Din deklaration och TV4
Jag gick in på Skatteverkets sida och får då infon att TV4 inte får våra deklarationuppgifter. Det kanske hade blivit rätt kul tv om de fått våra deklarationsuppgifter direkt.
Anledningen till infon är att skattemyndigheten och tv4 har liknande nummer, troligen finns det de som sms:at fel.f
Några kanske till och med lyckas få förseningsavgifter för att de skickat uppgifterna fel.
Mobiler och andra tankar.
När jag säger att jag inte gillar mobilen och knappt använder den, kan det starta ett mycket starkt engagemang hos många. Det är viktigt att slå in i mitt huvud allt jag kan missa om jag inte använder mobilen/har den med mig. Precis som om jag inte redan vet det.
Inspirerades idag av Åke Stolt, som efter sin pensionring som sportreporter har gått över till att tycka till om olika saker, har idag en krönika med utgångspunkt från mobiler. Rubriken är Det heter mobil - men man behöver inte gå omkring. Där skriver han bland annat om en man som tidigt på morgonen på Sturups flygplats går omkring och högt och tydligt berättar om i stort sett ingenting.
Men var går gränsen för vad vi berättar över till att bli ingenting, till att bli möjligheter att kartlägga någons liv? Gränsen ligger oerhört nära. Jag har senaste tiden roats av att lyssna på andras mobiltelefonsamtal, istället för att tycka att de kan väl vänta att ringa tills jag slipper lyssna. Min moral säger mig att samtal i offentlig miljö är helt tillåtna att lyssna på, det går helt enkelt inte att undvika. Häromdagen åkte jag tåg i en timme i vardera riktningen. På vägen dit fick jag veta mobilringarens personnummer, namn på två av hennes barn, området där hennes barn går på dagis. Att hon var skild, namnet på exmannen. Att hon skulle åka på semester i två veckor. Det är också nonseninformation egentligen, om jag inte helt enkelt tycker att jag kan använda informationen. Till ett inbrott, till att ta kontakt, skicka blommor med en komplimang om att hon ger ett trevligt intryck osv. Det är kanske nya tidens sätt att skapa kontakt? På vägen hem roades jag av ett ungt par som inte pratade i mobilen, men med varandra om åsikter om sina andra kompisars vanor och annat.
För några dagar sedan reagerade Deep/edition i bloggposten, Du loosar inte jobbet på grund av en blogg, på uppgiften att en man inte fått jobbet för att hans flickvän som bloggade anonymt skrivit att hon inte vill flytta. Jag tror inte heller att det är orsaken till att han inte fick jobbet, det kanske var en del i en större del, men det bör knappast ha varit huvudorsaken. Det kan väl knappast finnas någon som tror att de avtryck vi gör på olika ställen inte kan dyka upp på andra ställen? Inte bara de som vi gör själva utan de som andra gör om oss också?
Det är ju fantastiskt att så många vill dela med sig till så många. Undrar hur någon jag känner skulle reagera om jag frågade efter hennes personnummer?
Jag tycker det är helt ok att skriva och säga i stort sett vad man vill, alla är ju självklart medvetna om att det kan leda till mothugg eller att det finns kvar och används i något sammanhang som det inte var tänkt att göra. Riktigt anonyma är det ju inte många som är.
Åke Stolt har förresten en kul bloggmening i sin krönika: "Sladdertackorna" kallar sig numera bloggare.
Vad är ett hårstrå mot en mask?
Hår i maten är äckligt. Vad är då inte en stor mask? Jag som efter några i stort sett ägglösa år återupptäckt ägg funderar starkt på att avstå från äggkartongerna i butiken.
Dabitch har en häftig matlagningsbild som bevisar min slutsats: Maskar är värre än hår.
Hår i maten tankar
Jag ser hårstråna som ett tecken på att jag bör se mer seriöst på min egen matlagning och laga mer mat själv istället för att äta ute.
En annan teori är att det är mina egna hårstrån jag hittar och som får mig att må illa. Då hjälper det ju inte att jag lagar min egen mat.....
Om personerna bakom
1. Är det en bra eller dålig utveckling att nästan varenda notis i de större tidningarna idag är undertecknade?
De flesta gånger tycker jag att det saknar betydelse om de är undertecknade eller inte. Om det inte handlar om krönikor, ledare eller något annat specifikt så är det tidningen som är det viktiga, den som uppges som källan. De flesta journalistnamn säger inget ändå. Jag tror det främst är bra för att framhäva journalistens varumärke, än det är för läsaren. Jag ställer mig neutral till om det är en bra eller dålig utveckling.
