CHOCKhöjning av arbetsgivaravgifterna?
En höjning från 95.000 till 113.000 kronor, är det en chockhöjning?
En höjning från 202.000 till 239.000 kronor, är det en chockhöjning?
En höjning från 447.000 till 484.000 kronor, är det en chockhöjning?
Ovanstående är tre exempel på hur det slopade schablonavdraget slår vid olika lönesummor. Visst märks skillnaden. Men chockhöjning? Knappast för någon ändå, eller?
Om jag inte minns fel så har representanter för den nya regeringen redan innan valet talat om att bland annat schablonavdraget skulle tas bort. Någon total överraskning har jag därför svårt att se det som.
Om företag tvingas lägga ner, tvingas säga upp anställda för en ökning av arbetsgivaravgifterna med upp till 40.000 kronor på ett år så undrar jag om det företaget är speciellt friskt oavsett schablonavdrag eller inte. Hur hade t ex det företaget kunnat hantera kostnaden för en långtidssjuk med sjuklöner, semesterlöner m.m, när personen inte drar in något alls till företaget? Den kostnaden överstiger ofta 40.000 med stor marginal.
Ändå så anser jag att ovanstående borttagning av schablonavdraget är ett viktigt problem när det gäller just småföretagare. Det är förändringeb av regler och avgifter som är störande. Alltså att man inte vet vad som gäller från en tid till en annan. Tryggheten i att kunna planera är viktig. Speciellt vid eget företagande, där hela din framtida ekonomiska existens kan stå på spel om företaget visar sig inte kunna fungera. Även om summorna det handlar om för de flesta inte är enorma så skapar just förändringarna en oro. Vad kommer härnäst?
Konsekvenserna av ovanstående ska bli intressant att följa.
Bond-filmen
Tillägg. Den här bloggposten var ett test av några saker, alltså inget seriöst alls.
Kulinarisk upplevelse
För mig har det blivit en tradition att kombinera två smakupplevelser när två säsonger startar.
I onsdags var det dags. Säsongens första glögg kombinerades med säsongens första semla på Café Gustav Adolfs Torg vid torget med samma namn här i Malmö.
Har ni inte testat kombinationen, så tycker jag ni ska gör det. Det är gott.
Pers Planet
Mitt intresse för dansföreställningar har aldrig varit stort. Min kunskap om dans är låg, nästan obefintlig. Den här föreställningen gillade jag. Tiden flög iväg och jag tyckte den tog slut alldeles för fort.
Mannens känsla för smak?
Jag har under rätt lång tid gjort ett tyst experiment. När jag går ut och äter med en man och vi delar en flaska vin, så är det alltid han som serveringspersonalen vänder sig till för att avsmaka vinet. Experimentet har alltså varit att jag kollat vem de vänt sig till.
Det gör att jag ställer en fråga. Finns det någon undersökning som visar att mäns smak är mer positivt inställd än kvinnors? För något annan anledning att vända sig till mannen än att restaurangen vill undvika klagomål kan väl inte finnas?
Nu avslutar jag experimentet. I lördags åt jag på La Casita där de gjorde det för mig mest rätta. De frågade vem som skulle prova vinet. Ger ett extra plus till La Casita för det.
Malmötips: Arkitekten
Arkitekten började med en av de segaste inledningar jag någonsin varit med om. Sedan blev det extrapaus i cirka 15 minuter för att ljuset inte fungerade.
Fortsättningen var något mindre seg. I andra akten lyfte den och segheten nästan försvann. Framför allt upplevde jag det som att skådespelarna lyfte. Åtminstone mannen, hustrun, "antihöghusaktivisten" och lastbilschauffören.
Familjedestruktivitet fanns det gott om och det var inte mycket av det destruktiva som finns som inte fanns med. Destruktiv tydlighet fanns det alltså gott om.
Jag har sett en hel del destruktivitet både på film och tv. Läst om det i dagböcker och bloggar också. Här fick jag det i koncentrerad form.
Jag gillar Intiman för att det känns som om det finns en närhet till scenen. Därför tycket jag att Arkitekten är värd ett besök. Totalt var den ändå värd att se, fast den inte lämnade några bestående intryck på mig.
