag snabb var!
Duscha om vi tänker en normalperiod och inte en het sommar så duschar jag varannan dag, morgon eller kväll men morgnarna innefattar en obligatorisk morgonhygien med tvättning och övrigt om jag alltså inte duschade istället. Oftare under vintern ger oftast mig torr och besvärlig hy. Under sommartid/varmare/fuktigare gäller betydligt oftare förutom nu med vår fina vattenskada.
Disksvampen och trasan byter jag absolut inte en gång i veckan utan när det behövs, antingen jag fläckat ner dom eller dom tappat utseendet.
Handukar och badlakan tvättas hela tiden just nu (KA kör dom på jobbet och tar hem dom torra) eftersom det är så mycket damm från torkningen och det är äckligt.
Om jag med utgångspunkt för hur vi gör och det då vara "normalt" skulle det du gör vara "för mycket" och enligt hur du gör så skulle vi göra "för litet".
Rent krasst tror jag "normalt" används i många fall i förhållande till hur vi tror att andra menar att det skall vara och kanske inte så ofta utifrån vår egen utgångspunkt för dom allra flesta vill så gärna vara normala.
Tur att jag inte är det varken här eller där :) Nu skall jag klistra A3 fickorna så det är klart tills i morgon.
Carina: Ja, idag var du som en blixt på tangenterna:).
Ja, vi är olika. Just disktrasor och handdukar tycker jag är viktigt att byta ofta.
Just att fastställa att det som är "normalt" inte allltid är lätt var syftet med mitt inlägg.
Varför tror du att de flesta vill vara "normala"? Jag tror snarare tvärtom, att de många istället vill vara lite "avvikande", för att bevisa att de inte är en i massan, att de tänker självständigt och inte följer trender osv.
För mig är du en vanlig/normal person, ändå så är du den person jag sett poängtera mest på nätet att du har ett icke-svenskt beteende, inte är som du borde, inte är normal osv. Är inte det ett sätt att egentligen vara väldigt vanlig/normal? Att poängtera något som den som läser/träffar dig inte märker av? Eller så är jag sällsynt blind för vad som är så onormalt med dig? :) Och jag menade inget negativt om dig med det jag skrev här ovanför.
När jag studerade D-kurser i systemvetenskap så läste jag en del om Fussy logic som handlade om sådana här frågeställningar, novisexemplet var ofta när är man flintskallig? 100% anser att Telly Savalas var flintskallig när han spelade Kojak, ingen anser att Robert Wells är flintis men när sker övergången osv.
Vid första anblicken kan man lätt tro att det är en variant av statistiken men det är det inte.
Tyvärr har det gått mer än ett decenium sedan jag läste detta men det var intressant och jag önskar jag mindes bättre.
Patrik: Det är just gränsen som du skriver om som jag tycker är intressant. Var går den?
Gränsen går väl när man själv far illa av det eller ens omgivning gör det? Ordet normalt är lite svårdefinierbart :).
Annica
Någon som minns det gamla relativa betygssystemet? Där var det normalt att ha trea, därför att det skulle vara en slags mittpunkt på en normalfördelningskurva.
En hypernormal person skulle enligt denna modell vara en 'trea' i alla avseenden, men det är förmodligen onormalt att vara hypernormal.
"Varför tror du att de flesta vill vara "normala"? Jag tror snarare tvärtom, att de många istället vill vara lite "avvikande", för att bevisa att de inte är en i massan, att de tänker självständigt och inte följer trender osv."
Många vill passa in och tillhöra något och i den bemärkelsen inte heller avvika från det man tror är det "normala". Varför jag tycker så är att om så inte vore skulle få människor ha så stora problem med att vara som man är, sig själv helt enkelt. Detta med yttre fasader, skenet som skall upprätthållas osv för att inte avvika från det man tror andra förväntar sig av en och inte det man förväntar sig av en själv.
Många vill innerst inne antagligen inte alls vara som alla andra men samtidigt är tron om vad som är "som alla andra" en så stor belastning i att leva så att det blir en fasadliknande norm av rädsla för utanförskapet.
Jag vet inte om jag skrivit grekiska men hoppas att du förstår hur jag menar.
