Ideella uppdrag som inte görs
Jag är nyfiken på hur man resonerar när man tar på sig ett ideellt uppdrag och sedan inte gör något alls. Man avsäger sig inte uppdraget, utan sitter kvar och gör ingenting alls. Varför? Varför väljer man att ha sitt namn kvar när man inte tillför något. Jag har full förståelse för att entusiasm försvinner, tiden behövs till annat osv. Vad jag inte förstår är varför man vill ha sitt namn kvar, varför man inte istället avgår. Varför t ex sitta med i en styrelse där man inte gör något, som moderator på ett forum man inte är aktiv på, i en arbetsgrupp i en förening där man inte är intresserad osv. Jag skulle själv tycka att det var helfel att stå kvar med mitt namn någonstans där jag inte utför något. Eftersom det är gott om människor som har ideella uppdrag och ändå inte har tid, lust, engagemang, möjlighet, vilja att göra något så måste det finnas drivkrafter jag inte förstår. Någon kanske kan förklara det för mig?
Jag vet inte, men har en teori; kan det kanske vara av egoistiska kontrollbehov, bland annat?
Det är nog lite åt det hållet som Eva-Lena säger. Det beror med största säkerhet på egoism, däremot kanske inte alltid av kontrollbehov.
Jag tror att det oftast beror på att den/de som åtagit sig ett uppdrag kommer underfund med att den inte kan klara av det, men har inte kurage nog att säga detta till berörda parter. Istället sitter personen av tiden med att inte göra något för det är inte lika genant!!!
Det beror ju så på vad det handlar om för ideel förening, forum eller annan sammanslutning.
En del namn kan ju vara affischnamn som bedöms vara viktiga för verksamheten och även om personen inte längre har tid eller samma engagemang finns namnet kvar i verksamheten för att de som fortfarande är engagerade vill ha det så.
Men i andra fall kan det bero på att personen inte ens för sig själv har kunnat erkänna eller vill erkänna att det bästa är att avgå eller sluta. Jag tänker på politiska uppdrag som bör lämnas pronto om engagemanget tryter eller uppdrag inom exempelvis idrottsrörelsen. Då bör det gå till någon som vill och orkar göra något.
Det är nog mer sällan att det beror på kontrollbehov misstänker jag. Hur kan man kontrollera något om inget engagemang finns? Om de inte kommer på möten eller på annat sätt visar intresse?
Annica
Aha, kommer de inte ens på möten? Det uppfattade jag inte i din text - läste kanske inte tillräckligt noga "mellan raderna". Nä, i så fall är det väl inte kontrollbehov, om de inte får sådan information hem i brevlådan efter mötena som de icke-aktiva inte får. Och om de inte får rösta brevledes, som de icke-aktiva inte får.
"Varför? Varför väljer man att ha sitt namn kvar när man inte tillför något. "
Tror det också kan bero på att personen känner sig viktig om dens namn finns kvar. För många betyder det ju oerhört mycket att andra ska tro att personen ifråga är engagerad..ren och skär egoism alltså. Sen att personen inte ens tänker tanken på att den faktiskt inte är engagerad längre är rätt komiskt..folk tänker och beter sig myko. Kanske att det kan vara så att någon helt glömt bort eller helt avlägsnat sig men att namnet inte blviit bortplocka av de ansvariga... men vad vet jag.
Bara min lilla tanke i det hela.
Hoppas du får en bra onsdag Åsa.
PS. huserar du nåt på nisse fortfarande eller har du gått över till betapet? vore kul att ta en match nånkväll.
kram
Om du inte talade i gåtor utan berättar vad du syftar på, så skall du få ett svar av mig!
test
Gör ett nytt försök att skriva om mitt långa svar....
Eva-Lena: Visst kan det vara kontrollbehov, jag tror inte att det är det som är det primära.
Dingo: Jag håller med dig om att det säkert finns en tröskel att medge att uppdraget inte fungerar på något sätt, jag har bara lite svårt att förstå varför.
Annica: Affischnamn kan ju tillföra en del trots att de inte är aktiva på något sätt.
Jag är också tveksam till kontrollbehovets betydelse. Jag tycker det är viktigt att se över min egen roll i olika ideella sammanhang, det gäller allt jag åtagit mig. När det gäller allt arbete tycker jag det är viktigt att utföra det som är uppdraget. Även om det ofta kan vara svårt att få någon som vill åta sig det, tycker jag ändå att det är bättre att säga nej eller avgå än att hänga kvar om det inte fungerar.
Eva-Lena: Ett sidospår är att om man åtagit sig ett styrelseuppdrag är det viktigt att åtminstone vara så aktiv att man ser till att inte bli bunden av något man inte vill vara bunden av.
Nina: Du ligger närmast mitt eget sätt att tänka. Att det finns ett prestigetänkande, en bekräftelseönskan eller något liknande. Jag tycker själv att det endast skulle vara jobbigt att ha ett uppdrag som jag inte ägnar mig åt.
Jerry: Det var inte min avsikt att tala i gåtor och jag tyckte inte att jag gjorde det heller. Jag försöker ge några exempel för att bli mer konkret.