Malmötips: Arkitekten
Arkitekten började med en av de segaste inledningar jag någonsin varit med om. Sedan blev det extrapaus i cirka 15 minuter för att ljuset inte fungerade.
Fortsättningen var något mindre seg. I andra akten lyfte den och segheten nästan försvann. Framför allt upplevde jag det som att skådespelarna lyfte. Åtminstone mannen, hustrun, "antihöghusaktivisten" och lastbilschauffören.
Familjedestruktivitet fanns det gott om och det var inte mycket av det destruktiva som finns som inte fanns med. Destruktiv tydlighet fanns det alltså gott om.
Jag har sett en hel del destruktivitet både på film och tv. Läst om det i dagböcker och bloggar också. Här fick jag det i koncentrerad form.
Jag gillar Intiman för att det känns som om det finns en närhet till scenen. Därför tycket jag att Arkitekten är värd ett besök. Totalt var den ändå värd att se, fast den inte lämnade några bestående intryck på mig.
Internetkarriär-personlig betraktelse
Jag upplever själv att jag går baklänges när det gäller nätet. Från de första årens stora entusiasm. Tänk att våga debattera på ett forum, ett forum till på köpet med en rätt tuff jargong. Mitt första svar på ett inlägg handlade om dödsstraffets vara eller inte vara, min åsikt var ett definitivt nej. Så där har nätet inte påverkat mig till något annat.. På det forumet tror jag att jag lärde mig nätets viktigaste regel, ta inte det som skrivs personligt, ta inte allt så hårt. Fundera vad som skrivs. Ta åt dig det som är viktigt för mig och strunta i det andra. En viktig lärdom. Vilka oerhört positiva kontakter jag fick via ICQ. Jag kallade mig Cleopatra först. Det ledde associationer till både det ena och det andra. Intensiva utvecklande kontakter, längtan efter gula brev som blinkade i hörnet. Jag har aldrig varit någon chattare, de kontakter jag hade där var mer än två ord åt gången, definitivt mer än en smiley. Flera av dem träffade jag. Några blev det bara en gång med. Några blev det mer med. Någon har jag kontakt med idag.
Sedan kom åren när nätet var en naturlig del. Skaffade hemsida.. Väldigt amatörmässig i Front Page. Läste dagböcker och tidningar. Eva-Lena var den som genom Rullen inspirerade mig till att skriva mina egna anteckningar.För rätt så exakt två år sedan blev mina anteckningar en blogg istället. Jag skriver samma saker här som jag gjorde i mina anteckningar på hemsidan.
Sedan något år är internetanvändandet mer en vana, emellanåt kanske till och med en dålig vana. Ungefär,som att bita på naglarna ungefär. Det skadar varken nagelbitaren eller omgivningen, men det tillför inte så mycket heller. Ungefär som att läsa dagstidningen. Inget jag skulle säga vara dagens höjdpunkt, men inget negativt heller. En vana helt enkelt.
Sedan flera år tillbaka är jag inte sökbar på ICQ. Senaste året har jag bara haft kontakt med en person där. En person jag inte vill förlora kontakten med, en person jag aldrig träffat IRL, men som blivit ett bra bollplank, både när det gäller roliga och mer tråkiga saker.
Idag då. Ja, nu kommer min bakåtkarriär. Sedan rätt lång tid tillbaka har jag inte haft internet hemma. Bredbandsbolaget funkade uselt, så jag sa upp det abonnemanget. Först försökte jag med Telia. Telia svarade efter en vecka med helt oläsliga mail. Struntade då i Telia också. Surfade på internetcaféer, vilket jag trivdes bra med, bestämde mig för hur länge jag skulle sitta och gjorde det. Bloggandet gick hur lätt som helst.. Sedan fick jag tips från Aggeman, att jag kunde surfa på modem via Telia. Jag köpte ett modem, surfade på modem och fick en smärre chock när telefonräkningen kom. Telefonchock är kanske en bra rubrik? Är det så många timmar jag sitter på nätet??? Jag hade kunnat göra så mycket annat den tiden.
