Åsas anteckningar

Jag vet att man inte får handla på systembolaget före 20 års ålder.

Ändå så förvånas jag över att en del tycker de har en moralisk rätt att beslagta sprit av myndiga personer, dvs de över 18 år på stan.

Att det finns ett klart lagutrymme för att göra det, tar jag för givet eftersom det tydligen utförs sanktionerat av människor som jag antar känner till lagen.

 Men att andra vuxna tycker det är ok ur en moralisk synvinkel har jag svårare att förstå. För mig är en 18-åring vuxen, får rösta, ta körkort, skriva kontrakt, driva företag och behöver inte sina föräldrars tillstånd för något. I stort sett det enda personen inte får göra på grund av sin  ålder är att köpa alkohol på Systembolaget. Jag skulle aldrig ens kunna drömma om att säga till en myndig person att lämna ifrån sig sin alkohol.

Uppdatering: 080518 kl 18.24: Jag utgår från att de som omhändertar/häller ut sprit tycker att de gör det av omsorg om de som annars skulle dricka spriten, åtminstone de som frivilligt tar på sig uppgiften och inte gör det som ett led i ett jobb där det är fastställt att det ska hanteras så. Enligt mitt sätt att se så tangerar emellanåt avsänderens i grunden välmenande handling att gå över i en överförmyndarattityd, här är min åsikt klar att det är det, det handlar också om vuxna människor.

Min omedelbara tanke var när jag läste artikeln var räcker det inte med åldersgränsen, min nästa tanke var när ska chipsen, kakorna, godiset, grädden och läsken lämna affären. Mycket är ett dödsmedel på sikt, ordet dödsmedel används av företrädare för A non smoking generation.

Jag tänker bojkotta ICA om de håller på med sådana förmynderier. Kan väl inte finnas en enda människa i Sverige, från barnålder och uppåt, som inte vet om att  att det är farligt att röka. Varför komplicera för människor som gör sina egna val?  Fast jag har redan valt bort ICA, av andra orsaker, är åratal sedan jag handlade på ICA.

Nej, jag röker inte, har aldrig rökt mer än på helger när jag var ung. Egentligen så påverkar därför inte förbudet mig.

Tänkte skriva mer, men hänvisar till Enligt min humla i inlägget Veckans plattnacke v.19 och DRF i inlägget Eventuell ICA-bojkott. Båda skriver mer utförligt och jag delar nästan hela deras tankegångar.

Mikael Bergström har skrivit en krönika om motion i Indien.

Rätt kul läsning från krönikan.

Personalen hjälper till med styrkelyften och en massör stretchar musklerna efteråt.

Bra motion är två varv runt en park varje morgon. Parken är cirka 150 m och det tar 4 minuter att gå runt i sakta tempo.

Mindre kul läsning från krönikan.

35 miljoner diabetiker kommer att vara 75 miljoner år 2025. Då blir Indien det land i världen som har flest diabetiker. Det är alltså fråga om en verklig epidemi, som man ändå talar ganska tyst om här. I ett land där många fortfarande för en daglig kamp för brödfödan kommer det nog att ta sin tid innan den stora allmänheten inser faran med fetma.


Och från insikten att veta att något vi gör är eller kan vara skadligt på sikt till att göra något åt det kan steget vara långt.

Gudföräldrar är inget jag  funderat på så mycket tills för någon vecka sedan. Om jag gjort det så trodde jag knappt att det fanns längre. Men jag trodde fel. Många är gudföräldrar och många vill ha det till sina barn.  Jag tycker det är intressant.

Jag tycker det är  lika intressant som att de som inte tror det minsta utan snarare föraktar kyrkan väljer att gifta sig där. Tydligen är resonemanget om gudföräldrar något liknande. Vi vill att våra barn ska ha en gudmor/gudfar men vi hoppar över allt som kyrkan står för, liksom man väljer att vara gudförälder utan att se någon koppling till religion i det, trots att man står med vid dopfunten..

Enligt svenska kyrkan ska en fadder vara döpt och villig att dela barnets kristna uppfostran. Enligt Margareta Ribbing ska man gärna ge lite presenter och umgås med fadderbarnet.

Jag förstår självklart att roller ändras och ska passas in i ett modernt samhälle. Men jag förstår faktiskt inte varför man ska ha en gudmor/gudfar/fadder till sitt barn med vid dopet, som sedan ska ha en annan uppgift än det var tänkt från början.

