Styrka brott?
Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) har i en publikation Flickorna vi sviker, ett exempel på ett anmält fall där två flickor ska ha blivit könsstympade, vilket anmälts till socialtjänsten av en anställd på en skola, efter att rektorn vägrat anmäla det. Ingen kan dock hitta att det har hänt.
Har det hänt då? Eller pekar Nyamko Sabuni ut en brottsling, rektorn, utan att ha någon grund för det.
Sara Johnsdotters debattinlägg här ovanför är läsvärt. En annan äldre artikel om könsstympning som också är läsvärd, Lättare att rapportera könsstympning, finns här.
Om man skriver om ett mycket grovt brott, visst ska det då gå att styrka att brottet hänt också. Möjligt att det går att styrka också, bara att de försök som gjorts misslyckats.
Äktenskap....
Kollar nu på Göran Persson. Och jag tycker det är befriande och faktiskt starkt, att han säger att äktenskapet med Annika skulle upphört tidigare.
Det jag sett av Annika gillar jag, tycker hon verkar vara en stark kvinna, med kraft, utstrålning och handlingskraft. Länge sedan jag såg henne nu, är inte ens säker på att jag skulle känna igen henne. Ändå vet jag att jag kände till henne innan hennes giftermål med Göran.
Egentligen kanske ett slöseri med människoår, eller något som hör livet till? Ett äktenskap mellan två människor utan gemensamma barn borde ju vara höjden av känslokraft, eller?
Vad är slöseri, bortkastade känslor? Ja, jag har inget svar. Utger mig inte för en sekund för att vara en relationsexpert.
Lovar, det här är mitt enda inlägg om politik och äktenskap i samma inlägg. I fortsättningen blir det annat, eller äktenskap och politik i skilda inlägg.
Hunden kan inte bita dig.
Hunden kan inte bita dig! Han är inget att vara rädd för.
Säger koppelhållaren till en liten kompakt hund med hundkorg. Hunden, som jag aldrig sett hoppar helt oförberett upp på mig bakifrån, när jag går på trottoaren. Vilket får mig att hoppa högt av överraskning.
Jag har kontroll på hunden.
Säger koppelhållaren till den stora hunden som gör ett utfall mot mig när jag cyklar förbi, kommer så nära att jag känner hans nos mot mitt knä, jag vinglar rätt ut i vägen när jag väjer undan.
Båda händelserna inträffade igår, en riktig hunddag.
Jag måste jobba med mig själv för att inse att hundarna är helt ok. Det är koppelhållarna jag borde hålla mig undan från. Lite svårt bara när de hänger ihop som de gör.
För de som gillar att läsa om hundar finns det mer här, Malmös hundar.
Alla kan blogga och spridning på nätet
Boken är helt ok för alla som är så ambitiösa att de läser en bok innan de börjar blogga. Jag rekommenderar alla som är villiga att betala för blogginformation att köpa boken.
I somras fick jag nedanstående kommentar från Rosmari på min fråga om det var ok att lägga ut hennes kommande bok. Det var ok enligt nedanstående förutsättningar.
Åsa: Om någon orkar sitta och skriva av hela boken, ja. Men inte om de tar betalt för den. Piratföretag som tar betalt är jag emot.
Jag har definitvt ork, är en fysiskt stark kvinna med gott om energi och tid att skriva av boken, så jag skulle mycket väl kunna göra det. Boken är mer ett tunt häfte än en bok. Ta betalt har jag inga som helst tankar på att göra.
Jag kommer inte att skriva av boken, fast jag har energi till det, för jag anser att författare och andra som gör något ska ha betalt för arbete de har lagt ut.
Det som däremot förvånar mig är att Rosmari själv inte lagt ut en länk till så att alla som vill läsa och ladda ner den kan göra det gratis. För det har ju bara fördelar att låta andra ta del av material som musik, spel och annat. Eller har jag missuppfattat det som Kulturbloggen ofta propagerar för?
Vad hände sedan?
Boken tar som alla böcker slut. Inga avslut när det gäller relationer, planer för framtiden, teknikproblemen osv. Ungefär som det är i vardagen, det bara går vidare.
I varje fall så på sista sidan står det. Vad hände sen? Läs mer på www.tackarsomfragar.se. Först upplevde jag det som lite negativt. Jag har köpt en pappersbok, då vill jag att boken är slut när jag slår igen pärmarna. Sedan blev jag lite nyfiken, inte på hur det gick, men på hur sidan var, om den uppdaterades. Det gjorde den. Åtminstone två av romanfigurernas bloggar var uppdaterade 2007. Uppdateringsintervallen är väl inget att skryta om i jämförelse med andra bloggar, men för att vara en hemsida för en bok som kom ut 2006 tycker jag det är ok.
Jag har tidigare läst en chic-lit bok. Där var det tydligen också fortsättning på nätet, jag kollade aldrig.
På något sätt gillar jag idén, att spinna vidare på romanfigurernas liv. Det är ju ett fritt val att gå in på sidan om man vill. Jag tror det passar en viss sorts böcker bra, lite såpastilen kanske.
En bok som jag nyligen läst och tyckte mycket om, Boken om Blanche och Marie av Per Olov Enqusit, där tror jag hela bokupplevelsen blivit förstörd om jag läst Blanche och Maries påhittade bloggar på nätet.
Stackars resenärer???och Reparation av dator.
Jag har köpt två biljetter från Flyme, med avgångstider i juli. Helt medveten om att det var en chansning. Ungefär som att köpa en lott.
Jag tycker nästan det krävs en brist på kunskap om verkligheten om man inte ser det som ett riskprojekt. En flygbiljett till ett annat land till ett lägre pris än det kostar att åka en normal taxibil från någon förort in till stan behövs det inga större ekonomikunskaper för att se det som ett riskprojekt.
Ett riskprojekt är också att ha datorn i närheten av vätska. Jag spillde öl i tangentbordet genom att gå förbi bordet där datorn stod, skvimpa över ölen, ölen träffar bordet och studsar ner i tangentbordet. Moderkortet dör. Nästa vecka får jag hem min nyreparerade dator. Reparationen kostar nästan på kronan vad datorn kostade i inköp. Mitt ansvar helt. Ingen otursförsäkring och ingen extra försäkring på datorn.
Så den här veckan innebär både betalning motsvarande en ny dator, utan att jag får en dator och att jag ser flygbiljettspengarna brinna upp.
Läropengar kanske det kan kallas? Köp riktiga flygbiljetter, ha inte vätska i samma rum som datorn. Sista meningen en påminnelse till mig själv.