Att leva efter sin egen moral och att handla mjölk och bröd
Det tycker jag minst borde leda till en bojkott av Europaporten av seriösa organisationer!
Ovanstående skrev jag i mina Anteckningar 031128, alltså för snart ett år sedan. Hela anteckningen går att läsa på min hemsida under Arkiv. Anledningen var artikeln i Sydsvenskan, där motiven finns till varför bland annat RFSU:s böcker inte fick visas och något om synen på homosexuella.
Vad har jag själv gjort då? Förra veckan så köpte jag biljetter till Bokens dag, som är på Europaporten i år igen. Jag tror inte ens jag tänkte på att jag kanske inte borde gå dit, innan jag köpte biljetterna. I vilket fall som helst så finns det anledning att fundera på var min egen moral går. Vad gynnar jag under en vanlig månad? Var går mina egna gränser? Fast egentligen spelar det väl ingen roll vad jag tänker och gör mig själv medveten om när jag ändå struntar i det?
Igår var jag och handlade på Liedl, ett ställe som en del tycker ska bojkottas. Jag tycker inte själv det finns anledning till någon bojkott av dem. Jag har handlat där 2-3 gånger innan. Igår kom jag lägligt förbi där på min kombinerade promenad, joggingtur och gick in för att handla lite. Ost, duschcreme, juice, mjölk och bröd var det jag skulle handla. Ost hittade jag alldeles för fet och för stora förpackningar av. Så vad gjorde jag? Jo, något jag aldrig gjort förut, köpte färdigskivad ost. Duschcreme hittade jag ingen riktig, bara kombinerad med schampo. Jodå, jag hittade någon slags stordunk som såg ut att innehålla cirka 1,5 liter för 12,95. Det blev jag lite misstänksam över, så det blev det inte. Juice, då? Jag dricker ett litet glas juice på morgonen. Godmorgon juice brukar det vara. Här står det Saft på juicen. Lite misstänkt, men det blev en liter. Mjölk fanns det ingen minimjölk av så det blev lättmjölk. Bröd hittade jag inget alls som verkade gott, så det blev en påse skorpor. Liedl borde egentligen vara ett bättre ställe att göra Supersize filmer i. Jag vet inget annat ställe där det är så mycket onyttigheter i relation till matvaror. Godis, tuggummi, kakor, glass osv i jätteförpackningar. Själv föredrar jag småförpackningar när det gäller godis, så det är ju bra för mig. Tycker jättestora chokladkakor ser obehagliga ut.
Fredagsfyran
Från Johannes på artikelverkstan, tema: miljö
1. Är du engagerad i någon organisation med miljö på agendan?
Nej. Jag har mycket svårt att ha ett aktivt engagemang just för miljön. Dvs att jag på något sätt aktivt skulle påverka andra till ett bättre miljötänkande. Jag vet inte varför jag har så svårt för det. I bostadsrättsföreningen försöker jag alltid få andra att ta hand om miljöbiten.
2. Håller jorden på att gå under eller mår jorden egentligen ganska bra?
Tror det ligger någonstans mitt emellan.
3. Påverkar mänskligheten jordens klimat och miljö?
Det är jag helt övertygad om.
4. Försöker du minska miljöeffekterna i din vardag?
Jag åker nästan aldrig bil. Jag sorterar mina sopor, i den mån bostadsrättföreningen beslutat att de ska sorteras. Jag försöker låta bli att överdosera tvättmedel osv.
Att bo och rädsla
Jag har rätt så länge funderat på att skriva om hur det är att bo på ett ställe där i stort sett alla malmöbor reagerar med att säga. Hur kan du bo där? Går det att bo där? En gång hade jag en vän som bodde... och han sa och det hände honom.... osv
I en presentation jag hade för en tid sedan skrev jag att när någon okänd frågade var jag bor brukar säga att jag bor i närheten av Dalaplan. Det tycker jag inte är någon lögn, det är cirka 800 meter hårifrån till Dalaplan. Reaktionon då blir, då bor du centralt. Ett alternativ är att säga att jag bor vid Heleneholm. Det brukar förknippas med ett välkänt gatukök något 100 tal meter härifrån som många besökt. Skorstenen som visas flera gånger i filmen Lilja 4 ever finns på Heleneholms kraftverk. Så det är känt från film också. Ett tredje alternativ är att säga att jag bor i närheten av Sevedsplan. Det är cirka 400 meter till Sevedsplan. Då tar kommentarerna fart. Varför flyttar du inte? Kan du inte hitta någon annanstans att bo? Hur kan du bo där?
Jag klarar inte att skriva om hur det är att bo här. Jag kan inte komma på något som är speciellt egentligen. Ändå kan jag när jag börjar skriva komma på en del som andra reagerar över. Varför reagerar de och inte jag? Är jag avtrubbad eller de ser saker som inte är något speciellt? Jag vet inte. Därför återkommer jag med det.
Jag har skrivit om mordet som hände "runt hörnet" här i mina arkiverade anteckningar som går att nå från min hemsida. Ett mord som fått stor genomslagskraft i media och även bland malmöbor. Det så kallade krögarmordet där kvinnan mördades och mannen misshandlades svår. 8 unga killar ska vara inblandade i mordet. Ett mord som det pratas mycket om, bland annat på grund av det kraftiga övervåldet och att flera av de misstänkta inte ens är myndiga. Det har även berört mig djupt.