Sedan kraschade hårddisken. Min dator var cirka 5 år gammal. Övervägandet var, köpa hårddisk eller ny dator. Det blev en ny dator. Så nu sitter jag med en ny, bra bärbar dator och vet för första gången inte vad jag ska göra på nätet. Jag kopplar upp av gammal vana. Kollar det jag brukar göra, vet ungefär vad jag kommer att få läsa. Jodå det är kul fortfarande ibland, men det är förutsägbart på något sätt.
Jag har sedan flera veckor modem och instruktioner från Telia för att installera deras bredband/ADSL eller vad det nu är. Men.... jag surfar fortfarande på modem från Telia, intresset är inte tillräckligt stort för snabbare uppkoppling att jag lagt min energi på att fixa det.
ICQ då? Ja, min enda kontakt där är viktig för mig, så det är ett skäl till mig att skaffa bredband, så det finns möjlighet att parera våra tider.
De sociala kontakter jag har på nätet är viktiga för mig. De som jag träffat utanför nätet har med något enstaka undantag, varit positiva kontakter. De flesta har jag bara träffat en eller ett fåtal gånger, men ändå har det gett något.
För min egen del är internet ett sätt att knyta kontakter på. Däremot inte ett sätt att underhålla dem.
MSN har jag provat, men liksom ICQ så är de här on-linebaserade kontaktsätten inget sätt som passar mig. Jag föredrar långsammare mail eller meddelandekontakter. Senaste veckorna har jag nästan varit i konflikt med en god vän som anser att MSN tllhör ett av de bättre sätten att hålla kontakt. Jag har efter att ha funderat på det kommit fram till att min ståndpunkt är rätt så fast, det passar inte mig.
Jag jobbar när jag är på jobbet, jag tycker inte spel är så intressant. Det jag främst gjort under mina år på nätet är att läsa, söka information, det gör jag nu också. Det kanske räcker med modem för mig?
Men jag börjar mer och mer förstå t ex mina arbetskamrater som inte fattade vad jag gjorde på nätet i snitt 90 -120 minuter per dag. Idag förstår inte jag heller det.
Det var mina associationer till Infontologys bloggposter. Var finns samhället? Både på nätet och definitivt utanför är mitt svar.
Någon gång är det bra att visa något som finansiärerna vill se
Ovanstående är en kommentar till att Lunds Konsthall under 2006 kommer att få cirka 57.000 besökare. En halvering jämfört med år 2005. Jag håller med om kommentaren. Det är flera utställningar per år och då kan det vara både smala med liten publik och bredare som når ut till fler.
I föregående inlägg skrev jag att jag inte vill finansiera författares skrivande, eller finansiera deras möjlighet till icke-skrivande. Jag kan däremot tänka mig att hjälpa till med finansieringen av utgivningen av vissa böcker, men inte för arbetet för dem.
Konsthallar betalar jag gärna för. Även för konst som jag själv väljer att inte se. Att gå in en stund på Konsthallen utan att betala något, stanna en kort stund eller flera timmar. Det är som biblioteket ungefär.
Jag besöker vare sig biblioteket eller Konsthallen speciellt ofta, men jag gillar tanken på att de finns och väntar på mig. Båda väl värda att betala lite skattepengar till.
Miljoner i bidrag
Ska marknaden eller olika stipendier avgöra vilka författare som kan skriva sig mätta?
Ovanstående är första raden i en omdebatterad artikel i DN av Markus Wilhelmsson. Jag har inget svar på frågan. Spontant svarar jag marknaden. Varför skulle marknaden vara en dålig finansiär? Är böcker som bara ett fåtal vill läsa bättre och ger ett mervärde som vi som konsumerar inte fattar? Visst finns det nackdelar, att viss sorts litteratur kanske inte produceras mer, att författaren påverkas av finansiären osv. Men vem förväntar sig en neutral skönlitteratur. Inte jag i varje fall.
Gudmundsson och Framtidstanken skriver om marknaden när det handlar om kommersiella gratistidningar. Jag ser inget fel i kommersialismen där heller.
