Åsas anteckningar

Jag har för en tid sedan genom media fått veta att kungapareti inte kommer att besöka premiären av  Maskeradbalen den 11:e februari här i Malmö. Skälet ska vara hänsyn till familjen Palme, eftersom  mordet på Olof Palme kommer att vara det som skildras.


Först tyckte jag det var tråkigt. Tänk alla som sett fram emot en skymt av kungaparet. Kanske planerat klädsel, smycken, parfym och make-up extra mycket för att få en skymt , och kanske i bästa fall få en blick tillbaka, av Sveriges mest kända par. Om de nu inte redan är utkonkurrerade av äldsta dottern och hennes pojkvän.


I varje fall så har de beslutat att inte komma till teaterpremiären.


När besvikelsen över att Ni inte skule komma till nypremiären av den stora teatern i Malmö lagt sig,  blev jag istället glad.


Glad över att i varje fall drottning Silvia kommer att resa till Malmö. Självklart kan hon inte missa att besöka handikappidrottsverksamheten här i Malmö. Det ligger henne varmt om hjärtat. Och flera handikappade är så glada över att drottningen visar ett positivt intresse för deras verksamhet.   Flera är övertygade om att drottningen inte kommer att vilja missa att besöka deras aktiviteter.

För visst kommer kungaparet till Malmö? Inte var väl februaridagens planer endast att flyga  hit sent på eftermiddagen, se premiären och flyga tillbaka igen?  Om planerna var sådana så finns det nu extra timmar.

Stockholm är värt att lämna för ett besök i Malmö. Pluspoäng till kungaparet om de kommer hit och visar att deras positiva inställning till aktiviteter verkligen är värt något.

Nu var det rätt länge sedan jag skrev om Turning Torso.


Jag tror inte jag skrivit om det eller kommenterat det, men jag vet att jag och några vänner pratat om hur fönstren skulle putsas, de ska inte vara öppningsbara.


I varje fall finns  förklaringen på fönsterputsarfrågan här i Sydsvenskan. Fönstren putsas utifrån. Och fönsterputsarna är igång varje dag, det framgår inte om alla fönster putsas varje dag.


Jag lider verkligen med fönsterputsarna. Att sitta fast så högt upp är som taget ur en skräckfilm.

Var där igen nyligen och mitt intryck från de gånger jag varit där står fast. Det  är den restaurang jag skulle rekommendera som Malmös bästa, om någon frågade mig.


Den har allt. Miljö, bra mat, bra drycker, bra uppassning.


S:t Markus ligger i en källare. Levande ljus, orgelbunden sval  lokal, som det nästan går att gå vilse i.


Det finns både en vanlig meny och en välkänd buffé. Jag rekommenderar buffén. Den är bred och har mycket gott. Från en jättegod fisksoppa, sill, smårätter till varmrätter. Efteråt finns det också rikligt med ostar att välja på och slutligen ett dessertbord, med efterrätter, kakor, godis, choklad och pajer.


Buffén kostar 288 kronor och vinflaskor finns från strax under 300 kronor och uppåt. S:t Markus har en av Sveriges bästa vinkällare, om man är intresserad av viner.


Priset är högre än på många andra restauranger. Jag tycker ändå att den är prisvärd. Man får mycket för pengarna och när något extra ska firas så rekommendera jag ett besök  här.

Four TV shows I love to watch
Finns ingen här heller. Jag tittar en stund här och där, men har inte följt något sedan Dynastin och Varuhuset.

Påminner om blogglunch den 5:e februari klockan 14.00 på Kin Long vid Triangeln.


Det är inget anmälningstvång, alla är välkomna. Anmälandet underlättar bordsbokningen, men det har aldrig varit någon platsbrist tidigare.


Välkomna!

I lördags såg jag ett avsnitt till av Riket. Snart, snart har jag infriat en av mina punkter på min nyårsplanering, dvs att allmänbilda mig genom att se en dokussåpa.


Det avsnittet är det första som jag tyckte var kul. Det var fart och liv och var lite energiskt.


Vem jag tror vinner? Inte en aning!  Tycker att det kan gå i stort sett hur som helst.

Jag har sedan flera år tillbaka haft mobiltelefon. Skulle gissa att jag själv max ringt ett par timmar på den. Mesta tiden är den helt avstängd och befinner sig på annan plats än jag själv gör.