"För mig är du en vanlig/normal person, ändå så är du den person jag sett poängtera mest på nätet att du har ett icke-svenskt beteende, inte är som du borde, inte är normal osv. Är inte det ett sätt att egentligen vara väldigt vanlig/normal? Att poängtera något som den som läser/träffar dig inte märker av? Eller så är jag sällsynt blind för vad som är så onormalt med dig? :) Och jag menade inget negativt om dig med det jag skrev här ovanför."
Tack för att du tycker jag är normal:) Jag har aldrig känt mig som en som kan passa in och alltså varit "normal" eftersom jag haft den bakgrunden jag har och ändå alltid varit som jag är. Det som varit typiskt svenskt="normalt" som jag menar (tiderna har ändrats på den fronten och svensken som grupp är betydligt mer internationaliserad i dag men det är långt kvar som jag tycker) är tex. generositet, spontanitet, öppenhjärtlig och detta att vara utåtriktad och mer rak på sak. Enligt dom devisen var jag absolut inte "svensk" i sättet och jag bröt ytterliggare där eftersom jag gjorde/gör det jag känner är rätt och inte det andra kan tycka vara rätt. Raddan kan göras lång av sådant som jag menar där jag än idag bryter av mot "normen" i gängse roller vi människor har till varandra. En del är av god och andra inte men det är jag.
Jag tog inte det du skrev negativt alls och vet att vi diskuterat detta också. Jag kanske är mer "normal" (hemska tanke) än jag tror men samtidigt tror jag inte det. Oavsett vad jag är så trivs jag rätt bra med mig och mitt varande för det mesta.
Ett P.S. solen skiner, KA snörvlar och har feber (jag är okej där) och laddad med Alvedon drar vi in mot stora staden för monteringen. I morgon får jag träffa Henning :-) D.S.
Annica: Det är så jag definerar det också. Men var går då gränsen för duschen osv när det skadar en själv eller omgivningen? Det är ju inte skadligt att dela rum med en kollega som luktar svett, men det är inte trevligt heller. För det mesta är det ju inte viktigt och det är ju bara vad de absolut närmaste gör som påverkar. Man behöver ju t ex inte besöka vänner mer om man tycker deras kök/badrum är obehagliga, går ju att träffas ute istället.
Stefan: Ja, då försöker man få ett statistiskt material att ange vad som är normalt. Precis som om antalet genomsnittliga barn skulle vara normalt. De flesta skulle nog ange "decimalbarnet" som rätt så udda. :)
Carina:"Detta med yttre fasader, skenet som skall upprätthållas osv för att inte avvika från det man tror andra förväntar sig av en och inte det man förväntar sig av en själv.2
Men är det inte just det du själv gör, arbetar med att framhålla att det du gör inte är vad andra förväntar sig och andra inte har en aning om vad du avviker i? Att du själv vill ha en identitet som "avvikande". Just det jag skrev om att man vill inte vara som andra, för det betyder att man följer med strömmen.
"eftersom jag gjorde/gör det jag känner är rätt och inte det andra kan tycka vara rätt" Jag känner dig ju egentligen inte alls, men det jag sett av dig så kan jag inte komma på något som jag anser avviker. Men jag kanske inte ser det?
Det här med att säga att något är typiskt svenskt, gambianskt, norskt, danskt osv tycker jag för det mesta är fördomsfullt. Bygger på generaliseringar som ingen känner igen.
"Jag kanske är mer "normal" (hemska tanke) än jag tror men samtidigt tror jag inte det. " Just det där är vad jag tror många tänker, de vill inte vara normala/genomsnittliga" Man vill vara unik.
"Oavsett vad jag är så trivs jag rätt bra med mig och mitt varande för det mesta."
Det är ju det viktigaste. :)
Va´kul att jag hittat en ny blogg!
Normalt eller inte normalt. Jag tänker inte på det. Jag duschar när känner att det är dags. Jag/vi städar, när vi inte står ut längre. Byter disktaror och liknande när de luktar. Handdukar däremot, blir nästan varje dag, för jag har för ovana att torka av mig på dessa när jag sminkat av mig. Och jag vill ju inte att någon ska behöva stå ut med en handduk full med kvarbliven mascara. =)
Normal... tja det är ju upp till var och en. Det som känns bra helt enkelt.
