Handlingskraft
Handlingsprogram är i grunden rätt så enkla. Spelar ingen roll vad de handlar om, grunderna går ofta att bryta ner i tre steg.
Nummer ett och tre är ofta enkla oavsett vad det handlar om t ex kunna jogga 5 km, halvera arbetslösheten, få män att ta ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor osv.
1. Var är jag/vi nu.
2. Hur ska jag/vi nå dit
3. Var ska vi vara om 1 år
Punkt 2 är svårare. Har jag som mål om ett år att kunna jogga 5 km är det överblickbart. Går t ex att bestämma mig för att följa ett träningsprogram eller gå/jogga 5 km tre gånger i veckan tills det fungarar att jogga 5 km. Det finns några alternativ som är enkla, bara att köra igång.
När det gäller mer komplexa saker t ex att få män att ta ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor är det inte lika enkelt. Dels är det inte lika lätt att överskåda, dels är det fler människor inblandade. Till det kommer att förslaget, när det gäller politik, helst ska tilltala så många väljare som möjligt.
Men varför är det så svårt att kunna ge ett konkret åtgärdsprogram? Jag hade uppskattat ett parti som t ex sagt i klartext att det här står vi för.
Jag ger ett exempel.
1. Idag är xx procent mammor och xx procent pappor hemma med sina barn första året.
2. Vårt parti kommer att göra om föräldraförsäkringen så att 50 procent av tiden tillfaller mamman och 50 procent pappan. Dagarna är inte överflyttbara.
3. Vårt mål är att föräldraledigheten ska tas ut till hälften av kvinnor och till hälften av män.
Punkt 1 och 3 tror jag att flera partier skulle tycka att det var ok att ta fram. Punkt två är de fegare med. Där vågar de inte. Det råder ingen enighet inom partierna och väljarna skulle kunna säga: Nej, usch ett parti ska inte gå in och styra i mitt hem. Dem röstar jag inte på. Alternativt skulle de kunna säga. Vad bra, det är precis så jag tycker det ska göras. Dem röstar jag på.
Jag tycker att diskussioner, åtgärder osv i många sammanhang har passerat mesighetsnivåns lägsta grad. Ingen ska helst ta anstöt av något. Så mycket som möjligt ska passa så många som möjligt, vilket jag tycker leder till att det i stort sett inte passar någon längre. Det finns ingen tydlighet, inget konkret att gå på när det t ex gäller att välja parti att rösta på. Just när det gäller att välja parti så kommer det ju ännu mer komplexitet in att det finns så mycket de ska stå för. Ofta får något stå tillbaka, för annat som jag anser vara viktigare.
Istället för handlingsprogram, handlingsplaner, åtgärdsförslag idag anser jag att det är en koncentration att kritisera det vi har, de som har tagit något slags beslut. Inte att komma med egna förslag, egna genomförandeåtgärder.
Som jag skrivit innnan, gott om ämnen för oppositionspartier, oppositionspolitiker anser jag att det finns. Nu får vi kanske ytterligare ett oppositionsparti i form av feministpartiet till nästa val. Men vem ska fatta besluten och se till att de genomförs?
Ps. I min lilla omvärld är jag bra på att fatta beslut och ofta genomföra dem också. I den större omvärlden tillhör jag för det mesta gnällarna, dvs oppositionen som bara tänker, funderar, kritiserar men sällan kommer med förslag på förbättringar.