I varje fall har jag av någon anledning haft den med mig mer än vanligt senaste veckan. Vilken tidstjuv! Människor som under alla år alltid kunnat komma på möten på avtalad tid och plats måste nu flytta både tid och plats. Det går inte att komma försent när någon har mobil, för det är meddelat innan den sena ankomsten registrerats. Att jag får 45 minuter extra på stan gör inget, för jag fick veta det innan vi skulle träffas.


Sedan har jag fått fler kramar, gulliga nallebjörnar, roliga historier osv på en vecka än jag normalt får på ett halvår. Via SMS, från personer som nog inte skulle vilja ha tid/lust/vilja att träffa mig om jag frågat om det, men kramas via förkortade SMS med mig, det vill de. Och kalla mig för vännen i tilltalsordet, vilket ger mig kalla knottrar.


Så från och med i förrgår så ligger mobilen där jag tycker den ligger bäst och i ett tillstånd som är det absolut mest vilsamt. Den ligger alltså avstängd hemma och jag är någon annanstans.


Teknikfientlighet tror jag inte att min mobilanvändarmotvilja beror på. Mer att jag helt enkelt inte känner något behov av den. Och att jag föredrar andra sätt att kommunicera med människor jag känner privat än via små gulliga SMS.  


Är glad och lycklig över att det mesta av tekniken i mitt privatliv är frivillig att använda. Mobilen  tillhör det som jag anser vara onödig teknik. För mig!

Osammanhängande filosofiskt lördagssvammel.


Igår var det fredagen den 13:e. Inget  hände och hade det gjort det så hade jag inte sett det som något som hänt på grund av datumet. 



Jag har svårt att tro på sådant som: svarta kattolyckor, färgpåverkan, datum och veckodagars påverkan, astrologi och annat. Jag vet att en del kan presentera bevis för det. Liksom en del också anser sig kunna bevisa gudars existens. 


I varje fall så är religion, liksom astrologi och skrock för mig  en fråga om att tro eller inte tro. Behov, vilja, övertygelse om att något finns eller inte finns. Det behövs inga bevis, bara en inre känsla för det.

 
Liksom det i stort sett inte längre finns någon allmän moral, så finns det inte heller någon tro- och efterlevandenivå man ska lika på utan vare och en skapar sin egen moral och tro-värderingsregler och lever på den nivån var och en anser är rätt. För längre perioder eller kortare stunder.


I varje fall så har jag vid några tillfällen hört att tron på astrologi ska vara mindre i vissa stjärntecken. Stenbockar ska ha mindre tro, förmåga eller vilja, att tro på astrologi. Undrar vilka som gör sådana undersökningar? Existerar sådana undersökningar? Eller är det någon  som sprider det bara och så är det så?  Spelar det egentligen någon roll?


Om inte jag har helt fel så finns det ingen fullständig sanning. I stort sett allt går att tolka i vilken riktning man själv vill göra.


Men ändå är källkritiken och ifrågasättandet det viktiga.  Men varför ifrågasätta ett påstående om att Stenbockar tror mindre på astrologi än andra?

Jag skrev en något ironisk text om övervakningskameror  för  något år sedan.   Jag har aldrig förstått de som tror att så mycket kan lösas med hjälp av ökad bevakning och att register inte skulle missbrukas, utan att det bara är de som inte har rent mjöl i påsen som skulle ha något emot att övervakas.


För inte så länge sedan hörde jag t ex några som var övertygade om att DNA-register skulle lösa i stort sett alla våldtäktsfall. Säkert skulle en del lösas, men då saknas ändå grundinsikten i flera våldtäktsrättegångar. Att ord står mot ord. Ingen av de inblandade förnekar att de haft någon slags sexuellt umgänge, däremot så är det inte självklart för båda att det som de gjorde var brottsligt. Det hjälper knappast ett DNA-register till med.


Jag kan tänka mig att det vid flera brottsutredningar går att hitta gärningsmannens DNA. Men går det ändå att styrka att det var han/hon som var brottsling? Det kommer vid en del brottsplatser knappast heller att vara någon brist på DNA från olika människor.


Övervakningskameror då? Ja, trots att min text som jag länkade till här ovanför var ironisk, så står jag fast vid att det ställe där de verkligen skulle göra nytta är i våra hem. Det är där många brott sker, utan vittnen,  där ord står mot ord, långvariga pågående brott. Där inblandade, barn och djur, inte har någon som helst möjlighet att göra egna anmälningar till polis eller myndigheter.  Andra har en försvagad möjlighet på grund av att de är nedbrutna osv. Hemmen är en brottsplats där det pågar mycket dold misshandel, psykiskt och fysisk. 