Grejen med fuzzy logic är just det att det inte finns ngn absolut gräns. Det har funnits filosofiska inriktningar som har haft noja på att defininera begrepp. Ett exempel är att du har en stol, sedan plockar du bort atom för atom, när slutar det vara en stol? Sedan försöker man definiera en stols egenskaper vilket är en hopplös uppgift. Jag tror det var Wittgenstein som sade "det som gör en stol till en stol är att det är en stol". När vi använder begreppet stol om ett föremål och är överens om vad vi talar om så är föremålet en stol.
Glasklart, eller hur;)
Åsa, lite seg i kolan och med en extra nattgäst (Henning sover över) tar jag det lite kort. Det är kanske en kvarleva från när jag kom till Sverige, bodde i Kiruna, bodde i Hallstahammar och sedan hit. Ända innan där jag bor i dag har jag aldrig passat in utan alltid varit utanför pga av mitt "osvenska" sätt, mitt hela jag helt enkelt, och då ansetts som bryta helt mot normen och normen är ju ansett som det normala. Under hela min uppväxt vid tillfällena vi var i Sverige var jag mobbad och ansågs knäpp, korkad, inte höra dit osv, osv.
Kanske är det en kvarleva av detta som gör att jag etiketterar mig själv som jag gör. Det är inte att inte vara som alla andra utan fortsätta vara som jag är, på gott och på ont, och det har alltid tidigare varit att bryta mot det "normala". Ur den förklaringen är "normal" = som alla andra, det minsta jag velat vara för den "typiske svensken" var inget jag tyckte om, varken i attityder mot andra eller med den nedlåtenhet mot den som bröt den s.k. normen.
Mina generaliseringar grundar sig på gamla erfarenheter i och med min uppväxtmiljö där jag sett många olika sorters attityder som är utpräglade för en del länder. Ta tex italienskor, en matrona, som står där och gestikulerar och vrålar som, för mig, typiskt italienska tanter.
Svenska avundsjukan ser jag i attityder och grupperingar som väldigt vanligt än idag och inget som skiner igenom hos tex norrmän och för mig är det då typiskt svenskt. Typiskt innebär inte alla utan mer vanligt än ovanligt enligt mina erfarenheter.
En del etiketter lever kvar fast dom inte ens har rimligthet i verkligheten men en hel del är verklighet även i dag om jag kikar mig runt lite grann. Undantagen jag träffar/t på är dom som ofta förgyller min dag.
Jag får ta mitt vuxna jag och fundera lite över hur "onormal" jag inte är.
Godernatt och sov så gott.
Patrik: :) Visst är det glasklart. Om man plockar bort atom för atom när det gäller stolar borde man kunna göra samma sak med t ex disktrasor. Man tar en ny disktrasa, sedan använder man den och det läggs till lite bakterier, lite mer bakterier... När upphör den då att vara en tjänlig disktrasa?
Carina: Jag nöjer mig med att konstatera att jag i den här tråden inte delar din uppfattning. :)
Vad som är normalt och onormalt.. intressant frågeställning. Har som vanligt inget svar att komma med.
Typ det här med städning... jag kan tycka att det är onormalt om det går överstyr. Att personen måste städa (hela lägenheten igen) så fort den haft besök eftersom det blivit några smulor på bordet. Att inte klara av att se en endaste temugg på diskbänken innan man går och lägger sig.. ja, en överdriven städning och plockning som går ut över resten av familjen. Att inte ta sig tid till att prata och umgås..att städningen är dens allt.
Det är onormalt för mig, rent av sjukt. Men i just den personens värld är det inte onormalt så vad har jag för rätt att döma ut honom som onormal.
Själv borstar jag tänderna ca 10-15 gånger om dagen. Det kan säkert ses som onormalt men då är jag väl det då. Bryr mig inte om vad andra tycker och tänker om det.
Känner mig nog rätt normal när det gäller städning, byte av sängkläder etc fast latmasken ibland kan sätta sig i en. Gillar inte att det är skititgt men lite rörigt gör inget ibland när man vill prioritera annnat.
Vad som är normalt och inte normalt exemeplvis i städning.. det är svårt att dra vart gränsen går då vi alla lever olika, tänker olika och har olika prioriteringar.
Om en person har samma tandborste i ett halvår kan jag tycka det är lite myko.. småläskigt men onormal.. nej.