2. Vilken roll har anonyma skribenter i det offentliga samtalet genom exempelvis bloggande?
Jag tror att någon som har förmåga att nå ut och påverka, genom sätt att skriva på, kunskap eller specifikt ämne, kan påverka anonymt lika mycket som den som skriver under med sitt namn. En blogg har enligt mitt sätt att se det ingen trovärdighet alls i sig själv. Trovärdigheten ligger i att jag som läsare läst den ett tag, ser att det finns en linje i det som skrivs, att bloggaren "håller ihop som person". Flera av de jag läser emellanåt som är klara och tydliga med vem de är, tycker jag inte håller ihop i vad han/hon skriver. Upplever det som inkonsekvent och fladdrande. För min del är det alltså inte anonym-kontra icke anonym som har betydelse, utan vad och hur det skrivs på lite längre sikt. Alltså att personen står för vad den skriver är mycket viktigare än att det finns ett namn, yrke eller vad det är utsatt.
3. Är det viktigt att försöka klura ut vem en hemlig skribent är?
Nej, inte alls. Det är vad som skrivs som är det viktiga, inte vad personen heter. Ett namn säger mig i stort sett inte något alls, inte ens om det är någon slags "kändis".
4. Är pengar en faktor i detta? Tycker ni det är viktigt att få veta om en bloggare tar emot pengar för sitt skrivande och av vem?
För mig är pengar ingen viktig faktor. Precis som vanligt gäller det att ifrågasätta, känna efter om det som skrivs känns rätt och äkta. Orsakerna till att vilja påverka kan vara många, pengar en i mängden.
5. Hur ser ni, till sist, på för- och nackdelar med att diskutera de här frågorna i ett så litet sammanhang som våra bloggar ännu är? Skulle det vara möjligt/önskvärt att detta diskuterades mer i "vanliga" medier? Kan det vara så att vi som är intresserade av bloggsfärens och journalistikens villkor (och inte minst zonen där de två möts) är överdrivet intresserade av de här frågorna, eller är det tvärtom att vi underskattar hur stor den förändringen blir på sikt?
Jag tror att diskussionen om det här är en i mängden av diskussioner, varken viktigare eller oviktigare. För mig själv är intresset av att diskutera det i "vanliga" medier lågt. Jag brukar inte ens läsa när det någon gång står om bloggsaker i morgontidningen. Traditionell media har väl ett egenintresse av att rapportera och diskutera det som är aktuellt, där kommer kanske bloggare-kontra journalistik in. Jag tror helt enkelt att gränszonerna ger sig själva på naturlig väg, om de nu alls är viktiga?
Rensning och tillägg
Rensning
Haja, har tyvärr slutat att uppdatera. En av få bloggar jag följt från starten.
Helenas funderingar, har lagts ner eller åtminstone går det inte att komma in på sidan längre.
Mixolydian, en inspirerande start som tyvärr verkar ha tagit långpaus efter ett fåtal inlägg.
R2, har valt att lämna sin domän och så vitt jag vet inte bloggar längre. En av de första jag började läsa när jag upptäckte dagboksvärlden på nätet.
Suburbia, tre månader utan uppdatering är lång tid och jag har saknat uppdateringarna. Liksom de andra bloggarna jag tar bort från min länklista, en blogg som jag lägger tillbaka direkt när han börjar uppdatera igen.
Svensson, Svensson, även den en blogg som jag uppskattat mycket, men som inte uppdateras.
Tillägg:
McGregor-att leva med diabetes: En blogg jag trodde att jag hade i min länklista, men inte hade. En av de jag brukar ha som exempel på en av de bästa bloggarna. De har lyckats få en personlig temablogg, livet med diabetes i familjen. Sedan är det kul att läsa någon som bloggar från Dalarna också.
Blogge Bloggolito: Trots att jag möts med förolämpningen att jag "använder svartvit tv" och därför inte får kommentera, så är det en blogg jag dras till mer och mer. Varierad blogg, med många som kommentarer, är tydligen många som har "färgtv".
R2 mobilblogg: Ger lite väl mycket intryck av bildblogg för min smak. Men eftersom R2 är den han är, så ska jag ge bloggen en chans, fast jag föredrar texter. Det man tränar på blir man bra på, brukar det heta, så jag tränar mitt bildälskande på den här bloggen.
Coola morsan: En blogg som jag läst förr och återupptäckt nu.
Brinner i Malmö
Det kom rök från grannlokalen, Kicks. Flera människor uppskattade spänningen och stod strax utanför och väntade. Kanske på att någon dyr parfym skulle explodera och sända väldoft kryddat med rök över dem?
I varje fall så hade jag redan betalt och kunde åka direkt hem.
Skilsmässofrekvens och Reinfelts matleveranser
Min undran är varför en sådan undersökning görs, vem är uppdragsgivaren.
I samma nummer av Magazinet Fitness (nr 4 2007) testar de Reinfelts diet inför valet. Han åt tydligen innehåll i en svart låda som levererandes till honom. Kul affärsidé, den gillar jag. Någon får det roliga nöjet att sammanställa och göra iordning nyttig mat och leverera till dörren varje dag. Jag tycker det skulle vara kul att testa, om inte annat för uppmärksamheten jag troligtvis fått i lunchrummet. Det fanns två varianter att välja på. En halvdagslåda, mellanmål-lunch och mellanmål för 295 kronor exkl moms. Alternativt en heldagslåda, frukost-mellanmål-lunch-mellanmål och middag för 413 kronor exkl moms.
