Åsas anteckningar

Ofta framförs påståenden om att politiker inte är vanliga människor och därför inte förstår vanliga människor och inte kan fatta beslut som vanliga människor förstår. En del beter sig inte som vanliga människor heller brukar det sägas och skrivas.

Jag har aldrig kommit på vad en vanlig människa är, men jag funderar på det ofta. Jo, alla människor är vanliga människor. De har skulder hos fogden, de dricker för mycket, de har åsikter som jag ogillar, de är överviktiga, testar vindruvor och smågodis i affären innan de handlat osv. Vanliga människor alltså.

Trueto har fått i bloggstafetten fått i uppdrag att vara statsminister,  Det var mycket han skulle genomföra, en del håller jag med om, andra saker är jag mycket tveksam till. Bra och läsvärt fick han ihop i varje fall.

Jag har lekt den här tankeleken innan. Tänk om jag skulle få sätta ihop en regering, "en bestämmande grupp", av människor som jag känner t ex vänner, grannar, kompisar, föreningsmedlemmar, arbetskamrater, forumdeltagare, bloggskrivare, dagboksskrivare osv. Vilken bra regering det skulle bli då. Eller? Jag kan inte få ihop gruppen! Det finns inte speciellt många jag vill bli representerad av. 2-3 kanske och de är inte helt säkra.  En hel del faller bort för jag har ingen aning om var de står någonstans, andra för att jag inte delar deras åsikter, de går för långt eller är för undfallande osv. Ett fåtal hade jag snabbt flytt över gränsen om de fått någon "makt".  Ändå är de vanliga människor. Helt vanliga människor.  Ändå så kan jag när det gäller flera tycka mycket om dem i den positionen de har nu, men i en framträdande politisk roll skulle de emellanåt skrämma mig. Dubbelt så det förslår.

Över till något annat. Nina skriver och undrar vad vi skulle göra med efternamnet om vi gifter oss. Jag var helt säker när jag svarade att jag skulle behålla mitt. Nu är jag ännu säkrare.Jag har ett vanligt -son namn, men det hör ihop med mig, det är jag. Jag skulle inte passa ihop med något annat namn, det hade inte varit jag. Det är ju kul med hypotetiska frågor. Gifta mig kommer jag inte att göra. Vet inte vad som skulle få mig att vilja göra det.