Vad är det som säger att en bok behöver ges ut på papper med hundratals sidor? Är det viktigt på något sätt att publicera den så finns det andra publiceringssätt, e-bok, blogg osv. Mer och mer övertygas jag om att jag inte tycker författare ska få skattefinansierade bidrag för att skriva boken. Jag fattar självklart också att de behöver mat på bordet, det kan behövas research som kostar osv för att kunna skriva boken. Men varför behöver det bli en bok? Det kanske räcker med noveller, notiser, berättelser osv.
Jag fascineras av författarpenningen. Att få ett livstidsbidrag baserat på gamla meriter utan något som helst prestationskrav tycker jag är intressant.
Reidar Jönsson har författarpenning. Han har inte gett ut någon bok sedan 1994. Det är tolv år sedan. Det innebär att han fått cirka 2 miljoner utan att ge ut något. Nu har han i varje fall kommit igång. När boken blir klar har han kanske fått 2,5 miljoner. Jag läste hans senaste bok, jag har den till och med i bokhyllan, Gå på vatten heter den. Jag får inga associationer alls när jag ser bokens rygg och titel, men jag kanske ändå missat något om den inte getts ut.
Enligt artikeln säger Reidar Jönsson: Det finns ingen anledning att skynda på för att jag ska ge ut en bok. Det kommer så mycket skräplitteratur.
Vad är skräplitteratur? Om många gillar något så kan det inte var bra, eller? Jag tycker att det är kultursnobbism, något som jag avskyr.
Nej, jag vill inte betala författare miljoner för att de kanske kommer att prestera något, men jag har full förståelse för att andra har andra synsätt.
Dead man Walking
Var på premiären av operan Dead man Walking igår. Jag är ingen operafantast eller speciellt van att se opera, men den här var bra. Mycket bra. Jag satt helt fängslad från början till slut. Speciellt de två huvudrollsinnehavarna Syster Helen spelad av Miriam Treichl och Joseph de Rocher spelad av Samuel Jarrick lyfte föreställningen.
Föreställningen hade flera mycket starka scener. Förutom morden som var orsaken till dödsstraffet och genomförandet av dödsstraffet, var även en del av samtalen och tankarna som fanns hos hos anhöriga, Syster Helen och Joseph de Rocher genomträngande.
Är absolut sevärd, så jag rekommenderar den.
Jag har in i ryggmärgen emot dödsstraff. Rekommenderar stöd till Amnesty och även läsning av deras artiklar om dödsstraff.
Uppdatering 061113: Nättidningen har en läsvärd kortfattade och positiv recension av Dead Man Walking.
Farsdag
Gratulerar pappa på Farsdag idag.
Alla är värda ljus
Därför hoppas jag att personen som skruvat bort en glödlampa monterad cirka 4 meter upp på ett hus verkligen njuter av sin belysning.
Var finns de egentligen?
Danmark skärpte lagstiftningen för anhöriginvandring 2002. Det har bland annat gjort att "kärlekspar" bosätter sig i bland annat Malmö. Eftersom Sverige har generösare regler kan paret då kan söka om uppehållstillstånd för partnern som inte är dansk av skälet: anknytning till dansk person som flyttat till Sverige.
Kvinnojouren i Malmö har senaste året tagit emot 25 kvinnor som flytt från sina danska män.
Att de danska reglerna har inneburit att en del bosatt sig i Sverige är inget nytt. Det har det stått om i tidningarna flera gånger. Jag har också träffat en del som bor här just av det skälet. Att en del av dem far illa på olika sätt är väl inte heller oväntat. Att de på olika sätt är extra utsatta är en rätt så naturlig följd av situationen. De bor i ett land där ingen av dem har en riktig anknytning till. Kvinnorna är ovanligt isolerade enligt uttalande från kvinnojouren i artikeln här ovanför.
Möjligen felaktigt så har jag dragit slutsatsen att det främst är danska män med en kvinna från ett tredje land som bosätter sig här. Att det är ett betydligt färre antal kvinnor med en man från tredje land som det gäller.
