Fame och efterföljande tankar.
På vägen hem tänkte jag på filmen och tv-serien Fame. Filmen har jag inga störe minnen av, men serien följde jag. Jag tänkte just på vilka starka personligheter flera av dem var. Det är inte i första hand utseendet utan personligheterna som var viktiga.. Inte bara hos eleverna utan även hos lärarna.
Jag avskyr att dansa och sjunga. Ett discodansgolv kan jag med lite hot och tvång motvilligt besöka, vanlig dans totalvägrar jag. Sjunger gör jag ibland när jag cyklar fram och tillbaka till jobbet. Jag sjunger rätt tyst och som väl är tar vinden bort ljudet, men det ger säkert ett konstigt intryck för de som ser mig. Flera detaltagare på en dagboksträff som Dest och Morsan anordnade har skrivit om skivinspelningen som gjordes. Jag undrar mycket hur jag reagerat på att oförberett hamna i en skivstudio. En av mina största mardrömmar. Men jag hade säkert varit glad och fuskat mig igenom alltihop, mimat kanske. Eller så hade jag sjungit lite så hade de andra sagt till mig att vara tyst så hade det löst sig också.
Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär är ett uttryck som jag inte är säker på vem som sa först (Runeberg?). I vilket fall som helst fortsatte mina tankar åt det hållet. Om jag inte gillar att dansa, innebär det då att jag får tillräcklig tillfredsställelse av mitt vågrätta begär så jag inte behöver dans? Eller finns det något matematiskt samband, ju mer någon dansar desto större blir det vågrätta begäret?
Det är faktiskt lite befriande att höra någon annan säga att man hatar att sjunga och dansa. För de flesta är det en självklar njutning och problemet är att de inte kan förstå att det faktiskt inte är så för alla.
Så snyggt det blivit här då!!!
kram
Hallå där ... vad är det för blogg jag har hittat här av en ren tillfällighet... Snyggt!
Här har du en som var glad och som småfuskade sig igenom skivinspelningen. :-)
Men det var jättekul och kul stämning så lite sjöng man här och där ändocck. :-)
Måndagskramiz till dig.
När ses vi på Nisse då?
Shw: Jag tror inte det är så ovanligt att inte gilla att dansa och sjunga. En könsfråga kanske? Tror det är fler killar än tjejer som åtminstone uttalar det. För mig är det en plåga, inte en njutning. Jo, när jag sjunger själv och dansar själv så är det ok, men inte med andra.
Johnny: Du brukar ju nosa upp alla möjliga sorters länkar så förr eller senare borde väl tillfällena leda dig hit också. Eller kanske mina kommentare hos dig.
Nina: Befriande att höra någon erkänna fusk. Vin och trevliga människor brukar ju fixa stämningen.