Någon dag efter var det också en misstänkt bomb i närliggande kvarter som ledde till ett stort polispådrag och också slogs upp stort i tidningen. Det var ingen bomb.
I somras var det en kidnappning med dödlig utgång, också här i kvarteret.
Det är några händelser jag kommer på nu, just för att de fått mycket publicitet. Men jag tror inte det är de stora sakerna som vi tänker på mest i vardagen, det är en del andra saker som jag skriver om någon annan gång.
Publicitet, ja. Men jag märker inget själv. Våldet som riktas mot människor på gatan är det mycket lite av här. Jag rör mig i området, i ljus, mörker. Tvekar aldrig att cykla hem fast det är mitt i natten osv.. Det jag funderar på är rånrisken. Att någon ska rycka min ryggsäck, väska osv. Men ändå är jag inte rädd.. Jag tror det har med välkändhet att göra. Här hittar jag. I centrala Malmö, Möllevångsområdet osv där den statistiska risken att råka illa ut är relativt hög, där känner jag mig helt säker. Jag hittar, jag känner till osv. Däremot när jag tappar orienteringen någonstans då kan jag börja känna osäkerhet. Logiskt ? Knappast. Jag är i varje fall glad att jag inte är rädd, att jag inte känner mig hindrad att vara ute.
Faktisk en av de bästa känslor jag vet är ute på gatan mitt i natten när jag snabbt cyklar hemåt. Jag har gatan för mig själv. Jag älskar det, en stark frihetskänsla!
Fame och efterföljande tankar.
På vägen hem tänkte jag på filmen och tv-serien Fame. Filmen har jag inga störe minnen av, men serien följde jag. Jag tänkte just på vilka starka personligheter flera av dem var. Det är inte i första hand utseendet utan personligheterna som var viktiga.. Inte bara hos eleverna utan även hos lärarna.
Jag avskyr att dansa och sjunga. Ett discodansgolv kan jag med lite hot och tvång motvilligt besöka, vanlig dans totalvägrar jag. Sjunger gör jag ibland när jag cyklar fram och tillbaka till jobbet. Jag sjunger rätt tyst och som väl är tar vinden bort ljudet, men det ger säkert ett konstigt intryck för de som ser mig. Flera detaltagare på en dagboksträff som Dest och Morsan anordnade har skrivit om skivinspelningen som gjordes. Jag undrar mycket hur jag reagerat på att oförberett hamna i en skivstudio. En av mina största mardrömmar. Men jag hade säkert varit glad och fuskat mig igenom alltihop, mimat kanske. Eller så hade jag sjungit lite så hade de andra sagt till mig att vara tyst så hade det löst sig också.
Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär är ett uttryck som jag inte är säker på vem som sa först (Runeberg?). I vilket fall som helst fortsatte mina tankar åt det hållet. Om jag inte gillar att dansa, innebär det då att jag får tillräcklig tillfredsställelse av mitt vågrätta begär så jag inte behöver dans? Eller finns det något matematiskt samband, ju mer någon dansar desto större blir det vågrätta begäret?
Bo i kollektiv
När Göran Persson lämnade Malmö lekte jag med tanken på hur det skulle vara att bo i hans lägenhet. I någon slags kollektiv. Jag tror jag hade gillat det.
Häromveckan var jag på en informationsträff om Turning Torso. Jag är kluven till bygget. Ett hus för 1,6 miljarder känns något överdrivet när det skriks efter små billiga lägenheter, stora billiga också för den delen. Ändå så är projektet intressant. Vilket många tycker. Hemsidan ska ha cirka 2,5 miljoner träffar per månad. Sedan huset var med i Discovery har intresset ökat även från utlandet. Kanske blir det ett nytt kännetecken för Malmö. Ungefär som operahuset i Sidney. Från början skulle det bli bostadsrätter, nu ska det bli hyresrätter istället. Hyrorna ska sättas nu i november och inflyttning blir under sommaren och hösten nästa år. Det har kommit ut någon siffra innan att man räknar med att en trea på 100 kvadrat får cirka 13.000 i månadshyra. Jag lekte lite med tanken då, tänk att bo där och dela lägenhet med några. Hade jag tyckte vara kul. Med en hyra på 13.000 hade vi behövt vara tre. Hade varit intressant att se om det fungerade. Speciellt att se om jag fungerat med att dela lägenhet med någon annan.
Åsiktsmaskin
För några veckor sedan fick jag ett kort i brevlådan. Det berättade att jag skulle få en förfrågan om att delta i en undersökning som handlar om Konflikten mellan Vildlax och Elproduktion.
Några dagar senare kom undersökningen. Jag tittade lite snabbt i den, men gjorde inte mer. Igår kom ett kuvert till från Institutionen för Skogsekonomi i Umeå. Det kuvertet har jag inte öppnat. Antar att det är en påminnelse.
Nu har jag plockat fram frågorna igen och ska svara på dem, det är inte så många frågor. Första delen är allmänna frågor, t ex Hur viktigt jag anser att det är att det finns Vildlax i Sverige och Ungefär hur många gånger jag fiskade i Vindelälven under perioden 1999-2003. Andra delen är frågor hur jag ställer mig till att betala för ökad laxuppvandring och hur mycket jag kan tänka mig att betala.
Vildlax är något jag inte alls tänkt på innan, men nu kommer jag säkert att läsa till exempel artiklar som dyker upp om vildlax. Så småningom kanske jag kommer att ha starka och säkra åsikter om Vildlaxen.