Bortglömd och ensam
Här sitter jag välförberedd och vänta. Alldeles ensam. Inga spöken, vampyrer eller ens pumpor kommer på besök till mig.
Snart äter jag upp godiset själv och spenderar årets budget av spökpengar på mig själv istället.
Varför får jag aldrig några utklädda besök? Varken påskkärringar, tomtar eller hallweenspöken vill hälsa på hos mig. Finns det något analysinstitut som har analyserat sådant?
Bloggträff söndagen den 5:e november
Restaurang Asien rekommenderas av många, jag rekommenderar den också, så den kan vara värd ett besök utan bloggträff också.
Relatera till andra böcker...
Har läst på flera ställen att Danielle Steele tillhör de mest sålda författarna, om inte till och med den mest sålda. Annika Bryn skriver det t ex här. Jag har läst Danielle Steele. Har fyra böcker i bokhyllan och tror jag har läst ett par till.
En annan författare som ska ha tillhört storsäljarna, men som jag aldrig sett något konkret på att hon gjort var Barbara Cartland.
Just nu sitter jag och funderar lite inför kvällens diskussion i bokcirkeln. Den började bra, men blev rätt tjatig efter ett tag. Jag tyckte jag läst det förr. För några minuter sedan kom jag på var jag tycker mig känna igen det från, fast det egentligen inte handlar om samma saker, inte ens samma århundrade tror jag. Från Barbara Cartland. Klädsel, utseende, spelet mellan kvinnor och män.
Den här boken är inte alls en Cartland bok. Det är stora skillnader. Den här är mer vetenskaplig, mer genomjobbad språkligt. De stannar inte vid små söta ögonkast. Bokens vackre man har haft syfilis och ligger med pigor, fina kvinnor och prostituerade. Miljöerna är välbeskrivna, för väl beskrivna. Det blir på något sätt inga egna bilder i huvudet.
Ska i varje fall bli intressant att diskutera boken ikväll. Ofta så blir det andra infallsvinklar och andra tankar om den utvalda boken före och efter diskussionen.
Boken är Min salig bror Jean Hendrich av Carina Burman.
Hur känd för att bli omskriven som korkad?
Hur känd måste en person vara för att jag i min blogg ska få skriva att någon är korkad, inte har alla hönsen hemma, ger grottmannen ett ansikte, vara i behov av trippel dosering lyckopiller, vara totalt IQ-befriad, inte ha förstånd nog att fatta vad han/hon röstat på?
Nu var det inte de juridiska aspekterna jag tänkte på, utan de mer moraliska, etiska, värderingsmässiga.
Jag tror jag aldrig skrivit något av ovanstående omdömen om någon, har jag gjort det så ber jag uppriktigt om ursäkt.
Ovanstående är en tankelek inom ett av mina favoritområden, gränsdragningarna.
Kultur eller värdelöst skräp?
Linda Skugge skrev 061014 att hon inte ville försörja Astrid Trotzig och hennes böcker som ingen köper. Jag vet inte vem Astrid Trotzig är, har aldrig hört hennes namn och det finns väl en möjlighet att jag tycker att det är väl använda skattepengar att hålla en hennes skrivande igång. Ändå är min spontana tanke, nej. Jag vill inte heller försörja Astrid Trotzig eller någon annan författare heller för att de ska kunna få sina böcker utgivna.
Lisa Marklund kommenterade sedan Linda Skugge med en annan åsikt, att det var viktigt med smalare litteratur också. Utan djup blir det ingen bredd. Jag håller med om det också.
Men när är något tillräckligt kulturellt att det är något att betala för. Om jag skriver en bok som inget förlag vill ge ut, kan jag då i varje fall inför mig själv och de som orkar höra på hävda att min bok är riktig kultur istället för att vara kommersiellt inriktad, så någon borde ge mig någon slags bidrag för att skriva? Skulle gissa att de flesta skulle tycka jag tappat självkritiken totalt med den uppfattningen.