I varje fall så har jag rätt länge funderat på var en del av de här kvinnorna egentligen bor. Jag tror att en del av dem bor i Danmark, men står skrivna på en adress i Sverige. Vilken kvinnojour har de möjlighet att ta kontakt med om behovet finns? Istället för att vara isolerade i en lägenhet i Sverige, så är de isolerade i en lägenhet i Danmark, där de officiellt inte finns. Vem ser till de problemen?
Nej, jag har ingen vetenskaplig undersökning bakom mig. Bara en följd av tänkbara logiska slutsatser. Dansk man blir kär i kvinna från X-land. I Danmark får hon inte bo, men i Sverige går det bra. De skaffar en lägenhet i Sverige. Varför skulle de vilja bo här? Han jobbar i Danmark, hon har ingen anknytning till vare sig Sverige eller Danmark. Man skaffar en bostad i Danmark också. Lägenheten i Sverige står antingen tom eller hyrs ut i andra hand.
Så hade nog jag själv gjort i den situationen. Varför skulle inte andra göra det?
Reportrar utan gränser
Reportrar utan gränser organiserar en 24 timmars demonstration mot censur.
Jag hänvisar till Louisep som beskriver det kortfattat här.
Jag kommer inte in på Reportrar utan gränsers sida. Troligen beror det på att jag sitter på en dålig internetuppkoppling, eller så är trafiken stor just nu.
Statistik
Jag vet att jag tidigare skrivit att jag inte är intresserad av statistik, men jag har ändrat mig.
Det jag tänkte fråga om är tips på lämplig statistik. Vilka som är lätta att lägga till på min sida, alltså inte kräver någon "programmering", ändring i koder och liknande, utan går att installera direkt även på en standardiserad blogg.
Bloggträff
Med anledning av både tankar och mer konkreta hinder så skulle jag inte gå på någon bloggträff igår. Tankarna förändrades till det bättre och de mer konkreta hindren fixades till viss del undan och resten av delarna flyttades framåt i tiden.
Eftersom jag fick kännedom om att en träffdeltagare skulle komma mycket sent, så vågade jag också slinka in en stund. Restaurangen låg mycket lägligt längs min cykelväg hemåt.
Rätt så trött och hungrig kom jag slutligen dit och stannade en stund. Det var min kortaste bloggträff hittills. För första gången är det inte något av samtalsämnena som jag minns bäst, utan något visuellt. Jag tror det har med den sena ankomsten att göra, för det jag kom mest ihåg var att jag såg snygga ringar och ett snyggt halsband. Möjligt att tröttheten gjorde ett visst dubbeltänkande, för jag tänker två halsband som jag glömt hur de ser ut, men som jag tyckte var fokus då.
I varje fall så läste jag att det var fler än jag som har halsbandsminnen från den bloggträffen.
Jag försöker dra någon slags slutsats och kommer fram till att antingen så börjar bloggträffarna utvecklas till något slags fasionistaträffar. Det som stärker den slutsatsen är att filmen Djävulen bär Prada nämndes. Eller också så är det sena ankomster som gör att fasionistatankarna tar över. Jag tror det är det senare för mig. Förutom att det är oartigt att komma så sent, för barnlösa i varje fall, så blir tydligen min lyssnarkoncentration störd.
En tydlig plan fick jag i varje fall inspiration till. Det är att jag ska fixa någon slags statistik till min blogg. Vill veta hur jag ligger i relation till modebloggarna. Har dragit slutsatsen att det bästa är att ha flera statistikupplysare, för då kan jag välja vilka siffror jag vill ha till varje enskilt tillfälle. Nu ska jag bara vänta på att statistikfixarinspirationen ska infinna sig.
Uppdatering 061108: Äntligen!!! Håkan har skrivit en sammanfattning av bloggträffen. Det har han inte gjort på flera träffar nu. Tvärtemot vad självförbättringsgurus brukar påstå så kan ibland provokationer leda till positiva reaktioner. Jag har saknat hans sammanfattningar mycket, de var en betydande del av bloggträffarna. Det finns till och med lite nostalgi där. Tänk så imponerad jag var av kvalitén och seriositeten i bloggträffarna innan jag med stor tvekan vågade ge mig iväg till min första bloggträff.
