Media och kunskap
Idag skriver Linda Skugge om något som jag tyckt länge. Nämligen att det skylls för mycket på media, när det gäller påverkan, i varje fall negativ påverkan. Det är en enkel väg att gå, skylla på något "anonymt, kapitalistiskt och stockholmskt." Det anonyma är alltid bra, för det fråntar oss själva från ansvar. Mycket ligger väl ändå närmare än så, hur vi själva beter oss. Att vi tar reda på våra värderingar och vågar stå för dem. Att vi vågar säga emot och stå för det. Att vi visar att vi är kritiska och ifrågasätter, men ändå efter avvägningar vågar prova osv. Jag tror de flesta av oss roas av media, får nya kunskaper, tips, infallsvinklar, stimulans, delaktighet i andras liv osv. Mycket positivt alltså. Vad som är positivt för någon, kan vara negativt för andra. Att lära ut, inpränta, få repeterat att ett kritiskt tänkande är viktigt, det är i stort sett grunden för mycket.
Mikael Bergstrand skriver idag om nätpedofili. Det är rätt märkligt tycker jag att det fortfarande är så djupt rotat hos vuxna att det skulle vara "fula okända gubbar" som är pedofiler, jag hör det i varje fall rätt så ofta. När det i själva verket ofta är människor som föräldrarna litar på, låter sina barn umgås obevakat med, till och med sova över hos. I varje fall så avslutar han med anser att det behövs en kurs i skolan för att lära ut hur man undviker nätets faror. Och det hållar jag med om, behövs både för vuxna och unga.
Jag tycker både Linda Skugge och Mikael Bergstrand har en kärna i det de skriver som innebär att kunskap från olika håll, från olika infallsvinklar är mycket viktig för att lära sig stå emot.
Båda två skriver utifrån barn och unga. Jag har valt att bortse från det, eftersom jag tycker det gäller för vuxna också. Det är i varje fall främst vuxna jag träffar, som jag anser ha kapitulerat för media.
Amen. Påverkan av media är inte speciellt stor. Själv skrev jag en D-uppsats om just detta. Om påverkan vore så stor som alla vill påskina skulle bara de produkter som annonseras hårt sälja. Det gör de inte.
Jag tror det delvis är som du skrev, Åsa, men att man kanske ofta tror sig ha egna värderingar, som egentligen till stor del har grundats på uppgifter i medier. Personligen tror jag främst ungdomar är lättpåverkade när det gäller attityder, och det ser man på att de rusar och köper just det mode som "man ska ha" och som deras idoler använder. Precis som de tar efter andras sätt att hantera olika situationer och sätt att prata osv. Oavsett om det kommer "live" eller via medier. Jag tror det är svårt att skilja på "live-intryck" och medieintryck när det gäller hur man påverkas. Båda är högst påtagliga påtryckningskanaler, eller hur man ska säga.
Vill kommentera N| här ovanför att jag hört från personal i butiker att när en ganska billig produkt marknadsförs på radion, springer flerdubbelt så mycket folk som annars och köper just den produkten direkt.
Liksom att en som står och väntar på bussen bredvid en reklampelare utan att titta på den gärna springer in i kiosken intill och köper just den där produkten - för att upptäcka "det påverkande" i händelsen i efterhand.
N/: Tack för din kommentar. Jag förnekar inte alls att vi påverkas av media, men den får emellanåt skulden för det mesta.
Eva-Lena: Visst påverkas vi av reklam och media på olika sätt. (Jag blir ofta sugen på Festis med Cactussmak...) Men ändå så tror jag att det är väldigt bekvämt att ha media att skylla på när det gäller påverkan. Om media har så stor negativ inverkan på unga, varför ser då inte vuxna till att aktivt vara en motbild, istället som nu förstärka en hel del av det som de anser vara negativt. Nu menar jag inte föräldragenarationen, men som ung ser du ju också upp till de som är några år äldre. Jag gjorde i varje fall det. Mycket i t ex tidningar handlar ju också om positiva saker, reportage om olika arbetsplatser, vikten av att äta rätt, röra på sig osv. Sådant som är viktigt, för många i varje fall, även om det fortfarande finns de som tycker det är positivt att stå över sådant som handlar om att se till att ge sin kropp vad den vill ha.
Jag är homosexuell och håller icke med detta, usch.
Min pojkvän Emil tycker inte heller om er, usch.