Jag förbrukar en del kultur, t ex brukar jag besöka konsthallen, gå på bio, biblioteket osv. Jag vet att de institutionerna får olika slags bidrag. Jag har aldrig reagerat mot det. Tvärtom tycker jag att det är viktigt att olika offentliga lokaler fungerar.
Jag har en kluvenhet inför att enskilda människor skulle få skattefinansierade bidrag för att skriva böcker, göra film, skulptera, måla tavlor, skriva bloggar eller vad det handlar om för att någon klassat det som de gör som kultur. Största grunden är nog att jag inte fattar vad som skiljer kultur från det som är kommersiellt?
När jag tänkt lite till så är det främst det som inte kostar något i pengar som jag är negativ till att det finns bidrag till. Att skriva en bok, göra ett standuppframträdande går att göra i stort sett utan kostnad. Publicera går i värsta fall för båda att göra på nätet, där kostnaderna är oerhört låga. Varför ska jag finansiera sådant?
En film, teateruppsättning kostar oftast mer. Där kan bidrag vara en del för att få fart på det. Monica Rolfner utvecklar sina tankar om det här i inlägget Film och pengar.. Jag har inget att invända mot det hon skriver.
Även om det inte finns bidrag så är jag inte rädd för att kulturen eller mångfalden skulle dö. Ideella krafter driver ofta på. Människor som brinner brukar få resultat av det som de tror på. Och vad är det som säger att det är fel att ha en djup hobbyverksamhet. Jag tror det kan vara berikande både för utövaren och de som får ta del av arbetet eller resultatet.
Tankarna om kulturstöd tycker jag är svåra, samtidigt som det är intressant med något som stimulerar tankarna. Som tankarna på kulturstöd gör.
Beträffande Skugge och Marklund så har jag inga planer på att köpa deras böcker just nu. Däremot har jag gynnat deras förlag, Piratförlaget. På bokaftonen igår köpte jag böcker av alla tre deltagarna Sara Kadefors, Jan Guillou och Mark Levengood. Om syftet med kvällen var att sälja böcker så ger jag Sara Kadefors högsta betyg. Hennes bok hade jag inte hört talas om, men hon lyckades genom att prata och läsa ur boken få mig att köpa den. Det har nog ingen lyckats med innan. Jan Guillou och Mark Levengood var säkrare och mer välbekanta talare, men Sara var för mig mer säljande för sin bok.
2 år
Ska fundera ut ett sätt att fira tvåårsdagen, bara jag och min blogg.
Mona Sahlin
Hon syns, på mig ger hon på många sätt ett vanligt intryck, hon bör klara utsattheten också.
Jag tror det är på just att klara utsattheten är en av de svåraste kriterierna när det gäller att vara politiker på hög nivå. Att få kritik för utseende osv som t ex Göran Persson har fått under många år tror jag det är få som orkat med.
Bloggpolitisk karriär är lättare. Tycka vad jag vill om vad som helst, men jag behöver aldrig genomföra det.
Malmötips: Bokafton
På onsdag, den 25:e oktober 2006, klockan 19.30 är det bokafton på Hamrelius bokhandel. Medverkar gör Piratförlaget, representerade av Jan Guillou, Sara Kadefors och Mark Levengood. Det kostar 150 kronor och jag tror att något mindre tilltugg ingår. Biljetter köps på Hamrelius.
Den andra svarta sidan....
Det finns två sidor i de aktuella svartaffärerna. En som köper svart och en som säljer svart. Fokus ligger just nu på de som köper svart. Ett antagande utan analys är just att de är kända för att för tillfället vara aktiva politiker.
Jag antar att alla som tycker det här viktigt att bevaka också bevarar namn, omfattning, antal kronor på de som sålt tjänster svart också. Barnflickor brukar vara några år yngre än sina arbetsgivare. Kanske gör de om några år karriär i något parti. Då måste de hängas ut ordentligt, för några som begått olagliga handlingar kan vi inte ha som politiker.