Frågor
Är det omoraliskt att vara otrogen?
I själva ordet otrogen tycker jag att det ligger att något är fel. Ett svek mot någon. Jag är dålig på relationer, men för mig är grundförutsättningen att jag är tillsammans med en i taget och att jag vill att en eventuell partner också skulle vara det. Om vi nu inte kom överens om något annat, vilket det finns en möjlighet att jag skulle kunna göra. Men då är det för mig inte otrohet.
Är det moraliskt rätt att höja priset på ett paraply från 50 kronor till 250 kronor när det regnar kraftigt ute?
Eftersom jag tror på marknadskrafterna så tycker jag det är helt ok att göra det. Det är upp till mig själv att välja att bli blöt, ha ett paraply i fickan eller köpa ett.
Är det acceptabelt rätt att begå självmord?
Ja, jag anser att vi har rätt till vårt eget liv. Tror någon att det blir bättre på "andra sidan" än det är i det här livet, så tycker jag inte att det är fel att ta sitt liv. Det är min grundinställningen. Sedan är det här en av de svåraste frågorna som finns. Lättillgänglig hjälp till de som behöver och vill ha. Hjälp att hitta utvägar, se perspektiv osv. Bra behandling när det är sjukdomar som ligger bakom viljan till självmord osv.
Är det acceptabelt att ge aktiv dödshjälp?
Nej. Jag tycker den situationen gränsar till mord. Fast den frågan är inte heller enkel. De fall jag kan tänka mig att det är acceptabelt är när någon har möjlighet att uttrycka sin önskan att dö under en period, men inte har fysiska möjligheter att genomföra det själv. T ex förlamningar vid olyckor och liknande. Vem kan avgöra att svårt dementa människor, människor som inte kan göra något och uttrycka något vill dö? Kanske att de som ser på vill slippa se lidandet, men det säger ju inget om personen det handlar om. När jag läser dödshjälpsdebatter så tycker jag sällan det handlar om att vilja dö. Det handlar om att människor plågas i smärtor, ångest och inte har en önskad livskvalité.
Är det moraliskt rätt att döda en för att rädda fem?
Spontant är mitt svar nej. Sedan finns det situationer när jag kan se framför mig att det är rätt. Står en man med ett vapen och hotar att skjuta sin familj så anser jag att det är bättre att skjuta honom än att låta hela familjen dö. Däremot så tycker jag inte att det t ex är rätt döda en person för att kunna rädda fem andra genom organdonation eller liknande. Då blir det en planerad situation.
Är det moraliskt rätt att straffa en brottsling trots att han inte kommer att göra om brottet?
Ja, straffet är en påföljd för gjorda handlingar, inte för eventuellt kommande handlingar.
Ska man ha mindre rätt till sjukvård om man själv orsakat sin sjukdom?
Nej, den indelningen är människofientlig.
Babel
Det har varit glest med biobesöken för mig i år. Å andra sidan har jag inte sett någon film som jag tycker var dålig, men några har jag glömt namnet på. Någon definerar lycka som små korta stunder av glömska, då är glömska positivt. För det mesta ser jag glömska som något negativt, lite dimmigt och något som ger en diffus känsla av något.
I varje fall så tänkte jag gå och se Babel när jag läste om den första gången för rätt så länge sedan. Sedan tappade jag intresset. Nu är intresset väckt igen, märkligt att en kort och enkel recension kan återuppväcka intresset, men det gjorde den.
Inom en vecka tänker jag se filmen.
Spökerier....
I varje fall så anser jag att media t ex radio och tv ska ge mig något att fundera på. Idag, fredagen den 3:e november, ska radioprogrammet Frank i P3 handla om spöken, skräck och pumpaslöjd.
Eva-Lena ska vara med och bland annat prata om vad man ska göra om man råkar ut för spökerier. Spökena lyser med sin frånvaro här så det verkar vara lite onödigt vetande för mig, men jag tycker det är intressant att lyssna på Eva-Lena så av den anledningen ska jag byta ut min vanliga repeterande musikkanal och försöka ratta in P3 istället.