Feministparti
Att det skrivits om Gudrun Scyman och ett eventuellt feministparti kan knappast ha undgått någon. Det har varit uppe tidigare, men tagit fart senaste tiden.
Monica skriver idag att hon tycker det skulle vara roligt om ett feministparti bildades, för det skulle röra om lite.
Jag kan hålla med om att det skulle röra om så att de andra partierna tog upp frågorna mer, ungefär som det blev när Stödstrumporna var på väg att ställa upp i valet för ungefär 10 år sedan.
Jag måste ha brist på fantasi. Jag kan se de strukturella patriarkaliska mönstren, jag får gott om information om olikheter i lönenivåer, diskrimineringar på olika sätt osv. Jag tror inte för en sekund att andra skulle vara mindre vetande än jag själv är. Sedan om man tar till sig kunskaper och lever efter dem är en annan sak.
Det jag inte kan se framför mig är på vilket sätt ett feministparti lättare skulle få igenom några förändringar. Kanske ännu viktigare, skulle de våga lägga fram några förslag på förändringar? Det gäller ju att behålla eventuella väljare också. Eller ska de bli ett parti som har som huvudsaklig uppgift att upplysa om hur strukturer ser ut? Behöver de då ha ett parti till det, räcker det inte med att starta en eller flera bloggar istället? Förutom de som redan finns.
Linda Skugge reflekterade över Gudrun Schyman, Amelia Adamo och Chalotta Gustafsson i ledningen. Det tror jag hade blivit en bra diskussionsgrupp, men hur länge skulle de kunna enas i ett parti? Skulle de kunna få fram något gemensamt, inte bara tala om hur det är och hur det borde vara, utan ge ett konkret förslag på hur de ska nå dit? Ett mål med jämställdhet inom olika områden tror jag att många är bakom, det är vägen dit som är så svår att hitta. I stort sett alla förslag, kvotering, tvingad delning av föräldraförsäkring osv väcker ett stort motstånd.
Jag har varje val svårt att välja parti. Har röstat på flera olika, även på olika sidor om blockgränsen. Jag tilltalas inte alls av ett feministparti, även om jag står bakom frågorna. Jag tycker det är bättre att de profileras inom de nuvarande partierna, konkret och med både sakfrågan och åtgärder klart utsatta än att få ytterligare ett parti, som i varje fall inte jag tror på.
Jag håller med! Kanske inte av samma anledningar, men jag oroar mig för feminister som Amelia Adamo. För mig är feminism förknippat med klasskamp och där vet inte riktigt om Linda Skugge, Amelia m.fl. har nåt att tillföra. Då tror jag snarare på ett initiativ a la Stödstrumporna, kombinerat med att vänsterpartiet fortsätter driva feministiska frågor. Jag tror också att Gudrun Schyman för tillfället passar bättre som ledarfigur där snarare än i ett politiskt parti. Hon har ju uppenbarligen tröttnat på att förankra sina utspel bland gräsrötterna, och då har man inte i ett politiskt parti att göra.
Aron: Välkommen hit. Jag kan inte ens se ett feministparti framför mig. Ska bli spännande att se först om det blir något och sedan vad det blir med det.