Undrar vilka som kan bli politiker utan att riskera stora rubriker i tidningen. Jag känner ingen, i varje fall inte privat. På nätet finns det ju en del människor som har oerhört hög moral, de skulle kanske kunna passa.
Det är nog bäst att starta en broilerfabrik med barn som från början uppfostras tlll politiker. Engagerade människor från näringslivet, egna företagare, anställda på vanliga arbetsplatser är inte lämpliga att rekrytera, om man nu inte vill ge tidningar möjlighet att skriva politikersåpa.
En anonym blogg....
Stimulans för mer konspirationstankar finns att läsa här och här.
Positiv utmaning
1. Har lätt för att intressera mig för olika saker. Det är få ämnen som jag automatiskt stänger av som ointressanta, vilket gör att jag har lätt för att lyssna på det mesta, åtminstone ett tag.
2. Är hjälpsam, mer med inriktning på att praktisk hjälp än att skicka runt omtankar. Hjälpa till att skriva brev till myndigheter,kolla olika utvägar osv. Diska efter fester osv.
3. Är glad för det mesta.
4. Har lätt att hitta förslag på aktiviteter och brukar kunna få andra att också bli intresserade av det.
5. Kan nästan alltid känna att jag är nöjd med det jag gör när det gäller trivsamhet för mig själv, oavsett om det handlar om att gå på en fest, träna eller sitta hemma en lördagkväll. Jag fixar det jag vill ha när det gäller mat, dryck och stimulans.
6. Är prestigelös och har aldrig varit karriärinriktad. Om nu det är någon positiv egenskap.
7. Engagerad, gillar att främst läsa och lyssna på diskussioner, ibland delta också, även om det blir mer och mer sällan.
8. Brukar ha lätt att hitta lösningar på problem och numera också undvika att större problem uppstår.
9. Har rätt bra självkännedom och vet för det mesta var mina gränser går. Litar på mitt eget omdöme.
10. Känner inget behov av att göra mig bättre och mer positiv än jag är.
Jag skickar utmaningen vidare till: Jontas, dabitch, Trilog, Desirée och David, Jag försöker verkligen låta bli, men bloggutmaningar är för mig för evigt förknippade med Frihetens Vingar, så utmaningen går dit också.
6 punkter
1. Det finns inte en lön som är tillräckligt hög för att jag skulle vilja bli minister eller sitta på någon högre politisk plats i kommunfullmäktige eller landstinget. Jag skulle inte vilja utsätta mig själv och mina närstående för den granskning som det skulle innebära.
2. Jag har sett en rolig svensk film, Offside. Jag brukar nästan aldrig tycka att filmer är roliga, den här tycker jag var rolig, riktigt rolig.
3. Igår blev jag frestad att byta frukostvana. Provade sesampasta med antingen var det dadelsirap eller dadelhonung till. Det var gott i varje fall.
4. Längtar efter att det ska bli kallare så jag kan sätta på mig mina älskade kängor. Fortfarande, flera år efter att jag köpte dem, så förknippas de med Anneli Jordahls bok, Klass är du fin nog.
5. Jag har förutom ny dator, beställt nytt bredband också. Det har jag inte installerat än.
´
6. På söndag går min egenbestämda tillvänjningsperiod ut när det gäller att använda tangentbordet till den bärbara datorn. Då tänker jag gå över till "det stora" tangentbordet som jag köpte till separat.
Barn och mammor
Flera gånger har jag hört någon mamma berätta om något som hennes barn gör/varit med om som gör henne ledsen, arg, upprörd, frågande. Svaren från andra mammor är ofta att de börjar berätta om hur fantastiska deras barn är. De har så bra kontakt med sina barn, deras barn berättar allt för dem, mår bra, de sköter alltid skolan osv. Och det beror på att de är så bra föräldrar, engagerade, varma och har bra tillsyn på sina barn. Inte sällan med tillägget att det beror på föräldrarna hur barnen blir och hur barnen beter sig. Ätstörningar, depressioner, missbruk skulle aldrig deras egna barn få, det beror på uppväxtmiljön.
