Nyår
I år är det extra svårt, en stor katastrof med många svenskar inblandade gör att nyår inte blir någon glädjehelg för många.
Jag har som många andra haft svårt att skingra tankarna från det som händer, att inte kolla nyheter om och om igen osv. Jag skänker pengar, men skänker jag tillräckligt mycket? Jag skänker inte allt jag har, inte ens en tiondel av min månadslön. När är det tillräckligt?
I varje fall så är det dags att summera året, fast det inte är lätt så gör jag det. Det finns mycket att vara tacksam över, jag gör här några korta osammanhängande noteringar.
Jag är tacksam över att jag i varje fall som jag vet inte känner någon personligen som befinner sig i det pågående katastrofområdet i Asien. Lika tacksam är jag över att inte någon av de jag känner befinner sig i de torkdrabbade områdena i Eritrea och Etipien, ingen jag känner varit med om jordbävningar i Kina, känner inte heller någon som bott i flyktinglägren i Liberia, inte heller har jag någon personlig relation med någon som befunnit sig i översvämmade områden i Indien eller i svårt aidsdrabbade byar i Zimbabve.
Jag lider med lidande människor i Sverige och ute i världen, samtidigt som jag tveklöst medger att jag har det oförskämt bra på många sätt. Är tacksam över det också.
Jag har en bostad med nödvändig inredning, jag har ett jobb, jag känner trygghet, jag har en del bra relationer, jag är glad för det mesta, har ett liv jag trivs med.
Några saker jag är glad för är att jag uppfattar att det finns så många engagerade människor som har bra politikerblod i sig. Människor som skulle passa bra som oppositionspolitiker, dvs att kunna kritisera, veta hur allt borde fungera, veta var det behövs mer resurser osv. Utan att behöva ta ansvar för att genomföra besluten, sitta kvar även när det stormar kring den egna personen, inte heller behöva ta ansvar för att det någonstans blir minskade resurser när de ska ökas någon annanstans. De här människorna finns överallt, i fikarummet, på kvällskursen, som bloggskribenter, på forum på nätet, på bussen, framför datorn i mitt eget hem.
Lika glad är jag för att ovanstående duktiga och möjliga oppositionspolitiker i de flesta fall inte gör någon politisk karriär, de stannar med sina åsikter i fikarummet, i kurslokalen, i sina bloggar, på forumen på nätet, på bussen och i mitt eget hem.
Jag har skrivit det förr, men skriver det igen. Jag är glad att vi har ett trögt politiskt system, där ibland besluten oavsett partifärg verkar mycket konstiga, men trots allt upplever jag en trygghet i att de värsta åsikterna stannar vid ett tyckande inför en begränsad mängd människor. Jag är glad för att jag har en flyktplan klar för att lämna landet ifall t ex vissa av bloggarna skulle få någon verklig makt. Jag är alltså mycket glad att de stannar framför sina skärmar och att det inte är de med så klara uppfattningar, ofta i mitt tycke obehagligt säkra, som har någon riktig makt. Funderar lite på om jag skulle fly om jag själv får någon makt.
I varje fall önskar jag alla mina eventuella läsare ett värdigt avslut på år 2004 och många fina och lyckliga stunder under år 2005.
Vill skriva att jag håller med dig helt när det gäller vissa bloggare och deras klara uppfattningar. Det är ibland obehagligt att läsa dessa experter som vet hur allt skall skötas. Frågan är ju hur det skulle se ut om de själva hade någon reell makt?
Åsa, gott nytt år och kram!
Som alltid en lika härlig underton av humor, som jag njuter av att läsa mellan dina rader! :=) Kom ihåg att varna mig om du skulle få en obotlig lust att bli politiker, då - så kanske vi kan fly tillsammans!
Ibland tänker jag på att flytta till ett annat land, där man inte lever som vi gör här. Jag tror jag skulle trivas ganska bra på ett jordstampat hyddgolv i Afrika, i en naturlig gemenskap med folket där. Om jag bara var uppvuxen där... lite svårt att bara dimpa ner som en främling från ingenstans, liksom. Hrm...
Jerry: Jag skulle tro att en del tycker att jag också hör till den obehagliga skaran. Det är så lätt att ha så snabba uppfattningar om det ena och det andra, men det är svårare att överblicka konsekvenserna.
Eva-Lena: Om jag skulle bli politiker tycker du att vi skulle fly härifrån då? Ja, jag tror nog att jag skulle bli en flyktig politiker. Det är lättare att skriva en massa på datorn och stänga av när det blåser hett. Jag hade väl fått avgå och få en massa kritik om att jag tog ut min pension tidigt.
När jag var i Goa så funderade jag rätt så mycket på det där med att leva enkelt. Jag tror inte jag själv skulle passa som det, som du skriver så "passar man inte in". Många verkade nöjda fast de hade så lite och många gånger gjorde rätt så lite också med våra mått. I Turkiet tänkte jag rätt så mycket på det där med nöjdhet-kontro understimulans, men det är nästan ämne för en egen bloggpost.