En hel månad med matleveranser i svarta lådan skulle alltså gå på cirka 14.000 kronor. Bra att det finns människor som är villiga att betala för att hålla företagsamheten i Sverige igång.
En briljant elak idé
Tycker jag med. Elak för jag kommer inte på någon jag slutat läsa medvetet, några glömmer jag att läsa. Jag tycker idén är bra som tema. Länka till bloggen som du slutat läsa, som en liten avskedsrit eller något.
Tv-tips: Häxorna i Eastwick
Absolut bästa häxfilmen är det också. Tänk att få Jack Nicholson att spy körsbär i kyrkan, det är inga dåliga häxor som fixar det.
Sedan jag såg filmen 1987 så är associerar jag körsbär till häxor. Ska nog köpa lite körsbär att fira påsken med.
Godiset jag hade i hallen fick en vuxen kompis igår. Men det finns fortfarande lite pengar som väntar på påskkärringar, så ni är välkomna hit!
Utveckling
Undrar om det går att se en ny utvecklingsfas i det. Kött istället för internet.
Godis, moms och diabetes
På ett av hallborden ligger det både godis och pengar, för jag vill ha besöka av påskkärringar. Än har ingen dykt upp, men än har jag inte gett upp heller. Vi gick påskkärringar på påskafton så det finns hopp än. Optimist är jag i varje fall, för jag köper godis varje år. Hittills har det varit påskkärringfritt hos mig. Har inte sett någon genom fönstret heller, så jag kan inte se mig som bortvald. Godiset blir som vanligt mitt, det är synd att kasta mat.
Mat, enligt riksskatteverkets beskrivning för några år sedan var: Sådant som är avsett för människor att äta. Godis är avsett för människor att äta, alltså mat och låg moms. Till skillnad från hund och kattmat, som också äts av vissa människor, men det är det hög moms på, eftersom det inte är avsett att vara människoföda.
Sedan jag började läsa MacGregors blogg, tänker jag ofta på hur mycket godis, glass och fikande det är överallt. Därför hade jag tänkte skona barnen från godiset jag har i hallen och istället ätit upp godiset självt. Gett barnen pengar och hoppas att de köpt något kul för pengarna istället.
Tycker, som vanligt, att MacGregors blogg är läsvärd. Deras liv med diabetes i familjen, kombinerat med andra vardagligheter. Inlägget Fler barn får diabetes, kombinerat med personliga tankar gör att innehållet går fram tydligare än tidningsartiklar gör.
Önskar alla En fin påskhelg!
Transportlösningar
I varje fall så hörde jag en radiodebatt där det debatterades hur i första hand bristen på fungerande bad skulle lösas. Kontakter har tagits med grannkommunerna, även Köpenhamn. De ska hålla sina simhallar öppna på extra tider, bland annat nätter, för att malmöborna ska kunna motionssimma, barnen gå i simskola osv. Köpenhamn överväger att låna ut sina anläggningar gratis, som en liten kompensation för att så många danskar bor i Malmö och betalar skatt i Danmark. Debatten verkade väl förberedd för en gångs skull. Färdiga förslag fanns.
Förslagen var att malmöborna ska bussas till de olika badhusen. Först skulle en undersökning genomföras för att se hur mycket badhusen utnyttjats av varje individ, så att ingen fick åka orättvist många gånger. Det poängterades flera gånger att resorna var avsedda som kompensation för uteblivna badtillfällen, inte som extra förmåner. Varje stadsdel skulle ha sin egen färg på bussarna, det förslaget röstades ner för det ansågs diskriminerande att peka ut var badgästerna kom ifrån. Istället får alla som vill åka och bada sätta sig i valfri buss på uppsamlingsplatsen Södervärn. Där kommer lottning att ske för att bestämma vilken stad varje buss ska åka till. Experter på sömnproblem hos barn förbereder ett litet häfte hur barn bäst ska förberedas för att åka till simskola mitt i natten.
Så här långt tycker jag förslaget är ovanligt bra. Snabba, enkla och konkreta förslag. Politikerna var eniga också, med reservation från miljöpartiet eftersom det inte gick att få fram miljövänliga bussar med så kort varsel.
Sedan kommer det som stör alltihop. Politikerna själva vill av olika skäl inte åka med buss och bada på nätterna i andra städer. De tänker hyra helikoptrar som kan transportera dem till simhallarna, helikoptrarna ska märkas med respektive partifärg och antalet helikoptrar till varje parti ska vara i proportion till hur många som representerar respektive parti. Inga politiker kunde tänka sig att dela helikopter med andra än medlemmar i det egna partiet. Inte ens allianspartierna kunde tänka sig att göra det, trots att orange ansågs vara den finaste helikopterfärgen.
Undrar vem som utanför politikersfären skulle komma på tanken att flyga sig själv och sin familj några mil för att bada?
Det inlägget jag haft roligast när jag skrev var Nischad blog, den första april 2005. Min blogg var du under ett helt dygn rosa.