Inatt ute på stan träffade jag åter igen på ett av de där fantastiska barnen, som berättar allt för sin mamma, som alltid är skötsam, inte dricker alkohol, inte röker osv. Något stämmer inte, antingen ljuger mamma om vad dottern berättar eller så berättar inte dottern allt.
Skönt med mänskliga mammor och döttrar.
Roligt när jag inte förstår....
Men det finns en del som jag tycker att han missar när han inte läser bloggar. Jag har genom bloggarna kommit på att jag gillar att läsa sådant som jag inte förstår. Ett färskt exempel är Nästa tal. Kommentarerna till det tycker jag är jättekul att läsa. Men inget jag kommer att spara i minnet.
Övervakningskameror igen....
Ändå så behövs det mer åtgärder, bland annat för att en del undviker att åka buss och vistas ute på grund av otrygghet.
En del av lösningen är då att göra ett centralt stråk Centralstationen/Stortorget, Gustaf Adolfs Torg, Triangeln, Möllevången tv-övervakat.
Är det verkligen där som människor känner otrygghet? Alltså när vi passerar Möllevångstorget med bussen, åker vidare till Sofielund, Rosengård, Hermodsdal, Oxie, Persborg, Limhamn osv så är tryggheten bra igen. Tillräckligt bra för att våga åka ner på stan. Alltså kommer övervakningskamerorna att göra att människor vågar vara ute på kvällarna och åka buss, vilket malmös politiker ser som ett problem.
Var finns undersökningen som visar att fler skulle vara ute om just det stråket övervakades? Möjligt att det är logiskt att det händer mest där. Men det är ändå ett stråk där det vistas mycket människor, där det är upplyst, där det en stor del av dygnet finns öppna restauranger, öppna affärer. Jag har snarare känslan av att otryggheten sitter sista biten hem, från busshållplatsen och hem.
Jag rör mig i stort sett dagligen på stråket, hela eller delar av det, där övervakning planeras. Vid olika tidpunkter på dygnet. Från Möllevångstorget har jag ett par kilometer kvar innan jag är hemma. Jag cyklar oftast, enstaka gånger går jag, ännu mer sällan tar jag bussen. Någon gång åker jag taxi.
Kameror skulle inte förändra mitt sätt att vara ute. Jag skulle varken göra mer eller mindre om det blir kameraövervakning. Mitt mjöl i påsen är vitt, integriteten kan jag låta stå tillbaka om det finns några bevis för att det här ökar tryggheten hos de som känner sig otrygga. Jag skulle gärna vilja läsa den undersökningen som visar att det skulle bli fler människor ute om det här stråket övervakas.
Sveriges mest bevakade stad. Den meningen tycker jag skapar mer otrygghet än trygghet. Självklart måste det finnas massor att vara rädd för om det krävs så mycket övervakning.
Känsla av otrygghet är allvarlig och trist att den existerar. Ändå så undrar jag hur tankegångarna och bevisen är när politiker och tydligen en del av "allmänheten" tycker att den allmänna otryggheten att vistas i skulle minska om centrala stan övervakas. De flesta har ändå en rätt lång väg kvar utomhus efter att kamerorna slutat att existera.
Anledningen till övervakningen tycker jag verkar vara människors upplevda otrygghet, inte den faktiska brottsligheten.
Jag vill att alla som vill vara ute ska våga vara ute. Röra sig fritt. Bidrar kameraövervakningen till det så är det ok att genomföra den. Då tycker jag det ska finnas bevis också. Att övervakningen kommer att göra att fler är ute, fler verkligen känner sig trygg och vågar ta sig in till stan.
Intressant?