Efter konkurs, moderatmöte, andra dimensioner, födelsedag
Carina skriver idag om något mycket viktigt ur ett personligt synsätt. Det är hur livet kan bli efter en konkurs. Svårigheten att påverka sin egen ekonomiska situation, ovissheten, hopplösheten. Det är mycket sällan i varje fall jag läser om någon som är villig att framträda och berätta om vad som kan hända efter en vanlig småföretagarkonkurs. Tyvärr är det en rätt så vanlig situation som Carina skriver om och en situation som det är rätt så tabubelagt att prata om.
Jag är i allra högsta grad för att det startas nya företag, småföretag är mycket viktiga på olika sätt för både enskilda människor och för Sveriges ekonomi. Efter att ha jobbat rätt så många år nära småföretagare så har jag träffat ett rätt så stort antal som har ångrat sitt företagande, som aldrig hade startat sina föreag med facit i handen. Tyvärr går det inte att få ett facit hur det kommer att gå innan processen har kommit rätt så långt, då kan det vara i det närmaste omöjligt att dra sig ur på ett bra sätt.. Att lyckade företag visas upp är viktigt. Men, det som Carina skriver om är också oerhört viktigt att vara medveten om när man startar ett företag. Jag ger en stor eloge till Carina som är villig att dela med sig av sina erfarenheter.
Gudmundson skrev igår under rubriken Lucia i Sollentuna om ett moderatmöte, som förmedlade intrycket att moderaterna var mer en kontaktförmedling än ett politiskt parti. Roligt och läsvärt.
Relationer som Gudmundson skrev om kan vara rätt så komplicerade ibland. Något annat som jag tycker är komplicerat att föreställa mig är andra dimensioner. Zorm skriver intressant om det, jag kan långt ifrån se det framför mig, men tycker ändå om att läsa om det. Kolla gärna in sidan om ni inte gjort det innan. Välskrivet och intressant.
Slutligen så fyller en av de dagbokare jag följt längst, och tror jag också en av dagbokarna jag diskuterat mest med, år i dag. Säger ett stort GRATTIS till Jerry.
*kram*
Tack för att du tyckte mina ord gav något. Mig gav dom bara sorg men sann sorg och jag tänker skriva mer men det tar tid för allt bara känns (ärligt) apa fast apor är söta. Jag förstår att det är mer elle rmindre tabu men saken är att det är ju så det är och alldeles för många människor låtsas som annat.
Någon dag skall jag försöka få ihop mer kring detta med företaget, våndorna när det liksom inte gick mer och konsekvenserna på sikt. Kanske kan någon få råd och eller hjälp den vägen, som tex vi fick med att pantsätta det lilla övervärde som var så att vi faktiskt fick bo kvar. Annars hade vi bott på vandrarhem för det är den krassa verkligheten i väldfärds Sverige.
God natt Åsa och ha en fin vecka!
Carina