Tanken tycker jag är bra,  en utsedd  vägledare, diskussionspartner, mentor eller vad man vill kalla det som inte tillhör familjen, men varför behöver man ge det en kyrklig/religiös anknytning?


Uppdatering 080512 mina tankegångar: Min uppfattning att det är hyckleri, respektlöst att gifta sig i kyrkan är inget nytt och det är inte riktat till någon, vare sig då eller nu. Jag har t ex skrivit om det i bloggposten Kyrkan som festlokal 2005-08-20 och Äktenskap...2007-03-22.

Någon har redan gjort en sammanfattning som jag inte kan överträffa, så jag fattar mig kort och skickar er till hakank: sammanfattning.

Ps. Jag outade honom som modebloggare för att han inte skrev sammanfattningar. Nu skriver han sammanfattningar utan hot om outning.  Undrar hur jag ska tolka det?

Ann Heberlein är debattör och doktor i etik. Hon brukar skriva i bland annat Sydsvenskan.

Jag tycker boken är läsvärd. Välskriven, lättläst med klara exempel, ofta välkända exempel. Långt ifrån allt är lätt att enkelt ta ställning till, men den innehåller mycket tänkvärt.

Boken handlar enligt min uppfattning om tankar gällande våra relationer med andra,  resonemang om kränkthet, ansvar, rättigheter, skyldigheter, moral, etik, skam, skuld osv. Olika teorier presenteras kortfattat. Exempel både från sådant vi läser i medias och författarens eget liv.

Begreppsresonemang t ex vad är etik och moral är intressant.

Ett av de sista kapitlen, kapitlet om Förlåtelse tycker jag är ett av de mest intressanta. Varför är det viktigt att förlåta?
Ett av exemplen handlar i korthet om en tolvåriga Emilia  som mobbas av tre tjejer i skolan. Föräldrarnas kontakt med skolan, mobbarnas föräldrar etc gav inget resultat.  Under sommaruppehållet, träffar hon nya vänner, kommer tillbaka till skolan och mobbarna kan inte längre ge sig på henne, Emilia vänder dem helt enkelt ryggen. De tre mobbande tjejerna drabbas av insikten att de gjort fel och ber om förlåtelse. Emilia vägrar ta emot förlåtelsen.  Rätt eller fel? Hur viktigt är det att förlåta?

Det var ett av flera exempel i  boken.

Jag rekommenderar boken, den har många bra resonemang och den är lättillgänglig.

Isbn nummer: 9153430409


Uppdatering 1 080503:  Roligt med kommentar. Något överraskad att just det här inlägget fick lite olika åsikter att komma fram, det var länge sedan. Mitt exempel var mer tänkt som ett smakprov ur boken och det var förkortat. Fortsättningen var, inte direkt avskriven, men nästan:  När Emilia inte ville förlåta blev det fart på skolpersonalen, här skulle det förlåtas!  Såg inte Emilia att tjejerna mådde dåligt, att de verkligen var i behov av att hon förlät dem? Emilia tyckte inte det var hennes problem att tjejerna mådde dåligt.  Emilias mamma kontaktade då Ann Heberlein för hon var orolig för sin dotter. "Jag vill såklart  stötta min flicka i hennes beslut, men är ändå orolig. Tror du att det kan vara skadligt för henne att inte förlåta", undrade mamman.

Anns tankegång är: Självklart tar flickan inte skada av att inte förlåta. Faktum är att hennes resonemang kan ses som ett tecken på en, för en så ung person, ovanligt hög grad av självrespekt. Emilia var inte intresserad av att hämnas, att ge igen, lika lite som hon var intresserad av att umgås med de tre tjejerna.

Ann fortsätter sedan att resonera om skolans agerande, hur man ser på offer etc. En mycket bra och tydlig mening  är, tycker jag, Den som är drabbad har självklart inget ansvar för hur den som skadat henne mår. En mobbad tjej har inget ansvar för mobbarna....

Ovanstående var ett exempel ur boken. Nu när jag bläddrat i den igen, vill jag vara ännu mer tydlig med att jag helhjärtat rekommenderar den. Det är en bok med många exempel, många tankegångar. Inte alltid helt givna. Köp eller låna den, den är värd både timmarna det tar att läsa den och priset. Det är en rätt tunn bok 175 sidor och den är lättillgänglig i både språk och innehåll. Känns också tydligt att författaren har ett djup och engagemang i det hon skriver om.

Uppdatering 2 080503: Eva-Lena vidareutvecklar sin uppfattning i Rullen.