Bloggträff
Susanne har skrivit en bra sammanfattning så jag hänvisar bara dit utan ytterligare tillägg.
E som i Easton Elllis och Ekman
De långa diskussionerna om bästa mineralvattnet och visitkortet har gett mer intryck än de blodiga scenerna, inklusive sexscenerna. De kommer jag inte alls ihåg från boken. Har läst the Informers också, men den kommer jag inte ihåg något alls om.
Jag såg filmen också. Under tiden jag såg den undrade jag hur mycket jag skulle fått ut av den om jag inte läst boken innan. Det jag kommer ihåg bäst från filmen är tvärtom mot boken, våldet. Filmen var riktigt dålig i jämförelse med boken.
Kerstin Ekman har jag läst några böcker av, bland annat Händelser vid vatten och Skraplotter. Inget jag fastnade för, tvärtom. Jag har läst båda böckerna, men jag har börjat på dem flera gånger innan jag kom igenom dem. Språkligt mycket bra, men det saknas fart och liv.
D som i Drougge och Danielsson
Unni Drougge har jag läst några böcker av Andra sidan Alex, Meningen med män och Slyngstad Events har jag i bokhyllan. Jag kommer inte direkt ihåg några detaljer. Det jag gillar är drivet i det hon skriver, humorn och att det känns äkta. Slyngstad Events vet jag att jag periodvis fastnade totalt i, andra delar av den tyckte jag var bland det tristaste jag läs.
Tage Danielsson har jag läst mycket av när jag var ung. Jag har samlingsboken Paket i bokhyllan. Jag har bläddrat i den lite idag Sagor för barn över 18 år är från 1964, samma år som jag föddes. De känns inte så gamla nu när jag tittar på dem. Kanske dags att bläddra lite mer, eller snarare läsa lite Danielsson igen.
C som i Collins och Coetzee
J.M. Coetzee hade jag inte läst när han fick Nobelpriset för några år sedan. Nu har jag läst tre böcker av honom. Lättläst, doft av Afrika och välskrivna. Läsvärda. Finns knappast någon som kan läsa Coetzee och sedan säga klyschan att det bara är konstiga och svåra författare som får Nobelpriset.
Likhet mellan de båda? De är lättlästa på ett enkelt språk. Jag är inte speciellt van att läsa på engelska, men de här böckerna känns så lätta att läsa att jag inte ens tänker på vilket språk det är.
B som i Brögger och Bukowski
I bokhyllan står två böcker av Suzanne Brögger, Ja och Transparence. Del två och tre i den fristående serien som börjar med Cremé Fraiche, som jag också läst. Det är nog tio år sedan jag läste Transparence och 20 sedan jag läste Ja. Ja, kommer jag ihåg. Transparence är bortglömd. Efter Transparence har jag inte läst något av Brögger, i varje fall inte som jag kommer ihåg. Jag kommer ihåg att jag slukade Ja. Ville veta vad som hände i kärlekshistorien, hennes som jag tyckte då lite konstiga sätt att beskriva saker. På baksidan av JA står det:" Hon berättar om en kvinna som förälskar sig hopplöst och, enligt Brögger, gör alla de traditionella övertrampen - kryper, behagar, gör sig själv anständigt oskuldsfull - men till sist står i brinnande uppror mot mansdominans och kvinnokonventioner"
Blev lite frestad att läsa om Ja nu, men min begränsade läsningslust för tillfället gör att konkurrensen med annat är stor.
En bok har jag av Charles Bukowski, Min oskuld och Pearl Harbour. Jag har läst fler. Innan jag plockade fram boken, som det var runt 20 år sedan jag läste, så kom jag ihåg omslagsbilden. Charles själv med cigarett i munnen och ölflaska i handen. Det är ungefär det jag tänker på när jag tänker på Bukowskis böcker. Manlighet enligt en viss bild: svett, sex, alkohol, rökning. Mustighet med avsaknad av fräschhet. Baksidestexten till boken säger att den handlar om något helt annat: "Från den första medvetna barndomsbilden till den historiska dag när japanerna bombade Usa in i 2ndra världskriget får vi följa Henry Chinaski och hans kamp för tillvaron. En svart, avslöjande historia om ett system av förtryck och orättvisor där man bara kan lita på sig själv." Baksidestexten är en sak, när jag nu slår lite på måfå i den så verkar den mer handla om det jag skriver om, fast på ett ungt stadium. Finnar/bölder, första onanigången, första fyllan.
Jämförelse mellan Brögger och Bukowski? De har omslagsfoton på sig själva båda två. Hon ger intryck aven tuff kvinna, han av en tuff man. På varsitt sätt.
A som i Allende och Adams
Richard Adams har jag läst två böcker av. En riktig klassiker Watership Down (Den långa flykten) och Flickan i gungan. Den långa Flykten läste "alla" för länge sedan. Jag tyckte den var helt ok under tiden jag läste den, men det är inget som har fastnat hos mig av boken. Jag kan inte citera något och kommer inte ihåg namnen eller något på någon kanin. En glömd bok. Fllckan i gungan har jag också glömt handlingen i. Däremot har jag ofta återkommit till definitionen på boken som står på baksidan, En erotisk spökhistoria. Det bet sig fast hos mig och jag föreställde mig Karin och Alan, bokens huvudpersoner, att de när de hade sex såg ut som korsningar mellan fladdermöss och vita lakansspöken.