Jag är för en aktiv brottsbekämpning, för högre straff för av domstolar dömda brottslingar för vissa brott. Inte de som döms av fikarastpratare, bloggare och andra. Däremot har jag inte den tilltron till övervakningskameror och DNA-register som så många verkar ha idag. Varken som förebyggande åtgärd eller som bevismaterial.   


Trots att jag anser mig ha rent mjöl i påsen, trots att jag vet att jag är övervakad på många ställen här i Malmö och inte tänker på det, så tycker jag inte att övervakningen är en självklarhet.  Den ska och bör diskuteras och ifrågasättas.


Patrick på Suburbia har skrivit om personlig integritet. Där finns också länkar till andra som skrivit i samma ämne.

"Det här är en bok som är helt otänkbar att  sitta och läsa på ett café i Lund"


Den kommentaren har jag hört flera gånger.  Senast igår.


Jag tycker det är en intressant kommentar.  


Jag drar då följande slutsats:  Om jag bor i Lund och gillar att läsa på caféer så måste jag alltså ha minst en bok under pågående läsning, som jag kan visa för andra att jag läser.  Dvs att sådant som definieras som lättviktig och skräplitteratur bör undvikas.


Varför skulle det ha betydelse vad jag läste på ett café i Lund?  Möjligt att mina raggningsmöjligheter hos vissa män försvinner, eftersom jag läser fel och kanske avtändande litteratur. Å andra sidan borde andra attraheras av att jag väljer de böcker jag väljer att läsa, att jag har en lättviktig litteratursmak. Men de männen räknas då inte med att de bor i Lund, i varje fall finns de inte på caféerna och kollar in vad andra läser. Eller så är det så att det ger ett negativt personligt varumärke att bry sig så lite att jag läser vad som helst på caféer. Eller så vill jag själv inte ha en image av lättviktig person.


Nu läser jag gärna på caféer, men jag gör det i Malmö. Där har jag aldrig hört motsvarande kommentar.  Jag har inte ens funderat på om jag ska censurera viss litteratur som jag läser utanför mitt hem.  Kanske har jag därför ett dåligt rykte både som bokläsningsraggningsobjekt och fått ett negativt dåligt personligt varumärke som jag inte ens vet om. I varje fall har aldrig någon kommenterat vad jag läser ute. Inte heller har någon försökt ragga upp mig när jag läser.


I varje fall tycker jag att kommentaren egentligen är rätt kul. Jag skulle  kunna läsa vad som helst på ett café i Lund också. Kanske är det något fel på mig? Jag har nog inte fattat de sociala koderna riktigt.


Har ni någon bok eller tidning som ni läser som ni inte skulle kunna tänka er att läsa ute? Jag kommer int på någon just nu. Nu ska jag ta med mig Gregorius och gå till gymmet och läsa.

Jodå, jag håller fast vid mitt såpaprojekt. Hittills har jag inte missat något avsnitt.

Nu såg jag det på ordinarie sändningstid på fredagskvällen. Håller fast vid mitt omdöme från nyår att det är ett utmärkt program inför en fest eller utegång.  Igår gjorde det inte saken sämre att det den här gången var  på också, fåren.  Även Sauk har kommit tillbaka igen.


Den bästa var i varje fall Lixörns blick när Hans snackade vid bordet och fick ge sig iväg till fattigstugan istället för Jonas.  Den blicken och det humöret hade det varit kul att utmana någon gång.  Blicken hade en intressant glöd.


En märklig grej är att den här hängningsscenerna och även hästscenerna har visat innan och med så dåligt maskerade deltagare att det gått att räkna ut vilka som inte skulle åka ut. Kanske har tv inte ens ambitionen att utröstningen skulle vara spännande?

Häromdagen var det polisspaning efter en skallerorm i mina kvarter.


Polisen larmades för att det fanns en skallerorm högt uppe i ett träd. Andra gången polisen fick larmet och åkte dit så såg de ormen uppe i trädet. Polisen tillkallade  personal från terrariet vid Folkets Park. De tillkallade  konstaterade att det inte var så spännande. Det var en leksaksorm.  Experterna hade redskap med sig för att plocka ner den, så sedan var den borta. 


För flera år sedan hörde jag en uppgift om att Möllevångsområdet skulle vara Sveriges mest ormrika område.  Som den källkritiska person jag är så  sökte jag då efter att få det bekräftat, men hittade ingenting som vare sig bekräftade eller dementerade. Någon annan som hört samma uppgift och har bevis för om det är sant eller inte? I varje fall så är Ystadgatan vid Möllevången enda ställe jag har sett ormar på utomhus senaste 20 åren.