Hat, poesi och bilder. Framtida bloggämne
Eva-Lena och Nina skriver intressant om hat idag.
Över till något helt annat.
Jag har aldrig gillat poesi. Skriva kan jag inte alls. För 4-5 år sedan fick jag en ask kylskåpspoesi. En rad har jag fått ihop, fast jag rodnar när jag läser den, så jag skriver den inte här. Handlar om att posi är svårt. Jag läser i stort sett aldrig poesi heller. De få gånger jag läser så förstår jag ofta inte. Jag får inga bilder framför mig.
Jag tror att det hänger ihop med att jag har ett lågt estetiskt intresse. Jag bryr mig för det mesta inte om färger, hur saker ser ut osv. Det ska vara enkelt och funktionellt. Gäller allt från mitt hem till bloggen.
Sedan tror jag att det kan hänga ihop med att jag har ett lågt fotointresse. Jag ser alltså inte bilder på "rätt" sätt. Själva bilderna kan vara kul att titta på, för att det händer något roligt osv. Men beskärning färgsättning osv kan jag inte se någon vits med.
Sedan håller inte ovanstående eftersom jag älskar att gå och kolla på tavlor vare sig jag vet vad de föreställer eller inte. Kan gå i timmar i gallerier,museer osv.
Ovanstående var några korta teorier om poesi och bildseende.
Funderar på att skriva vad livet går ut på under helgen. Lagom djupt och ytligt ämne.
Enkelt och funktionellt ÄR estetiskt för mig, om det inte går till överdrift och blir för smärtsamt avskalat. Poesi förstår jag inte alls, men jag kan bli kittlad av det som är bra, vilket är sällsynt att snubbla över. Att poesiförståelse och bildseende hänger ihop ringer ingen sanningsklocka i mig. Jag tror att bra poesi är som gamla hederliga trollformler, man ska känna en kraft i dem, även om man fattar noll.
Stefan: Jag har det inte avskalat hemma. Det jag ville få fram är att jag är ingen person som trixar med t ex trivselfaktorerna färgmatchning, ljus och sådant. Jag trivs ändå, men andra kan ha en del synpunkter på mitt sätt att dra för gardiner osv.
Jag vet inte om det finns något samband mellan poesi och bildseende. För mig själv innebär det att jag har svårt att få fram någon känsla för något av det. Fast jag ska inte säga att jag aldrig får någon känsla. Det får jag.
Intressant att du drar för gardinerna. Jag har nästan alltid min rullgardin nere. Jag gillar inte skarpt ljus, och inte skarpa ljud heller, för den delen. Jag föredrar när det regnar också, eller åtminstone är lite molningt.
Stefan: Jag har för det mesta persiennerna uppdragna. Det jag tänkte på var att jag drar för gardinerna ibland i mitt vardagsrum. Dels har jag fått höra synpunkterna just att det är fel att dra för för att man ska släppa in ljus, men även att jag drar för dem snett, att det inte ser rakt ut.
När jag gick i 7:an på högstadiet för några år sedan, ok, 17 år sedan, så hade vi en föreläsare en dag som jag TROR var författare. Jag minns inte alls vad han ville eller vad föreläsningen gick ut på. Dock minns jag att han beskrev en strand.
Det var en vacker strand med finkorning sand, några snäckskal som vilade på sandbädden. Havet var nästan turkost och man kunde se ända bort till horisonten. En mild bris drog fram över havet och fick palmernas blad att röra sig mjukt.
Efter detta så sa han att många av er har säkert en bild i huvudet nu. En bild där ni ser denna strand. Det finns dock vissa av er som inte ser något alls. Sedan pratade han vidare och jag tror det hela handlade om fantasi, men jag är inte säker.
En av mina bästa vänner var en sådan som inte såg någonting så vi pratade om detta en massa. Jag såg nämligen hela vyn framför mig (och hade jag fått dagdrömma lite så hade det börja hända en massa saker på stranden).
Likaså brukade jag å en annan av mina närmsta vänner ligga å fantisera, när vi skulle sova, om dem vi var kära i. I våra fantasier så blev alltid killen i fråga kära i oss. Ja, vi sov alltså på varsitt håll, men vi pratade om att vi båda fantiserade på lika sätt när vi skulle sova. Då berättade en tredje vän att hon brukade tänka på en kille hon var kär i. Men hon såg honom bara som ett porträtt. Vi undrade vad hon menade. Hon sa att hon såg honom som en stillbild tills hon somnade. Hon tyckte det verkade mycket roligare att kunna fantisera ihop "en saga" och undrade hur vi gjorde. Jag vet inte ens om vi kunde förklara.
Detta blir långt och jag vet redan nu att jag kommer få klistra in i omgångar :) Vad jag ville komma fram till är väl att det vi ser inom oss ser vi olika. Det vi ser, tolkar vi olika. Vad vi än ser, läser eller tänker så tilltalar olika saker oss. Jag tror du har en poäng i det du skriver om estetiskt intresse. Vilket jag i och för sig inte tror alltid är ett intresse, utan snarare en medfödd fallenhet. Min pappa har en medfödd fallenhet vad det gäller det estetiska men ett bristande intresse.
Jag har både fallenheten och intresset. Jag har fortfarande en dikt kvar som jag skrev när jag var 9 år, jag har alltid skrivit poesi. Jag har målat, hållt på med lera, har ett hem där saker matchar i färg osv. Jag är lagd åt det hållet :) Däremot så stör jag mig inte på hur andra har det. Så skulle jag komma till dig å din gardin var sne så skulle jag inte bry mig.
Nu sätter jag stopp här, annars blir det en bok ;)
Jag fick med hela :)
Åsa: Jag gillar när det skrivs "nästan böcker" i mina kommentarer. Jag gillar korta kommentarer också.
Jag tycker du beskrev bra hur olika det är från person till person. Fantisera ihop sagor, dagdrömmar osv har jag inga problem med, oftast inte heller att följa "styrda föreställningar" med välkända ställen som t ex en strand. Men att se på bilder på natur osv tycker jag oftast är tråkigt, fast jag kan tycka att de är vackra. Jag får liksom inget riktigt liv i dem. När t ex fyra foton visas, olika bearbetade, fastnar jag oftast för det som ingen annan fastnar för. Jag tror inte det har med smak att göra, utan just att jag inte har känslan för övergångar, färger osv.
Samma sak med t ex smink. Jag har ingen känsla själv för vilka färger jag passar i utan det är ofta sminksäljaren som ger förslag och jag bara betalar.
Det kanske låter som om jag har en enda röra med alla möjliga mönster och färger hemma. Det har jag inte. Jag tänker lite innan jag handlar. Det brukar ju finnas lite "mallar" i affärerna också. :)