Det där som Carina skriver om .. att känna sig onormal. Har känt lite så jag med. Att man är lite malplacerad och lite utanför i vissa avseenden. Det för att det finns så mycket jag skiter blanka fan i och det får man då höra sen. "Hon är ju tamejfan onormal"... "Hur kan hon inte bry sig om detta"... bl.a bl.a. Har man hört sånt så sätter det sig. Men själv betraktar jag mig nog rätt normal ändå. Fast det är många turister som genom åren sagt till mig .. "Du är inte vanligt svensk i ditt sätt". De har fått en viss bild av hur svenskar är och jag motbevisar då den bilden med mitt generösa och lite småbullriga sätt.
De säger att de kan ha träffat någa svesnakr här på sommaren men sen när de setts en annan årsid så är den här svensken inte på samma sätt i sitt beeende. Jaja, inte vet jag vad de menar.. men isåfall är vi väl alla onormala på nåt sätt. Tror inte det går att dra gränser när det gäller det..
*nina flummar ut igen* :-)
För egen del tycker jag inte att man kan säga vad som är normalt i sådana här frågor då det är individuellt. Ungefär som att man inte kan säga att det är normalt att tycka om fisk, då det inte heller är onormalt att inte tycka om det. Ordet onormalt ska väl i och för sig visa något som är tillräckligt avvikande för att inte falla inom det som är "normalt". Jag äter i princip aldrig frukt, finns säkert något år då jag bara ätit 2 frukter på hela året. Vad det gäller mitt fruktintag så är det mycket möjligt att jag skulle betecknas som "onormal" då jag förmodligen är mycket avvikande :)
Det jag vill komma fram till är väl att en så pass individuell fråga som hur ofta man duschar inte kan delas in i "normalt" och "onormalt" när det faller inom hälsosamma gränser. Att tycka att ens partner som duschar varanan dag duschar för sällan om man själv duschar varje dag har väl inte med att göra om han är normal eller ej, utan snarare att man själv bara inte gillar det?
Gillade det Patrik skrev om fuzzy logic, något jag gärna skulle läsa mera om :)
Du kan få en liten snabbrapport om hur "normal/onormal" jag är ;)
Jag duschar ungefär lika ofta som dig. Jag tvättar badlakan mer sällan, byter disktrasor mer sällan och äter deffinitivt mindre med frukt.
Mamelamamsen: Välkommen hit!Ber om ursäkt för att jag missade att svara dig innan.
Ordet "normal" gillar inte jag heller. Jag duschar på morgonen förutom att bli ren för att vakna.
Min mamma blev oerhört irriterad när jag torkade av masaran på handdukarna. Borde jag inte göra det nu när jag bestämmer själv då? Men det gör jag faktiskt inte. Kanske någon ny vana jag borde börja på....
Nina: Jag gillar inte ordet normal. Men jag tycker "gränsdragningsleken" är intressant. Var och en gör som han/hon vill. Hur många gånger någon diskar, borstar tänderna, dammsuger osv är upp till dem. Men jag får ändå ha min upplevelse av det. Att t ex bli hembjuden på fika till ett kök där hela diskbänken är belamrad med disk, gör inget gästvänligt intryck på mig.
Om städning, icke-städning går ut över t ex sociala kontakter så kan det ju vara ett tecken på att det gått för långt. Å andra sidan är min erfarenhet att de som har städningen lågt på prioritetsskalan är de som ägnar mest prat (tankar) på det. Att det läggs mer energi på hemarbetet om man inte håller efter det.
Åsa: Jag gillar inte ordet normalt själv. Och beskrivningen att allt som inte skadar är normalt är egentligen en bra beskrivning. Men om t ex någon själv anser att hans duschande 12 gånger om dagen inte är bra för honom. Hur mycket anses då vara rimligt att han ska duscha för att det ska anses bra?
Så länge man själv inte mår dåligt så är det ju oftast ingen som ifrågasätter att man duschar t ex 12 timmar om dagen om man t ex studerar och sköter sina tider själv. Det är ju först den dagen man själv upplever problem med det som det blir aktuellt att förändra.
Att duscha varje dag eller en gång i veckan, är säkert inte skadligt något av det. Och det är som du säger att problemet med det är att man själv tycker det inte känns rätt. Jag hade inte velat vara ihop med någon som bara duschar en gång i veckan, var tredje dag. Hade inte heller velat äta hos någon som inte hade rena disktrasor i köket. Men det är ju lättlösta problem. :)