Ex1: Jag tackar ja till att vara med i styrelsen i min bostadsrättsförening. Sedan har jag ingen möjlighet att på hela hösten sätta av en enda vardagskväll till två möten som måste genomföras. Jag åtar mig att ta reda på olika alternativ att förbättra sophanteringen, men gör inget åt det heller. Är det då inte bättre att jag säger nej tack från början, eller när jag inser att jag inte hinner med väljer att avgå från styrelsen?
Ex 2. Jag blir tillfrågad att vara moderator för ett ämne på ett forum. Smickrad tackar jag ja. I början gör jag några insatser, men efter en kort period loggar jag knappt in, i varje fall gör jag inget synligt arbete eller aktivitet för "mitt ämne" på forumet under lång tid. Av vilken anledning ska jag då ha mitt namn kvar som moderator?
Ex 3: Jag blir på jobbet tillfrågad att bilda en grupp för att arrangera en heldagsaktivitet för hela personalen. Den ska bestå av någon slags idrottsdag, lättare lekar, frågesporter osv. Datumet bestäms till 5:e maj. Tiden går och datumet närmar sig och jag kommer inte igång med det, varken bildar grupp, ordnar lokal eller funderar på aktiviteter. När det två veckor innan är dags att skicka ut kallelse har jag inte gjort något alls utan andra får skynda sig att göra det. Är det då inte bättre att jag säger till i god tid att jag inte vet hur jag ska ordna det här och antingen får hjälp eller någon annan tar över?
Tillägg: Självklart vet jag att förutsättningar förändras, att vissa uppdrags tids- och kunskapsomfattning inte går att bedöma och det finns många orsaker till att det inte finns möjlighet att utföra något som det kanske fanns bra ambitioner till i början. Jag personligen förstår inte varför det skulle vara en prestigeförlust att avsäga mig något än att ha mitt namn kvar i en styrelse, ett forum, en aktivitetslista på jobbet om jag inte gör något. Jag tycker det skulle kännas jobbigt att ha det hängande över mig om jag inte hade lust, intresse eller möjlighet att göra det jag åtagit mig
Jerry:
"Ex 2. Jag blir tillfrågad att vara moderator för ett ämne på ett forum. Smickrad tackar jag ja. I början gör jag några insatser, men efter en kort period loggar jag knappt in, i varje fall gör jag inget synligt arbete eller aktivitet för "mitt ämne" på forumet under lång tid. Av vilken anledning ska jag då ha mitt namn kvar som moderator?"
Det kan man ju undra helt klart. Men i vissa fall kanske forumsägarna vill ha det så? Som jag skrev i ett inlägg ovan
Om de inte vill ha det så tycker jag att det åligger på forumsägarna att hålla lite koll på sina moderatorer och se till att de är aktiva.
Annica
Annica: Fullt möjligt att forumsägarna vill ha det så, att det på något sätt är viktigt med namn/kompisar eller något som står där för syns skull. Självklart gör vad och en vad den vill med sitt namn och sin forumssida.. Jag tycker personligen det ser heltrist ut med människor som väljer någon slags "förtroendeställning" och sedan inte bryr sig om uppdraget. Hade själv sett till att få bort mitt namn illa kvickt om jag inte haft intresse/möjlighet att vara aktiv. För mig undergräver passivitet på ett "förtroendeuppdrag" definitivt förtroendet för de som står med sina namn där. Förstår att andra resonerar annorlunda.
Jag tycker du har svarat bra själv på dina frågor:
"Självklart vet jag att förutsättningar förändras, att vissa uppdrags tids- och kunskapsomfattning inte går att bedöma och det finns många orsaker till att det inte finns möjlighet att utföra något som det kanske fanns bra ambitioner till i början."
Människor kanske också tänker att sedan skall jag ta itu med det men det blir inte av. Sen töjer de ännu mer på det och vips har ett år gått. Det behöver ju inte vara prestige i det. Men visst är det viktigt att sen kunna se att man inte tillför något och då kunna lämna över till någon annan. Det handlar ju om självinsikt. Fast jag vet ju mer och mer att det finns många som saknar det. Har fått ett par nyligen färska exempel från jobbet.
Kanske är det så att dessa människor tolkar ideelt som idealiskt, och anser det idealiska uppdraget vara det uppdrag man inte gör. Man kan i efterhand ta på sig en sorts credit för att ha innehaft ett ideelt uppdrag oavsett om man gjort nån nytta eller inte. Det är FINT att ta på sig sådana uppdrag, och att man misskötte dem behöver itne komma fram till dem som man påtalar sin godhet för. Det finns ingen lika krass bedömning, som man får leva med, av ideella uppdrag, kanske för att det itne finns någon som betalat, och därmed ingen som känner sig ekonomisk ansvarig för att uppdraget givits till fel person
just my 2 cents
Jerry: Håller med dig i vad du skriver, eller så tror man inte att det är speciellt viktigt.
jesterdaze: Välkommen hit. Jag tror det ligger mycker i det du säger. Ännu mer fascinerad blir jag när någon jag vet inte gör det som ska göras i ett ideellt uppdrag drar på sig ett till.