Åsas anteckningar

Deepedition skriver om Det här med att vara privat och personlig.

Jag tycker inte själv att jag tillhör de mest privata, men jag tror att de som följt mig ett tag ändå har en klar bild över vem jag är.  Tror min blogg speglar mig rätt bra, vem jag är, mina åsikter, vad jag står för.  Jag skulle aldrig kunna skriva en riktig dagbok, dels för att jag inte har förmågan att levandegöra detaljer ur mitt liv, dels för att jag inte vill lämna ut någon annan, familj, vänner, dejter, arbetskamrater eller vad det skulle vara. Men främst för att det skulle strida mot min personlighet, tror inte ens jag generellt är speciellt privat när jag är privat. Var och en skriver självklart vad han/hon tycker är rätt att skriva om, fast för mig skulle det kännas fel att skriva om t ex familjemedlemmar.

Jag skrev ett svar på Deepeditons bloggpost. Har funderat på det under dagen. Jag tröttnar ofta på bloggar. Både på de privata/personliga bloggarna och de som främst ger sina personliga åsikter om olika saker som engagerar dem. De privata/personliga bloggar som jag följer tycker jag inte är riktiga dagböcker, utan mer blandbloggar. Å andra sidan tycker jag många bloggar är någon form av dagböcker, vardagliga betraktelser blandat med kommentarer om dagsaktuella händelser och personliga uppfattningar om tv-program, filmer, böcker etc.

Tänker avsluta med tre länkar till de som jag tycker är bra personliga bloggar som fortfarande bloggar.

Ord av Jerry,  säga vad man vill om Jerrys och min relation, men emellanåt finns det mycket dynamik där, på gott och ont. Jerry är en av dem jag följt längst på nätet och som jag aldrig slutat att följa.

Trilog, en av dem som jag tror skulle kunna skriva om alla ämnen så att de engagerar många. Träffar rätt med humor och intelligens.

Slutligen kommer egentligen den blogg som berör mig mest av de personliga jag följer nu, jag länkar inte till den i min länklista , men följer den mycket regelbundet. Det är Moas journal.   Moa har jag varit priviligerad  att via hennes fantastiska föräldrar att få följa från början. Jag blir glad av styrkan och viljan i den tjejen, glädjen i hennes leende, koncentrationen när hon vill något. Tror aldrig jag haft någon kontakt med Moas föräldrar privat via mail eller på annat sätt, men de tillhör dem jag följt längst och känt mest med på nätet.